Pedagogik: historia

Barn, barndom och samhälle handlar om den svenska utbildningshistorien från det sena 1500-talet fram till 2020-talet. Boken handlar också om samhällsförändringen i stort under den långa period som det funnits organiserad undervisning för barn i landet.  Skolans historia har formats av många parallella förändringsprocesser: klassamhällets förändring och demokratins utveckling, förändrade föreställningar om samhällets behov av kvalifikationer och krav på medborgarna och nya vetenskapliga rön om barn och uppväxtförhållanden. Välfärdssamhällets framväxt har påverkat skolans hälsovård, synen på hur elever beskrivits och kategoriserats, kunskapssyn samt läraryrkena och skolans styrning. Skolans historia väcker många frågor. Hur ska en obligatorisk skola se ut för att passa alla barn och samtidigt skapa förutsättningar för att ta vara på varje barns unika möjligheter? Varför är undervisning i skolor både en plikt och en rättighet? Hur påverkas skolan av välfärdssystemets utveckling?   Barn, barndom och samhälle ger en bakgrund till centrala politiska frågor om vem som får bedriva skolverksamhet och det fria skolvalet, samt relationen mellan stat och kommun. I boken diskuteras barndomsideal och förändringen av barns och ungas rättigheter. I de olika kapitlen finns också korta bibliografier som kan användas för ytterligare fördjupning. Denna andra upplaga är kraftigt bearbetad och uppdaterad.

Bengt Sandin är historiker och professor emeritus vid Institutionen för tema, tema Barn, vid Linköpings universitet. Maria Sundkvist är docent i barn vid Institutionen för tema, vid Linköpings universitet.

Boken om pedagogerna är en antologi för dig som vill förstå varför den svenska skolan ser ut som den gör. I denna nya bearbetade upplaga har det tillkommit kapitel om digitalisering, segregation och frågan om inkludering.

Trots att vi lever i en föränderlig tid är de stora pedagogiska frågorna desamma nu som då: vad är pedagogik, vad är viktig kunskap, hur går lärande till, vilka medborgerliga dygder ska skolan förmedla, vilken är skolans roll i samhället, och hur skall skolan styras och organiseras så att alla barn och unga ges likvärdiga möjligheter att utvecklas maximalt?

Genom att tränga bakom retoriken och de pedagogiska trenderna tecknar bokens författare hur man i olika tider svarat på de eviga frågeställningarna om kunskap, bildning och rätten till personligt växande, och hur dessa svar formar och har format svensk skola.

Om författarnaAnna Forssell (red) är undervisningsråd på Skolverket och fil dr. vid Stockholms universitet. Författarna till boken är de mest namnkunniga inom sina respektive områden i Sverige.

Varför startade förskoleliknande verksamhet för mer än hundra år sedan? Vilken roll har pedagogik och lek haft i förskolan under olika perioder? Hur har förskolans relation till skolan beskrivits? Vilken roll har utländska influenser spelat? Hur blev förskola en heldagsverksamhet för nästan alla barn i Sverige och vad har det betytt för barns barndomar och för personalen i förskolan? Detta är några av de frågor som behandlas i den här boken. Förskolans historia – Förskolepolitik, barn och barndom handlar om förskolans framväxt i Sverige, från mitten av 1800-talet och fram till 2000-talets första årtionden. Det långa perspektivet synliggör både förändring och kontinuitet. Det ger också uppslag till nya frågor om vår egen tid och om framtida utmaningar. Förskolan är en del av den samhällsomvandling som skett under dessa århundraden, men utvecklingen har varit långt ifrån självklar. Författarna förklarar de politiska ställningstaganden och beslut som har lett fram till att dagens förskola ser ut som den gör, det vill säga hur en statlig förskolepolitik vuxit fram.   Boken bygger på många typer av källmaterial som ger skilda infallsvinklar, allt ifrån inskrivningshandlingar och observationsprotokoll till argument i politiska utredningar och TV-program som fört fram idén om förskola för alla.  Den lyfter fram både barns och pedagogers perspektiv och visar även hur forskning påverkat såväl förskolans verksamhet som synen på barn och barndom.  I denna nya upplaga av boken har det förskolepolitiska perspektivet förstärkts. Texten har även utökats med nya avsnitt som rör forskning, förskolans nya läroplan Lpfö18 och införandet av obligatorisk förskoleklass.

Anne-Li Lindgren är professor i Barn- och ungdomsvetenskap vid Stockholms universitet. Ingrid Söderlind är docent i tema Barn vid Linköpings universitet.  

De senaste åren har det rapporterats om en läskris, om läskultur på nedgång och att barn inte längre läser som de har gjort tidigare. Som en motrörelse har läskampanjer lanserats där nyttan med läsningen och dess demokratiska funktion har framhållits. Hur ska man sortera och värdera bland allt som skrivs och sägs om barns läsning i dag? Finns det någon plats för barnets egen läsglädje bland alla krav och förhoppningar?

En stor del av barns läsande och arbetet med att knäcka läskoden äger rum i skolans svenskundervisning. Barnet och boken bjuder på inblickar i hur det kan se ut i både klassrum och skolbibliotek i dag. Hur är det till exempel att lära sig läsa när man har dyslexi eller om svenska inte är ens modersmål? Flera av bidragen ger också en mer nyanserad och forskningsbaserad bild av digitaliseringen och AI:s möjligheter såväl som hinder när det gäller barns läsande.

