Ratio – förlag

Artificiell intelligens (AI) väcker oro och nyfikenhet. Kommer AI att ta våra jobb? I denna tankeväckande bok tar sig forskaren Magnus Lodefalk an denna fråga – och de många delfrågor som frågan egentligen består utav.Med hjälp av historiska exempel och dagsaktuell forskning diskuterar Lodefalk vilka jobb som kan försvinna med AI:s intåg, men också vilka typer av jobb som kan uppstå. Vad som skiljer AI från andra teknikers intåg är att den kan användas för att utföra kognitiva arbetsuppgifter. I boken diskuteras därför hur AI generellt sett kan förmodas påverka nästan alla jobb i termer av löneutveckling, produktivitet, kompetenskrav och innehåll.Det görs genom att dissekera vad AI, och vad jobb, faktiskt är. Redan här kan konstateras att AI kan användas för att ersätta mänskliga förmågor eller för att förstärka desamma – det beror på hur man väljer att utveckla och använda tekniken. Och det, skriver Lodefalk, är i sin tur upp till oss.I denna bok görs en pedagogisk översyn av forskningsläget gällande AI och arbetsmarknaden. Dessutom innehåller boken konkreta verktyg till dig som vill ha svar på hur AI-exponerat ditt yrke egentligen är.

Västvärlden har upplevt ihållande arbetslöshet och avsaknad av varaktig ekonomisk återhämtning. Vi har sett hur skydd av nationella intressen vuxit fram, liksom välgrundad oro för ekonomisk ojämlikhet och globala miljöproblem. I denna jordmån har den interventionistiska industripolitiken upplevt en renässans. Mariana Mazzucatos bok The Entrepreneurial State (2011) utgjorde tillsammans med finanskrisen startskottet för alltmer proaktiva ingrepp i ekonomin. Hennes argumentation var spännande och enkel: Staten har varit den främsta aktören bakom innovation och ekonomisk tillväxt: entreprenörer och stora företag har egentligen bara kapitaliserat på dessa satsningar. I den här skriften granskas dessa idéer. Vårt innehåll är i flera bemärkelser en varning. Storslagna planer för att skapa önskvärda utfall har sällan ett historiskt smickrande facit. Politiken varken kan eller bör försöka satsa på specifika bolag eller teknologier. Resultatet förvränger incitamentsstrukturerna och resulterar i skadlig opportunism.

I denna rapport presenteras en undersökning av begränsade och obegränsade visioner i det svenska energisystemet. Undersökningen är baserad på en analys av energirelaterade propositioner, statliga offentliga utredningar och Vattenfalls årsredovisningar från perioden 1970–2025. Begreppsparet begränsad vision och obegränsad vision, introducerat av Thomas Sowell, representerar två motsatta uppsättningar ideologiskt kopplade antaganden om människans natur och samhällets möjliga utveckling.

