Västvärlden har upplevt ihållande arbetslöshet och avsaknad av varaktig ekonomisk återhämtning. Vi har sett hur skydd av nationella intressen vuxit fram, liksom välgrundad oro för ekonomisk ojämlikhet och globala miljöproblem. I denna jordmån har den interventionistiska industripolitiken upplevt en renässans. Mariana Mazzucatos bok The Entrepreneurial State (2011) utgjorde tillsammans med finanskrisen startskottet för alltmer proaktiva ingrepp i ekonomin. Hennes argumentation var spännande och enkel: Staten har varit den främsta aktören bakom innovation och ekonomisk tillväxt: entreprenörer och stora företag har egentligen bara kapitaliserat på dessa satsningar. I den här skriften granskas dessa idéer. Vårt innehåll är i flera bemärkelser en varning. Storslagna planer för att skapa önskvärda utfall har sällan ett historiskt smickrande facit. Politiken varken kan eller bör försöka satsa på specifika bolag eller teknologier. Resultatet förvränger incitamentsstrukturerna och resulterar i skadlig opportunism.
