Elin Persson – författare

" [...] en av de finare vänskapsskildringar jag läst på senare år." Expressen

"Att kliva in i Elin Perssons nya roman Pizzeria Roma är lite som att gå in i en skog. Allt stillnar. Den här boken är en lugn plats där saker får ta tid. Det börjar i köket, i vardagssysslorna, med disksvampen, det repiga köksbordet, veden som ska hämtas. [...] Elin Persson har skapat en barrmjuk ordglänta där jag gärna vill vara." Kulturnytt, SR

"Ja, den är så bra som alla säger."

Borås Tidning

***

Genom åren har de fallit ifrån, männen på verkstan. En efter en åker de in på sjukan för lungorna eller ryggen eller knäna. Till och med de som varit starka som oxar, de som lärde Magnus att svetsa. Nu är Magnus sjukskriven, gubbarna säger att det är viktigt med rutiner, som att ses på Roma, ta en kaffe eller en pizza, snacka lite. När värken far genom kroppen, Försäkringskassan bråkar, och väntetiden för operation av utslitna kotor känns lika lång som den strömmande forsen utanför huset, är det tur att Kenneth finns där. Kenneth - som håller Magnus under armarna när det känns som om han faller.

En roman om vänskap och gemenskap, om småstadsliv och jobbet på verkstan, och om den kärlek som kommit och gått och den som består. "Pizzeria Roma" av Elin Persson är en hyllning till en by och dess invånare, till landskapet med de linblå bergen som skymtar i fjärran, de mossgröna skogarna och de svarta, spegelblanka tjärnarna.

" [...] en av de finare vänskapsskildringar jag läst på senare år." Expressen

"Att kliva in i Elin Perssons nya roman Pizzeria Roma är lite som att gå in i en skog. Allt stillnar. Den här boken är en lugn plats där saker får ta tid. Det börjar i köket, i vardagssysslorna, med disksvampen, det repiga köksbordet, veden som ska hämtas. [...] Elin Persson har skapat en barrmjuk ordglänta där jag gärna vill vara." Kulturnytt, SR

"Ja, den är så bra som alla säger."

Borås Tidning

***

Genom åren har de fallit ifrån, männen på verkstan. En efter en åker de in på sjukan för lungorna eller ryggen eller knäna. Till och med de som varit starka som oxar, de som lärde Magnus att svetsa. Nu är Magnus sjukskriven, gubbarna säger att det är viktigt med rutiner, som att ses på Roma, ta en kaffe eller en pizza, snacka lite. När värken far genom kroppen, Försäkringskassan bråkar, och väntetiden för operation av utslitna kotor känns lika lång som den strömmande forsen utanför huset, är det tur att Kenneth finns där. Kenneth - som håller Magnus under armarna när det känns som om han faller.

En roman om vänskap och gemenskap, om småstadsliv och jobbet på verkstan, och om den kärlek som kommit och gått och den som består. "Pizzeria Roma" av Elin Persson är en hyllning till en by och dess invånare, till landskapet med de linblå bergen som skymtar i fjärran, de mossgröna skogarna och de svarta, spegelblanka tjärnarna.

" [...] en av de finare vänskapsskildringar jag läst på senare år." Expressen

"Att kliva in i Elin Perssons nya roman Pizzeria Roma är lite som att gå in i en skog. Allt stillnar. Den här boken är en lugn plats där saker får ta tid. Det börjar i köket, i vardagssysslorna, med disksvampen, det repiga köksbordet, veden som ska hämtas. [...] Elin Persson har skapat en barrmjuk ordglänta där jag gärna vill vara." Kulturnytt, SR

"Ja, den är så bra som alla säger."

Borås Tidning

***

Genom åren har de fallit ifrån, männen på verkstan. En efter en åker de in på sjukan för lungorna eller ryggen eller knäna. Till och med de som varit starka som oxar, de som lärde Magnus att svetsa. Nu är Magnus sjukskriven, gubbarna säger att det är viktigt med rutiner, som att ses på Roma, ta en kaffe eller en pizza, snacka lite. När värken far genom kroppen, Försäkringskassan bråkar, och väntetiden för operation av utslitna kotor känns lika lång som den strömmande forsen utanför huset, är det tur att Kenneth finns där. Kenneth - som håller Magnus under armarna när det känns som om han faller.

En roman om vänskap och gemenskap, om småstadsliv och jobbet på verkstan, och om den kärlek som kommit och gått och den som består. "Pizzeria Roma" av Elin Persson är en hyllning till en by och dess invånare, till landskapet med de linblå bergen som skymtar i fjärran, de mossgröna skogarna och de svarta, spegelblanka tjärnarna.