Under 1999–2021 ökade antalet privata sjukvårdsförsäkringarna tiofaldigt, från cirka 67 000 till 723 000. Trots denna expansion utgör de privata sjukvårdsförsäkringarna enbart cirka en procent av de totala utgifterna för sjukvården i Sverige. Den kraftiga ökningen har inte skett i ett policyvakuum. En kombination av tre faktorer har varit särskilt påskyndande: • En kraftig ökning av sjukskrivningar under 1990-talskrisen, underblåst av ett generöst transfereringssystem; • Att arbetsgivare efter 1992 blev ålagda att betala sjuklön; • Ihållande vårdköer till specialistsjukvården, i såväl dåtid som nutid. För arbetsgivare har sjukvårdsförsäkringarna mildrat riskerna. Det handlar dels om direkta effekter, dels om indirekta effekter. Försäkringarna kan minska den direkta risken för kostnader från sjukfrånvaro samt underlättar för de anställda att snabbare återgå till arbetet efter en sjukdom. De indirekta konsekvenserna av sjukfrånvaro kan i vissa fall vara mer långtgående än de direkta kostnaderna genom exempelvis produktionsbortfall eller förseningar. Slimmade produktionskedjor kan vara känsliga även för små störningar. Sjukvårdsförsäkringarna minskar riskerna för företagen, inte minst konsekvenserna av att nyckelpersonal är frånvarande. Att inte längre kunna avvärja den risken skulle kunna innebära en försämring för Sveriges konkurrenskraft gentemot omvärlden. Vilka tecknar privata sjukvårdsförsäkringar? Under 2021 var cirka 60 procent arbetsgivarbetalda, 30 procent via gruppförsäkringar och 10 procent individuella. Av gruppförsäkringarna är fackföreningsmedlemmar en stor grupp. Ungefär 65 procent av TCO-medlemmarna och knappt 80 procent av Saco-medlemmarna har möjlighet att teckna en privat sjukvårdsförsäkring. Totalt erbjuds 1,6 miljoner Saco- och TCO medlemmar att teckna en privat sjukvårdsförsäkring, dock ej LO-medlemmar. Ibland kritiseras sjukvårdsförsäkringarna för att skapa en gräddfil i sjukvården. Det finns evidens för att enskilda försäkringstagare får snabbare vård, men i diskursen saknas det en analys av system- och samhällsekonomiska effekter. Vad skulle exempelvis hända i ett extremfall där alla försäkringspatienter (genom tvång eller konfiskation) fördes över till den skattefinansierade sjukvården? Troligen skulle sjukvårdsköerna i så fall bli längre för samtliga (en s.k. Paretoförsämring). Det är inget nytt att den skattefinansierade vården har långa köer och svårigheter att uppnå uppsatta mål. Dessutom uppvisar regionerna såväl långa vårdköer som kraftiga variationer i graden av måluppfyllelse. För privata sjukvårdsförsäkringar sker i stort sett alltid ett första möte med en specialist inom 7 dagar, vilket kan kontrasteras med 90-dagars garantin för offentligt finansierad sjukvård. Ögonsjukvård ingår i vissa privata sjukvårdsförsäkringar och utgör ett illustrativt exempel på väntetider i den offentliga sjukvården. Medianväntetiden för ett första möte med en specialist är 48 dagar under 2020–21, med som lägst 15 dagar i Region Stockholm och som mest 95 dagar i Region Värmland. På ett övergripande plan finns inget samband mellan andelen privata sjukvårdsförsäkringar och vårdköer i den offentliga finansierade sjukvården. Slutligen presenteras beräkningar som visar att drygt 50 procent av befolkningen tillhör en region där vårdköerna är relativt korta samtidigt som andelen personer med privata sjukvårdsförsäkringar är jämförelsevis hög. En rimlig slutsats är att vårdköerna i den offentligt finansierad vården beror på helt andra faktorer, däribland organisatorisk effektivitet, tillgången till läkare och hur resurserna används.

Går det att förena ekonomisk tillväxt med hållbar utveckling? Den här boken beskriver hur miljöskadliga utsläpp och användningen av naturresurser i Sverige har förändrats över tid. Sedan 1990 har Sveriges befolkning ökat med drygt 1,6 miljoner och ekonomin nästan fördubblats. Samtidigt har koldioxidutsläppen minskat med 27 procent mellan åren 1990 och 2018, konsumtionen av el, vatten och energi har stått still vilket innebär att ekonomin är nästan dubbelt så effektiv. Av de 26 luftföroreningar Naturvårdsverket mätt sedan 1990 har 24 gått ner fram till 2017. I många fall har det skett mer än en halvering.

Denna rapport utgör en forskningsöversikt över språk, arbetsmarknadsrelaterade utfall och språkutveckling för arbetsmarknadsintegration. Forskningsläget visar att både muntliga och skriftliga kunskaper i svenska är viktiga för såväl anställning som inkomst. Språket har också fått en mer central roll eftersom att arbetsuppgifter i högre grad inkluderar utvärderingar och dokumentation, även i lågkvalificerade yrken. Hur kan man då öka språkkunskaper hos utrikes födda för att uppnå bättre arbetsmarknadsintegration? I Sverige är denna fråga starkt sammankopplad med språkutbildningen SFI. Det är dock svårt att mäta effekter av språkutbildning på arbetsmarknadsutfall. Språkutbildning har en positiv effekt på vissa arbetsrelaterade utfall, men effekten beror på individens ursprungliga humankapital. Därmed ställs frågor om i vilken mån det är en välavvägd satsning att alla kategorier migranter ska erbjudas lika omfattande språkutbildning, med hänsyn till arbetsmarknadsintegration. Rapporten föreslår därför att man bör överväga att förändra utbildning och mål för studieväg 1 inom SFI med mer fokus på praktisk språkanvändning och arbetsmarknad. För att öka utrikes föddas språkkunskaper, föreslås i dagsläget ”språkutvecklande arbetssätt” på arbetsplatsen. Kunskapsläget är begränsat om vilken effekt dessa arbetssätt har på språkfärdighet. Inom äldreomsorgen praktiseras detta arbetssätt och en statlig utredning föreslår språkutveckling på arbetsplatsen för att senare nå upp till språkkrav motsvarande nivå B2. I rapporten problematiseras användningen av detta arbetssätt för att uppnå formellt viktiga språknivåer. Däremot verkar arbetssättet ge positiva effekter på arbetsmiljö, sjukfrånvaro, anställningslängd och möjligheter till rekrytering. I nuläget kan språkutvecklande arbetsplatser betraktas som en långsiktig satsning som öppnar för mer språkligt medvetna och integrerande arbetsplatser. En kompletterande åtgärd som föreslås är att differentiera arbetsuppgifter. På så sätt kan fler erbjudas arbete, utan att kompromissa med kvaliteten i språkintensiva arbetsuppgifter och i fallet äldreomsorg, med patienters trygghet. Tydliggjorda skillnader i kunskaper och arbetsuppgifter kan rimligtvis också få konsekvenser för lönebildningen.