Barnet och boken samlar namnkunniga skribenter och forskare som belyser barns läsande utifrån sina skilda perspektiv. Antologin vill också påminna om barnets grundläggande möten med böckernas värld. Därför berättar flera skönlitterära författare om sin barndoms läsning och vad den har betytt för dem genom livet.

Universitetet har ett mäktigt och vida utsträckt förflutet. I högtidliga ögonblick brukar det framhållas som en av de samhällsinstitutioner som har den längsta obrutna traditionen. Under seklernas gång har universitetet varit ett centrum för lärdom, vetenskap och högre utbildning, men det har också kunnat anpassa sig efter nya omständigheter och förväntningar. Med ursprung i det medeltida Europa har det spritts till andra delar av världen och utgör i dag en självklar stomme i alla avancerade kunskapssamhällen.   

Kunskapens stora hus erbjuder en koncis och levande skildring av universitetets vindlande historia. Framställningen kretsar kring tre övergripande akademiska modeller som dominerade under vissa epoker och då utövade ett inflytande som ett slags föredöme för omvärlden: det latinska universitetet, det tyska universitetet och det amerikanska universitetet.   

Vår tids universitet är än i dag djupt präglade av institutionens långa historia. Den som vill orientera sig i den akademiska världen har mycket att vinna på att känna till universitetshistoriens huvudlinjer.  

Johan Östling är professor i historia, föreståndare för Centrum för kunskapshistoria (LUCK) och Wallenberg Academy Fellow vid Lunds universitet. Han har länge intresserat sig för universitetshistoria och bland annat skrivit boken Humboldts universitet (2016). Ett annat specialområde är kunskapens cirkulation i samhället, där hans forskning har mynnat ut i verk som Humanister i offentligheten (2022) och Humaniora i välfärdssamhället (2023).

Hur marknadsskolan splittrar Sverige är en iakttagelse av den svenska kräftgången mellan olika utbildningssystem och bildningsideal samt olika rättvise- och frihetstankar. Det är också en skildring av hur skolan håller på att förvandlas från en samhällsbärande institution med ett demokratiskt och socialt ansvar till en konsumentprodukt som vilken annan. Med dagens marknadsskola har eleven gått från medborgare till att bli en check.

Fokus i den här distinkta historieskrivningen ligger dels på skolans roll i den sociala uppdelningen av människor, dels på förhållandet mellan det allmänna och det enskilda. Det långa historiska perspektivet är viktigt om vi vill försöka förstå dagens svenska marknadsskola.

Hur marknadsskolan splittrar Sverige är skriven utifrån en tro på skolans viktiga roll för såväl den enskildes som hela samhällets utveckling. En bok om en alltmer splittrad skola är därmed också en bok om ett alltmer splittrat Sverige. ”Insikten att en splittrad skola föder ett splittrat samhälle har djupa historiska rötter. Om det är något det historiska perspektivet kan bidra med i försöket att besvara frågan om vad en bra skola är, så är det att en bra skola har setts som en skola som enar människor.”Petter Sandgren, slutkapitlet Petter Sandgren är legitimerad gymnasielärare, filosofie doktor i historia vid European University Institute i Florens och lektor i pedagogik vid Stockholms universitet. Sandgren är även tidigare styrelseledamot för Stiftelsen Lundsbergs skola.

I dag ses den svenska linggymnastiken vid sekelskiftet 1900 i bästa fall som en rolig kuriositet, för de flesta är den något helt okänt. Ändå hade gymnastikpedagogen Pehr Henrik Lings skola under 1800-talet om fysisk aktivitet stort inflytande på tidens internationella kroppskultur. År 1813 inrättades det statliga Gymnastiska centralinstitutet (GCI) på Hamngatan i Stockholm. Vid denna tid saknade kvinnor fulla medborgerliga rättigheter och ägde små möjligheter till högre bildning. Vid Gymnastiska centralinstitutet utbildades dock såväl kvinnor som män, som blev välrenommerade och efterfrågade experter långt bortom Sveriges gränser.  

En av dessa var gymnastikdirektören Hedvig Malmström (1863 1950). Hon visar med sitt exempel på ett spännande livsöde och en framgångsrik yrkeskarriär. Vid sekelskiftet 1900 återvände hon till Sverige efter att ha arbetat utomlands som gymnastiklärare och sjukgymnast i Finland, Tyskland och USA. I USA hade hon även avlagt läkarexamen vid Cooper Medical College i San Francisco, Kalifornien, nuvarande Stanford University School of Medicine.  

Historikerna Lars Bolling och Leif Ytterberg, verksamma vid GIH i Stockholm, analyserar i Kroppens apostlar. Kvinnliga gymnastikdirektörer 1864 2020 karriärmöjligheter och livsöden hos ett flertal kvinnor som utbildades vid GCI/GIH. Författarna betonar kopplingen mellan sekelskiftets kvinnorörelse och de kvinnliga gymnastikdirektörerna, och visar att GCI gick i fronten för kvinnors högre utbildning i Sverige.