I sin romandebut tecknar Elin Persson osentimentalt tre unga livsöden med värdighet och medmänsklighet. Och läsarhjärtat brister.

Rebecka är ny på jobbet på HVB-hemmet, hon har gått introkursen och hon följer alla regler som står i pärmen. Hon får rådet att lämna jobbet på jobbet, att inte låta sig bli berörd. Men ibland när det blir för mycket flyr hon ner till källargången vid grovsoprummet och sitter där en stund och petar på den skrovliga betongväggen tills det bildas en liten hög med grått smul på golvet.

Varje dag möter hon Ahmed som dansar snabbt med höfterna, Hamid som har Migrationsverkets brev på nattduksbordet och Zaher, den nyaste på boendet som rör sig tyst längs korridorerna i sina glittriga sandaler. De är Afghanistans söner, och Rebecka på asylboendet är deras anhörig.

Elin Persson är socialantropolog. När hon inte skriver jobbar hon med socialt arbete. Hennes debutroman "De afghanska sönerna" är en brännande text som inte vill släppa taget. Den är också en hyllning till alla som jobbar på HVB-hem.

Lea och Jelena. Och en sommar som förändrade allt. När Leas pappa träffar Zofia får Lea en syster. Lea dras till den obändiga och självständiga Jelena – hon är allt det som Lea inte är. På ovanvåningen i radhuset uppstår en klaustrofobisk värld där gränser och kroppar utforskas och görs våld på. Allt medan de vuxnas ögon är riktade någon annanstans och sommaren utanför bara pågår.

I sin romandebut tecknar Elin Persson osentimentalt tre unga livsöden med värdighet och medmänsklighet. Och läsarhjärtat brister.

Rebecka är ny på jobbet på HVB-hemmet, hon har gått introkursen och hon följer alla regler som står i pärmen. Hon får rådet att lämna jobbet på jobbet, att inte låta sig bli berörd. Men ibland när det blir för mycket flyr hon ner till källargången vid grovsoprummet och sitter där en stund och petar på den skrovliga betongväggen tills det bildas en liten hög med grått smul på golvet.

Varje dag möter hon Ahmed som dansar snabbt med höfterna, Hamid som har Migrationsverkets brev på nattduksbordet och Zaher, den nyaste på boendet som rör sig tyst längs korridorerna i sina glittriga sandaler. De är Afghanistans söner, och Rebecka på asylboendet är deras anhörig.

Elin Persson är socialantropolog. När hon inte skriver jobbar hon med socialt arbete. Hennes debutroman "De afghanska sönerna" är en brännande text som inte vill släppa taget. Den är också en hyllning till alla som jobbar på HVB-hem.

Efter den kritikerrosade debuten med ”De afghanska sönerna” är Elin Persson aktuell med sin andra roman för unga vuxna: ”Det är någonting som drar i mig”.

Andréa och Anja har hängt ihop jämt, ända sen de var små. Nu är de inte små längre och det känns så starkt i Andréa att något måste hända. En förändring måste till. Vad som helst! Att sova över på madrassen hos Anja och leka i skogen bakom huset ger ingenting längre. Det är någonting som drar i Andréa och hon måste bort från mamma som ligger i lakanen och inte vill gå upp, bort från pappas gamla bilar som blev kvar på tomten när han lämnade mamma och Andréa. Bort från klätterställningen, ungdomsgården, åkrarna, skogen.

En kväll när hon hänger vid busskuren nere i samhället hoppar hon in i Alex blå epa och känner äntligen något som nog är frihet. Men det har ett pris att lämna leken, flickrummet och hemligheterna.

Lea och Jelena. Och en sommar som förändrade allt. När Leas pappa träffar Zofia får Lea en syster. Lea dras till den obändiga och självständiga Jelena – hon är allt det som Lea inte är. På ovanvåningen i radhuset uppstår en klaustrofobisk värld där gränser och kroppar utforskas och görs våld på. Allt medan de vuxnas ögon är riktade någon annanstans och sommaren utanför bara pågår.

Lea och Jelena. Och en sommar som förändrade allt. När Leas pappa träffar Zofia får Lea en syster. Lea dras till den obändiga och självständiga Jelena – hon är allt det som Lea inte är. På ovanvåningen i radhuset uppstår en klaustrofobisk värld där gränser och kroppar utforskas och görs våld på. Allt medan de vuxnas ögon är riktade någon annanstans och sommaren utanför bara pågår.

Lea och Jelena. Och en sommar som förändrade allt. När Leas pappa träffar Zofia får Lea en syster. Lea dras till den obändiga och självständiga Jelena – hon är allt det som Lea inte är. På ovanvåningen i radhuset uppstår en klaustrofobisk värld där gränser och kroppar utforskas och görs våld på. Allt medan de vuxnas ögon är riktade någon annanstans och sommaren utanför bara pågår.