Rapporten undersöker porträtteringen av kvinnliga och manliga verkställande direktörer (vd:ar) i svensk media, närmare bestämt i tre av Sveriges största dagstidningar – Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Dagens Industri. Rapporten undersöker, för det första, förekomsten av porträtteringar av kvinnliga och manliga vd:ar i tidningarna över tid sedan år 2000. Studien bygger på sammanlagt 441 artiklar från åren 2000, 2005, 2010, 2015, 2020 och 2022, som uppfyllde särskilda kriterier för vad som räknas som en vd-porträttering. För det andra undersöks hur framställningen av kvinnliga och manliga vd:ar förändrats mellan 2010 och 2022.

Artificiell intelligens (AI) väcker oro och nyfikenhet. Kommer AI att ta våra jobb? I denna tankeväckande bok tar sig forskaren Magnus Lodefalk an denna fråga – och de många delfrågor som frågan egentligen består utav. Med hjälp av historiska exempel och dagsaktuell forskning diskuterar Lodefalk vilka jobb som kan försvinna med AI:s intåg, men också vilka typer av jobb som kan uppstå. Vad som skiljer AI från andra teknikers intåg är att den kan användas för att utföra kognitiva arbetsuppgifter. I boken diskuteras därför hur AI generellt sett kan förmodas påverka nästan alla jobb i termer av löneutveckling, produktivitet, kompetenskrav och innehåll. Det görs genom att dissekera vad AI, och vad jobb, faktiskt är. Redan här kan konstateras att AI kan användas för att ersätta mänskliga förmågor eller för att förstärka desamma – det beror på hur man väljer att utveckla och använda tekniken. Och det, skriver Lodefalk, är i sin tur upp till oss. I denna bok görs en pedagogisk översyn av forskningsläget gällande AI och arbetsmarknaden. Dessutom innehåller boken konkreta verktyg till dig som vill ha svar på hur AI-exponerat ditt yrke egentligen är.

Syftet med denna rapport är att empiriskt beskriva det nederländska sjukvårdssystemet, jämföra relevanta delar med det svenska och baserat på detta diskutera eventuella lärdomar för det svenska vård och omsorgssystemet. Rapporten kommer i första hand att studera primärvård och specialistvård (öppen och sluten). Dessutom undersöks äldreomsorg i form av hemtjänst i eget boende, samt institutionaliserad äldreomsorg. Övriga vård- och omsorgstjänster berörs endast undantagsvis.

I den här rapporten sätts den svenska sjukvården i ett internationellt perspektiv. Syftet är att empiriskt beskriva det svenska sjukvårdssystemet på samma sätt som vi i tidigare rapporter beskrivit modellerna i Australien, Schweiz och Nederländerna, som samtliga är välutvecklade välfärdsstater med universell vård och omsorg till alla medborgare. Vissa jämförelser med dessa länder kommer också göras. Vi kommer i första hand att studera primärvård och specialistvård (öppen och sluten). Dessutom undersöks äldreomsorg i form av hemtjänst i eget boende samt institutionaliserad äldreomsorg. Övriga vård- och omsorgstjänster berörs endast undantagsvis.

Under senare år har språkets roll för integrationen diskuterats flitigt. Otillräckliga kunskaper i svenska pekas ofta ut som ett problem för arbetsmarknadsintegration. Det väcker frågan i vilken mån svaga kunskaper i svenska faktiskt påverkar arbetsprestationen och vilka skillnader som kan observeras beroende på bransch och kvalifikationsgrad. Detta undersöker prof. Fanny Forsberg Lundell och Theodor Selimovic i Ratios rapport ”Det finns utrymme för förbättring” – Attityder till språk och arbetsprestation hos chefer och anställda på svenska arbetsplatser.Rapportförfattarna går igenom befintlig forskning på området och presenterar även en studie om hur chefer och medarbetare uppfattar sina kollegors otillräckliga språkkunskaper. Studien belyser särskilt frågor som: Är kunskaper i svenska viktiga på den aktuella arbetsplatsen? I vilka situationer blir otillräcklig svenska ett problem? Hur hanterar ledningen i så fall problemet – och är åtgärderna tillräckliga?

