Att gå i sina föräldrars fotspår i val av utbildning och yrke är vad de flesta människor gör. Varför vissa unga i stället kliver ur föräldrarnas fotspår är frågan som denna avhandling kretsar kring. I studien medverkar tretton ungdomar som nått studieframgångar och strävar mot högre studier trots att deras föräldrar saknar högre utbildning. Under flera års tid har de berättat om sina liv, sin skolgång och sina framtidsambitioner, från gymnasiet och vidare mot universitet eller andra vägar. Genom deras berättelser blir det tydligt att utbildningsframgång inte bara handlar om vilja, begåvning eller individuella val. Vägen formas också av relationer till lärare, vänner, föräldrar och syskon, av skolans sociala miljö och av de villkor som följer av klass, kön, migrationsbakgrund och plats. Föräldrar utan högre utbildning kan sakna kunskap om universitetet men ändå spela en avgörande roll genom stöd, förväntningar, uppmuntran och praktiska insatser. Studien visar också hur skolor både kan förstärka ojämlikhet och kompensera för ojämlika förutsättningar. Skolbyten och övergångar mellan skolformer kan därmed påverka ungas utbildningsprojekt positivt eller negativt. Avhandlingen ger en fördjupad bild av hur mindre sannolika utbildningsbanor blir möjliga – inte utanför sociala villkor, utan genom samspel med dem. Ungas sociala bakgrund, relationer och eget handlande formar tillsammans vägen mot högre studier, och detta samspel förändras över tid och varierar utifrån plats.