" [...] en av de finare vänskapsskildringar jag läst på senare år." Expressen

"Att kliva in i Elin Perssons nya roman Pizzeria Roma är lite som att gå in i en skog. Allt stillnar. Den här boken är en lugn plats där saker får ta tid. Det börjar i köket, i vardagssysslorna, med disksvampen, det repiga köksbordet, veden som ska hämtas. [...] Elin Persson har skapat en barrmjuk ordglänta där jag gärna vill vara." Kulturnytt, SR

"Ja, den är så bra som alla säger."

Borås Tidning

***

Genom åren har de fallit ifrån, männen på verkstan. En efter en åker de in på sjukan för lungorna eller ryggen eller knäna. Till och med de som varit starka som oxar, de som lärde Magnus att svetsa. Nu är Magnus sjukskriven, gubbarna säger att det är viktigt med rutiner, som att ses på Roma, ta en kaffe eller en pizza, snacka lite. När värken far genom kroppen, Försäkringskassan bråkar, och väntetiden för operation av utslitna kotor känns lika lång som den strömmande forsen utanför huset, är det tur att Kenneth finns där. Kenneth - som håller Magnus under armarna när det känns som om han faller.

En roman om vänskap och gemenskap, om småstadsliv och jobbet på verkstan, och om den kärlek som kommit och gått och den som består. "Pizzeria Roma" av Elin Persson är en hyllning till en by och dess invånare, till landskapet med de linblå bergen som skymtar i fjärran, de mossgröna skogarna och de svarta, spegelblanka tjärnarna.

I sin romandebut tecknar Elin Persson osentimentalt tre unga livsöden med värdighet och medmänsklighet. Och läsarhjärtat brister.

Rebecka är ny på jobbet på HVB-hemmet, hon har gått introkursen och hon följer alla regler som står i pärmen. Hon får rådet att lämna jobbet på jobbet, att inte låta sig bli berörd. Men ibland när det blir för mycket flyr hon ner till källargången vid grovsoprummet och sitter där en stund och petar på den skrovliga betongväggen tills det bildas en liten hög med grått smul på golvet.

Varje dag möter hon Ahmed som dansar snabbt med höfterna, Hamid som har Migrationsverkets brev på nattduksbordet och Zaher, den nyaste på boendet som rör sig tyst längs korridorerna i sina glittriga sandaler. De är Afghanistans söner, och Rebecka på asylboendet är deras anhörig.

Elin Persson är socialantropolog. När hon inte skriver jobbar hon med socialt arbete. Hennes debutroman "De afghanska sönerna" är en brännande text som inte vill släppa taget. Den är också en hyllning till alla som jobbar på HVB-hem.

Efter den kritikerrosade debuten med ”De afghanska sönerna” är Elin Persson aktuell med sin andra roman för unga vuxna: ”Det är någonting som drar i mig”.

Andréa och Anja har hängt ihop jämt, ända sen de var små. Nu är de inte små längre och det känns så starkt i Andréa att något måste hända. En förändring måste till. Vad som helst! Att sova över på madrassen hos Anja och leka i skogen bakom huset ger ingenting längre. Det är någonting som drar i Andréa och hon måste bort från mamma som ligger i lakanen och inte vill gå upp, bort från pappas gamla bilar som blev kvar på tomten när han lämnade mamma och Andréa. Bort från klätterställningen, ungdomsgården, åkrarna, skogen.

En kväll när hon hänger vid busskuren nere i samhället hoppar hon in i Alex blå epa och känner äntligen något som nog är frihet. Men det har ett pris att lämna leken, flickrummet och hemligheterna.

Efter den kritikerrosade debuten med ”De afghanska sönerna” är Elin Persson aktuell med sin andra roman för unga vuxna: ”Det är någonting som drar i mig”.

Andréa och Anja har hängt ihop jämt, ända sen de var små. Nu är de inte små längre och det känns så starkt i Andréa att något måste hända. En förändring måste till. Vad som helst! Att sova över på madrassen hos Anja och leka i skogen bakom huset ger ingenting längre. Det är någonting som drar i Andréa och hon måste bort från mamma som ligger i lakanen och inte vill gå upp, bort från pappas gamla bilar som blev kvar på tomten när han lämnade mamma och Andréa. Bort från klätterställningen, ungdomsgården, åkrarna, skogen.

En kväll när hon hänger vid busskuren nere i samhället hoppar hon in i Alex blå epa och känner äntligen något som nog är frihet. Men det har ett pris att lämna leken, flickrummet och hemligheterna.