Syftet med denna kunskapsöversikt är att förklara varför det är så svårt att lära sig svenska för en ansenlig andel av de migranter som kommer till Sverige idag och därmed förklara varför vi ständigt hör politiker påtala språkkunskaper som ett problem för arbetsmarknadsintegration.

Del ett i Ratioakademiens forskningsprojekt Framtidens sjukvård och omsorg som pågår 2020–2022 undersöks hur ökad effektivitet, kvalitet och tillgänglighet samt stärkt innovationsförmåga kan uppnås inom vården och omsorgen. I projektet görs internationella jämförelser med hjälp flera index som mäter sjukvårdssystems kvalitet och servicenivå och ett antal fallstudier av vård- och omsorgssystemen i ett antal intressanta länder. Projektets resultat redovisas i rapporter och en sammanfattande slutrapport som presenteras på öppna seminarier och konferenser. För mer information, se www.ratio.se

I rapporten presenteras resultat och analyser av KK-stiftelsens samverkansprogram företagsforskarskolor, forskarprofiler och expertkompetens, i vilka ca 2 miljarder kronor har satsats. En av de viktigaste lärdomarna är att det är svårt att åstadkomma varaktig samverkan mellan lärosäten och näringsliv, trots stora ansträngningar. De inblandade aktörerna har olikartade motiv, mål och verklighets-uppfattningar. Effekterna av samverkanssatsningarna är dessutom mycket långsiktiga och därmed svåra att mäta. Samverkan åstadkoms enklast där den redan fungerar, men är mycket svårare att åstadkomma där behovet kanske är som störst. Ett fåtal stora företag är återkommande samverkanspartners, och samverkar dessutom i ett flertal program. För nya, mindre och tekniksvaga företag är det väsentligt svårare att få till varaktig samverkan. Den viktigaste slutsatsen är att samverkan ska ses som en lärprocess. För att denna process ska kunna fungera krävs att aktiviteter, resultat och effekter, på kort och lång sikt, mäts och följs upp med större systematik och jämförbarhet i framtida satsningar. Det finns indikationer på att företagen bör få vara drivande i samverkansprocessen. Därmed finns också ett tydligt behov av policyutveckling, främst för att ge mindre företag möjlighet att medverka i samverkans-satsningar. Samverkan kan, rätt utformad, bygga kompetens. Samverkan – en utmaning. Lärdomar av KK-stiftelsens samverkansprogram (2015:17) publiceras inom forsknings-programmet ”Kompetens för tillväxt”. Läs mer på www.kompetensfortillvaxt.nu och www.ratio.se

Digitalisering och teknologiska skiften förändrar i grunden arbetslivets kompetensbehov. Vissa förmågor tappar i relevans medan nya blir centrala. I detta föränderliga landskap framträder omskolningsförmåga som en avgörande organisatorisk egenskap – förmågan att omvandla befintliga kompetenser för att möta nya krav. Tekn. dr. Elina Gobena analyserar i denna skrift hur organisationer som själva genomför omskolning utformar och utvecklar denna förmåga. Bland annat belyser hon hur omskolningsförmåga kan förstås som en strategisk resurs för att hantera kompetensbrist, teknologisk omställning och arbetsmarknadsförändringar kopplade till arbetsbrist eller arbetslöshet. Elina Gobena är tekn. dr. inom industriell ekonomi och organisation. Hennes forskning kretsar kring hur organisationer och samhälle hanterar den omvandling som följer av teknologisk utveckling, främst i form av kompetensfrågor. Hon har särskilt studerat omskolning – så kallad reskilling.

