Historia från kursplan till klassrum : Perspektiv på lärares historieundervisning från Lpo 94 till Lgr 11

Hur formar lärare historieundervisning? Vilka kunskaper blir möjliga för elever att utveckla genom högstadiets historieundervisning? Det är ett par av de frågor som undersöks i den här avhandlingen som handlar om hur lärare omformar skolämnet historia från kursplan till högstadieklassrum. Undersökningsperioden präglas av två genomgripande läroplansreformer: Lpo 94 och Lgr 11. Under den tiden sker en tyngdpunktsförskjutning från förtroende för lärare att själva fatta beslut om sin undervisning till förväntan på att undervisningen ska leda till mätbara resultat. Undersökningen tar avstamp i det spänningsförhållande – eller utrymme – som finns mellan de förväntningar som uttrycks i kursplanen på vad historielärare ska undervisa om och vad lärare själva uppfattar är möjligt. Eftersom läraren är den mest centrala aktören när ämnet omformas till undervisning är det särskilt deras röster som lyfts fram i avhandlingen. Resultatet visar att lärares omformning är en kontinuerlig process som påskyndats efter 2011 års skolreformer. Införandet av nationella ämnesprov i historia påverkar lärares undervisning. Eleverna är dock alltjämt i centrum för lärares didaktiska beslut. Resultatet pekar också på att färdighetsrelaterade kunskapsaspekter har fått större utrymme under perioden. Det innebär att skolämnet historia befinner sig i skärningspunkten mellan tradition och förändring.