Barnet som inte kunde blunda

Märklig bok

Detta är en märklig bok där en blind hund hittar ett litet barn på en soptipp. Ett barn som ingen vill ha och som heller inte klarar av att blunda. Att inte kunna stänga ute delar av världen blir snabbt påfrestande för barnet och denne behöver ge sig iväg för att försöka hitta svaret på sitt problem. Både jag och maken har läst boken flera gånger med såväl fyraåringen som 6,5-åringen. För oss känns berättelsens märklig och ingen av oss vuxna förstår oss på den. En hund hittar ett barn på en soptipp som ingen vill ha och sedan fortsätter berättelsen på precis lika märkligt sätt. Bokens underliggande handling verkar vara om att barnet inte kan blunda för världens hemskheter. Men mot slutet av boken har barnet ändå lärt sig att stänga detta ute på något sätt som kändes otydligt och osammanhängande för oss. Boken innehåller en hel del svåra ord för att marknadsföras av nätbokhandlar för 3-6 år. Egentligen skulle nog boken kunna vara en härligt annorlunda läsupplevelse men för min fyraåring föll det mest platt. Hon hade svårt att hänga med och tyckte att boken var läskig, jag misstänker att det är barnets stirrande ögon som kändes obehagliga för henne. Min 6,5-åring lyssnade mer intresserat till berättelsen. Även om hon nog inte heller förstod sig på bokens mer mångbottnade berättelse så tyckte hon det var fint att barnet och hunden återförenades och fick ett hem i slutet. Visst hade man kunnat fördjupa sig i boken och diskutera de olika händelsernas betydelse ur flera perspektiv. Men ingen av oss - varken barn eller vuxna blev särskilt lockade av ett fortsatt boksamtal. Detta känns som en bok som vissa kommer att älska. För det är absolut en väl bearbetad bok och har även lyfts fram positivt i exempelvis DN's boktips som en av de bästa barnböckerna just nu. Men här hemma hos oss gick den inte hem.

Barnboksfamiljen