I rapporten anges innebörden i tre principer av vikt för rättsstaten. Det rör sig om legalitets-, objektivitets- och proportionalitetsprinciperna. Legalitetsprincipen innebär ett krav på lagstöd för åtgärder i den offentliga förvaltningen, objektivitetsprincipen att ovidkommande hänsyn inte får påverka bedömningar samt proportionalitetsprincipen att det måste finnas en rimlig proportion mellan vad som vinns med ett ingrepp och intrånget det medför i den enskildes rättssfär. Principerna används som bas för att utreda vilket utrymme som lagregler och rättstillämpning rörande markanvändning kan ge för tjänstemannaaktivism. Tjänstemannaaktivism är ingen juridiska term och ett konstaterande ur ett juridiskt perspektiv att det faktiskt förekommer låter sig svårligen göras. Snarare handlar det därför om att peka på hur exempelvis en lagregel kan öppna för någon form av godtycke i form av exempelvis ett bortseende från legalitetsprincipen. I rapporten berörs delar av de allmänna hänsynsreglerna i miljöbalken, intresseavvägningsregler och naturskydd i skogslagstiftningen. Det konstateras att det finns en spänning mellan generellt skrivna regler som ger en vid bedömningsmarginal, något som kan krävas för att ge utrymme för en proportionalitetsbedömning, å ena sidan, och, å andra sidan, specifikt skrivna regler som bör ge förutsebara resultat, men kanske snävar in prövningen på ett problematiskt sett. Här kan en del göras för att skapa mer precisa regler när så kan ske, utan att för mycket begränsa prövningsramen. Ett annat problem som reses är att beslutsskälen, till exempel när det kommer till intresseavvägningar, ofta är så korta att det inte går att utläsa vilka omständigheter som beaktats eller hur det skett. Nära besläktat är att skälen bakom behovet av ett ingrepp sällan är särskilt tydliga. Bägge dessa förhållanden, som innebär att de skäl som faktiskt ligger till grund för ett beslut inte öppet redovisas, ger ett utrymme för godtycke i beslutsfattandet. Problemen går dock att åtgärda genom mer utförliga och konkreta skäl i domar och beslut.

Mellan 1942 och 1993 snedvreds den svenska bostadsmarknaden av en kombination av regleringar, produktionskvoter, missriktad regionalpolitik och ett oförutsägbart lagsystem. Resultatet blev att bostäder systematiskt byggdes med liten hänsyn till var arbetsmarknaderna och den verkliga efterfrågan fanns. Följden av det blev att städer spreds ut på ett okoordinerat sätt, vilket ledde till ökade infrastrukturella kostnader och starkt ökad pendling. Samtidigt ökade de statsfinansiella kostnaderna för politiken på ett okontrollerbart sätt. Den i det närmaste slumpmässiga utspridningen av bostäderna kulminerade under 1980-talet och början av 1990-talet. Efter kapitalmarknadens avreglering utbröt ett mycket omfattande byggande av hyresrätter i de delar av landet där befolkningen redan minskade. Samtidigt gjorde subventionerna att incitamenten att bygga i de större städerna försvagades. Efter 1995 fick det till konsekvens att cirka 30 000-50 000 lägenheter stod tomma i den svenska glesbygden, vilket ledde till att staten som stått för lånegarantierna förlorade minst 100 miljarder kronor. Parallellt med dessa tomma lägenheter ledde inflyttningen och den expansiva arbetsmarknaden i storstäderna och de viktigaste regionala centrumen till att prisnivåerna i de delarna av landet ökade mycket snabbt. Särskilt gällde det de centrala delarna av städerna som underförsörjts med bostäder sedan 1942. Effekterna av detta snedvridna byggande har fortfarande stora konsekvenser i Sverige. I fler än 150 av landets glesbygdskom kvar. Underhålls- och rivningsbehovet för dessa bostäder är i dag mycket stort, och det förvärras av de problem som skapats av att flyktingmottagandet och den så kallade sociala dumpningen som koncentrerats till just dessa struktursvaga kommuner på grund av att de hade ett stort utbud av tomma lägenheter. Samtidigt har prisutvecklingen i den starkare delen av landet under mer än ett decennium lett till en oro för en ”prisbubbla”. Båda dessa faktorer gör att röster i dag hörs för en återgång till det reglerade och subventionerade bostadsbyggande som dominerade perioden 1942 till 1993. Sett från den empiri som analyseras i den här rapporten skulle en sådan återgång kunna få mycket stora negativa konsekvenser, både statsfinansiellt och för landets fortsatta tillväxtförutsättningar.

