Du är på sajten för privatpersoner.
Efter den kritikerrosade debuten med ”De afghanska sönerna” är Elin Persson aktuell med sin andra roman för unga vuxna: ”Det är någonting som drar i mig”.
Andréa och Anja har hängt ihop jämt, ända sen de var små. Nu är de inte små längre och det känns så starkt i Andréa att något måste hända. En förändring måste till. Vad som helst! Att sova över på madrassen hos Anja och leka i skogen bakom huset ger ingenting längre. Det är någonting som drar i Andréa och hon måste bort från mamma som ligger i lakanen och inte vill gå upp, bort från pappas gamla bilar som blev kvar på tomten när han lämnade mamma och Andréa. Bort från klätterställningen, ungdomsgården, åkrarna, skogen.
En kväll när hon hänger vid busskuren nere i samhället hoppar hon in i Alex blå epa och känner äntligen något som nog är frihet. Men det har ett pris att lämna leken, flickrummet och hemligheterna.
Vips sa det så var boken slut. Att den riktar sig till unga vuxna och att jag är över 30år tycker jag inte spelar någon roll. Boken grep ändå tag i mig. Det kan vara bra att bli påmind om hur det kan vara i den situationen att en känner sig för "mogen" för att kallas barn men för ung för att kallas vuxen. Jag kan även tänka mig att boken kan kännas träffande för den som är ung vuxen och bor i en liten "håla" och som inte riktigt veta vem den är eller vart den vill. Jag tror även att den som är ung vuxen och bor i en större stad kan känna igen sig i boken. Sökandet efter sig själv kan finnas hos många vare sig en är ung eller gammal, bor på landet eller i storstan. Att då läsa denna bok kan kanske bidra till att personer inte känner sig ensamma i känslan av att vilja ta sig någon annanstans Jag tycker Persson gör det grymt bra som lyckas få med så pass mycket innehålle på så få sidor. En stark rekommendation att läsa till alla vilsna själar och till de som jobbar/bor med tonåringar.
Bokdjungeln
Jag läste den här boken i ett svep för jag ville inte bryta den där förtrollningen när man hamnar mitt i känslan, mitt bland orden. För den här boken är en stämning, en känsla. Den är så där vacker och solkig och försiktig och kaxig som det är att vara nästan stor. Det är Andréa, bokens huvudperson. Hon är det där högtflygande, övermodiga och samtidigt klaustrofobiska i att leva i sina egna förhoppningar, att göra sig en tydlig bild av hur det ska bli sen. När man börjar högstadiet, när man träffar en kille, när man blir stor. Och samtidigt är det en berättelse om att ha drömmar som man inte ens kan sätta ord på för man bor på en plats där inga drömmar finns. Det enda man vet är att det man har är så litet och torftigt att man inte kan vara kvar i det. Här finns den där känslan av att vara vilja vara på väg någonstans, vart som helst. Den där längtan både efter framtiden och efter det som var förut, när allt var bra. Att vara Andréa är att ibland låtsas vara någon annan, någon som kan saker eller någon som får vara med om saker, för det är det hon önskar att hon kommer bli. Hon börjar upptäcka sin sexualitet och kanske till och med kärleken. Kanske är det bara för att den är något annat, för att den finns tillgänglig. Hon är i det där gränslandet mellan barndomen och något annat. Något som hon inte vet vad det är än men som hon tror ska bli något underbart. Och till slut handlar det om att kanske ändå våga hitta tillbaka. Det här är en alldeles fantastisk bok.
Anna
Jag flyttas bakåt i tiden, till när ungdomens längtan efter det outforskade hägrade. Landsbygdens stängsel var osynliga men likafullt påtagliga. Bitterljuvt. En epa mitt i natten, trevande händer och känslostormar, alkoholen. Det går inte undvika oron som kryper i mig när Amanda vill testa sina vingar. 15 år, odödlig och så skör. Elin Persson lyckas förmedla alla de känslorna väl med sitt speciella uttryckssätt. En bok att läsa för den den som själv är ung och står på tröskeln till vuxenlivet, och en bok för den som behöver påminna sig om hur det kan vara.
-
Elin Persson
Pocket, 2022
99 kr