Välskriven, lättläst, intressant

Susanne W

Rörig

Jag tycker att boken var rörig, spretig, pratig och handlade inte mycket om det som titeln anger. Om det fanns kritik mot invandringen så var den i mjukisversion. Boken känns som någon budgetprodukt som de knåpat ihop utan större ansträngning. De har åkt runt i landet och pratat med folk och druckit kaffe... Jaha. Nej, jag är rejält besviken på boken.

Gunilla

"Det lilla landet som ångrade sig"

November 2020 läste jag ut "Det lilla landet som kunde" och minns att jag flera månader efteråt befann mig i en nästintill ångestladdad sinnesstämning där jag inte gjorde annat än pratade om Jens Ganmans och Mustafa Panshiris bok. Jag tipsade om boken till alla jag kände och lånade ut den till dem som inte hade råd att köpa en själv och föreläste hur oerhört viktigt det var att folk fick ta del av den där resan. Vänner som också läste boken sa att den lämnade dem med en känsla av panik och stressfylld längtan att flytta, och jag höll med dem och kände igen mig i deras reaktion, ingen av oss ville bo kvar här i "Det lilla landet som kunde". Men precis som med allt annat urvattnades den skräckblandade förtjusningen med vilken jag lade ifrån mig boken och lusten att emigrera svalnade. Som Kjell Höglund sjunger så vänjer man sig. Det var i alla fall med den bokupplevelsen i minnet som jag nu tog mig an uppföljaren "Det lilla landet som ångrade sig" på en tågresa mellan Gävle och Göteborg och konstaterade att saker och ting har förändrats. Det är inte bara "det svenska tillståndet" eller den krisdrabbade situationen i landet som bidrar till mitt krassa konstaterande, det är även svenskarnas inställning till invandringen som har förändrats. Visst finns det fortfarande ett visst mått av motvilja att diskutera Jens Ganmans och Mustafa Panshiris uppföljare, men den här gången släpps de åtminstone fram i media och får prata offentligt om det tabubelagda sambandet mellan Sveriges okontrollerade invandring och det ökade våldet och kriminaliteten. Tiderna har som sagt förändrats och gemene man verkar inte längre bry sig att det ibland är som att beträda ett minfält när man vill prata om etnicitet och kulturskillnader. Om detta och mer därtill kan man läsa i uppföljaren som är både spännande och rolig, folkbildande och samtidsskildrande. Tro det eller ej lämnar den mig med en helt annan känsla än den förra boken gjorde. Jag vet inte hur Jens Ganman och Mustafa Panshiri lyckades med konststycket, men när jag lägger ifrån mig uppföljaren känner jag mig stark, positiv och hoppfull, påmind om mitt ursprung och kulturarv, fortfarande jävligt arg över landets tillstånd, men med en längtan efter revansch och återställandet av ett land vi kanske aldrig får åter. Köp boken och sprid budskapet att det hänger på oss om vi ska klara det här!

Lotta S

Träffsäkert om Sverige

Boken är en lustfylld uppgörelse med den svenska tvehågsenheten och bjuder på många skratt, även om man verkligen inte vet om man ska skratta eller gråta över verkligheten.

Anders N