Debatten om tjänstemannaaktivism handlar om huruvida enskilda tjänstemän eller hela myndigheter driver en egen politisk agenda vid sidan av eller inom ramen för demokratiska beslut och regler, vilket kan skapa rättsosäkerhet och påverka investeringar och långsiktiga beslut. Detta inom till exempel skogsnäringen och de gröna näringarna. Syftet med denna rapport är att genom en litteraturöversikt av forskningen på området belysa hur de gröna näringarna och särskilt skogsnäringens utveckling kan påverkas om tjänstemän agerar aktivistiskt. Rapporten presenterar en teoretisk modell. Rapporten ger exempel från Sverige och fokuserar särskilt på hur tjänstemannaaktivism kan skapa rättsosäkerhet och försvaga äganderätten. Bland slutsatserna märks att om lagar och regler på ett område är oklara och kan tolkas på olika sätt, uppstår det handlingsutrymme (”slack”) för tjänstemän. Detta kan i sin tur användas av tjänstemän med egen agenda. Företeelsen kan förstärkas om det finns flera olika myndigheter som kan göra olika tolkningar och avvägningar. Det ska även tilläggas att handlingsutrymme kan vara syftet då lokal kompetens i frågor kan vara viktig. I fallet med skogsbruket är gällande regelverk på många sätt komplext. Här har flera olika myndigheter till uppgift att tolka och tillämpa flera olika svenska och EU-rättsliga lagkomplex. Lagstiftningen har i hög grad karaktären av övergripande mål som ger tjänstemän och myndigheter ett tolknings- och handlingsutrymme. I rapporten konstateras även att det finns en brist på systematisk empirisk forskning om förekomsten av tjänstemannaaktivism. Tjänstemannaaktivism är svår att dokumentera och mäta eftersom den ofta består av individuella handlingar och beslut, och inte av en organiserad rörelse. Trots detta är det viktigt att diskutera fenomenet, särskilt med tanke på dess påverkan på rättssäkerhet, äganderätt, demokrati och transparens inom förvaltningen. I framtida studier planeras att undersöka förekomsten av tjänstemannaaktivism genom enkäter och intervjuer med företag och andra intressenter.

Under 2024 har frågan om arbetstidsförkortning aktualiserats i Sverige, med debatter om en framtida 35 timmar lång arbetsvecka. I debatten lyfts ofta Danmark fram som ett föredöme, då landet har genomfört arbetstidsförkortningar via lagstiftning och kollektivavtal. Denna rapport undersöker de historiska och ekonomiska faktorer som möjliggjorde den danska reformen samt analyserar dess relevans för Sverige. Rapportens syfte är att studera den historiska kontexten kring Danmarks arbetstidsförkortning och förstå parternas förhandlingspositioner. Metoden bygger på intervjuer med fackliga representanter, arbetsgivarorganisationer och forskare, kompletterat med vetenskapliga artiklar och rapporter. Arbetstidsförkortningen i Danmark påbörjades under 1980-talet, en period präglad av ekonomisk kris med hög inflation och hög arbetslöshet. Regeringen genomförde en rad strukturreformer, inklusive nedskärningar i socialförsäkringssystemen. Högst på dagordningen stod inflationsbekämpning. I denna kontext genomfördes en första lagstadgad arbetstidsförkortning med en timme 1985, i syfte att undvika fortsatt konfrontation med facken och som kompensation för ingrepp i lönebildningen. Arbetsmarknadens parter avtalade om ytterligare sänkning av arbetstiden med två timmar 1987. Avtalet speglar en tid då arbetsgivarorganisationers första prioritet var lägre löneökningstakt och stärkt konkurrenskraft. Fackens första prioritet var 35 timmars arbetsvecka och högre löneökningstakt. Avtalet följdes av en ekonomisk kris som ledde fram till en trepartsöverenskommelse av rang. Slutsatsen är att det är omöjligt att isolera effekten av arbetstidsförkortningen från övriga ekonomiska reformer. Danmark har sedan reformerna haft en positiv ekonomisk utveckling. Det kan konstateras att nutida debatter i Danmark snarare fokuserar på att öka arbetsutbudet än att ytterligare minska arbetstiden.

Denna studie har haft som syfte att ge insikt i vad som hindrar och möjliggör matchningen av arbetsnära praktik på svenska arbetsplatser utifrån ett arbetsgivarperspektiv. Vi har följaktligen utfört en intervjustudie med 24 organisationer som tagit emot en eller flera utlandsfödda akademiker på praktik via Korta vägen för att ta del av praktikplatsers olika erfarenheter av att ta emot en akademikerpraktikant; motiv, upplevelser och utvärdering av organisatoriska erfarenheter. Vi har med hjälp av humankapitalteorin genomfört en induktiv tematisk analys av vad som påverkar matchningen av praktik utifrån individuella, organisatoriska och institutionella möjligheter och hinder. Resultatet i korthet tyder på att praktikanterna överlag fungerar väldigt bra inom organisationerna. Att ta emot en praktikant från Korta vägen är inte mer komplicerat än att de får en vanlig introduktion och sedan få gå bakom en eller flera handledare. De flesta handledare har handlett flera praktikanter sedan tidigare. Handledarskap bygger på frivillighet, och praktikplatserna är noga med att kalibrera förväntningar visavi praktikanterna inför praktiken. Språknivå, kulturella och sociala skillnader förekommer men är sällan så allvarliga att praktiken kostar för mycket. Praktikplatserna tar gärna emot Korta vägen-praktikanter också framledes och de flesta handledare är villiga att handleda igen. Praktikanterna får med sig en svensk referens på sitt CV, de lär sig att föra sig på en svensk arbetsplats och flera får jobb på praktikplatsen efter avslutad praktik. Medarbetarna på praktikplatserna får ny energi av mottagandet, ökat engagemang och ibland också ny kompetens som de inte ens visste att de behövde. Korta vägens praktikinsats tycks överlag fungera väl men det behövs mer forskning kring exakt hur matchningen av praktikant och praktikplats kan utvecklas för att skapa än mer synergier; ibland är språknivå viktig för att praktiken ska fungera väl, frånvaro av certifikat och legitimationer kan vara försvårande och insocialiseringen i den svenska arbetsplatskulturen kan ta tid. För att skapa ytterligare kunskap om matchning skulle begreppet humankapital behöva breddas till att än tydligare inkludera språk, kultur, och sociala faktorer. För att verkligen förstå vad som stävjar migranters utväxling av sitt humankapital i en ny kontext och vilka investeringar som krävs för att ersätta den tillfälliga ”förlusten”, behöver mer än formell utbildning beaktas.

Den här rapporten är en fristående fortsättning på Den planlösa planeringen som släpptes genom Ratio i maj 2024. Där synliggjordes och analyserades brister i det svenska plansystemet. Det blev också tydligt att dessa brister lett till att småhusbyggandet prioriterats ned, vilket gjort att produktionen av bostäder som yngre barnfamiljer traditionellt efterfrågat kommit att släpa efter. I den här rapporten utvecklas problematiken som plansystemet skapat för småhusbyggandet. Rapporten lyfter också plansystemets oförmåga att hantera heterogeniteten som utvecklats i det svenska stadsbyggandet under de senaste tre-fyra decennierna. I ett helhetsperspektiv blir det uppenbart att det nuvarande plansystemet saknat medel för att systematiskt analysera de växande segregationsproblem i de så kallade utanförskapsområdena. En ytterligare brist är att glesbygdens särskilda problem inte heller kan hanteras. Den planlösa planeringen visade att bristerna fanns i den svaga utformning och ställning som de kommunala översiktsplanerna kommit att få. Den huvudsakliga bristen är att de inte utgår från en bestämd analys av vad som förklarar vare sig attraktionskraft eller sociala problem i olika områden. Det gör att översiktsplanerna pågår i ett vakuumliknande tillstånd, där vad som anses önskvärt sätts som norm. Huruvida de skisserade utbyggnadsplanerna är realistiska analyseras knappt. På samma sätt förhåller det sig med diskussionerna om förbättring av ett områdes sociala status. Oavsett problemens karaktär tenderar översiktsplanerna att betona behovet av ”blandning” och ”förtätning” av olika bebyggelsetyper, utan att egentligen förklara på vilket sätt det skulle kunna uppnås (se kapitel 3 och 4). Den här kritiken är på inget sätt ny. Tvärtom visar denna rapport att översiktsplanernas bristande effektivitet och realism kritiserats oavbrutet ända sedan de blev en del av planlagstiftningen vid mitten av 1980-talet. Upprepade utredningar och utvärderingar har sedan dess pekat på svagheter i planernas konstruktion och tillämpning, men det har aldrig lett till förbättrad kvalitet. I takt med att heterogeniteten i bostadssektorn växer ter det sig som allt mer centralt att de brister i lagstiftningen som kritiserats redan vid införandet genomgår en grundläggande reform. I avslutningen av rapporten framhålls den mer metodiskt uppbyggda tyska ISEK-planeringen som en möjlig förebild (se kapitel 4). Problemen som ISEK blev ett svar på i början av 2000-talet motsvarar nämligen problemen i dagens Sverige.

Den svenska arbetsmarknaden präglas i dag av en växande grupp outsiders – personer som under lång tid varit arbetslösa. Gruppen består främst av individer utan gymnasieutbildning, utrikes födda, äldre och funktionsnedsatta. Samtidigt rapporterar arbetsgivare omfattande rekryteringssvårigheter, vilket pekar på betydande matchningsproblem.  I Ratios rapport "Hur kan trösklarna in på den svenska arbetsmarknaden sänkas?" undersöker Lotta Stern, professor i sociologi, och Edward Hamilton, utredare, outsiderproblematikens ursprung och lösningar. Däribland visar de hur den svenska modellen, med starka parter och kollektivavtal, bidragit till att exkludera outsiders, eftersom förbättrade villkor för insiders har prioriterats. Rapportförfattarna diskuterar även olika vägar, såväl politiska som partsbaserade, för att öka antalet lågtröskeljobb i Sverige. Bland annat presenteras en fallstudie av Tysklands mini-jobs.

Sveriges långtgående decentraliserade välfärdssystem har många fördelar, men utmanas i en ekonomi som blivit alltmer digital och global. I denna rapport analyserar vi de utmaningar som dagens finansiering av kommunal och regional verksamhet står inför samt diskuterar en rad förbättringsåtgärder. Det är uppenbart att dagens lokala finansiering av den kommunala och regionala välfärden inte räcker till, utan kräver tillskott från nationell nivå. Dessutom är skattebasen – förvärvsinkomster – inte jämnt fördelade över regioner och kommuner, vilket ställer krav på utjämningssystemet. Den ojämna fördelningen är framför allt märkbar mellan kommuner och det finns en risk att skillnaderna fortsätter att öka. Det är också problematiskt att samtliga tre fiskala nivåer – staten, regioner och kommuner – delar på samma skattebas. Därutöver talar mycket för att arbetsinkomster blivit mer mobila, vilket ökar både den samhällsekonomiska kostnaden av att beskatta arbetsinkomster och försvårar användningen av dem som lokal skattebas. Den lokala beskattningen brister även i transparens och uppfyller inte kraven om horisontell och vertikal rättvisa, det vill säga att samma inkomst beskattas olika beroende på var man bor samt att individer med lägre inkomst kan betala mer i skatt än individer med högre inkomst. Vi föreslår bland annat en förändring i beskattningsmakten där lokala jurisdiktioner får beskattningsmakt över nya skattebaser, så som fastigheter och eventuellt naturresurser. Det kan växlas mot en minskad beskattningsmakt över förvärvsinkomster för regionerna. Det finns många fördelar med att beskatta fastigheter lokalt. Dessutom talar en ökad arbetskraftsmobilitet för ett skifte från beskattning av förvärvsinkomster mot mer icke-mobila skattebaser.

Alla vill ha ett rättvist samhälle. Men vad är rättvisa och hur kan den uppnås? Frågan är långt ifrån okomplicerad, men svaret är avgörande för ett bättre fungerande samhällskontrakt. I Rättvis ojämlikhet i det öppna samhället analyseras olika rättvisebegrepp, deras förutsättningar, konsekvenser och empiriska utmaningar. I ett öppet samhälle är inkomstskillnader oundvikliga och i många fall något positivt och rättvist. Jämlikhet är inte detsamma som rättvisa. Ett rättvisare Sverige och rättvis ojämlikhet åstadkoms genom social rörlighet, en stärkt rättsstat, förbättrad utbildning och sänkta inkomstskatter, ett möjligheternas land.

Digitaliseringen stöper om vårt samhälle och våra livsvillkor. Nya marknader skapas, andra försvinner. Nya kompetenser efterfrågas, andra blir mindre värda. Allt går i en rasande takt, i en globalt allt mer sammankopplad värld. Företagens värdeskapande är den drivande kraften i denna utveckling, men även individer och samhälle påverkas. Med utgångspunkt i forskning vid Ratio – Näringslivets forskningsinstitut beskriver och förklarar författarna digitaliseringens konsekvenser och möjligheter. Hur påverkas företagandet, arbetsmarknaden, jobben, kompetensbehoven och politiken? Hur kan digitaliseringens möjligheter tillvaratas?

Världens befolkning åldras. Omkring 1,1 miljarder personer är över 60 år och deras andel av befolkningen väntas växa från dagens 14 procent till 22 procent år 2050. I Sverige förutspås antalet 60-plussare öka från ungefär 2,9 till 3,5 miljoner under samma period, vilket motsvarar andelar på 27 respektive 31 procent. Denna utveckling har stora konsekvenser för arbetsmarknaden och samhällsekonomin. Därför är det viktigt att fler äldre får möjlighet att arbeta.Denna rapport introducerar begreppet **äldrevänliga jobb**, definierat som yrken med hög förekomst av icke-pekuniära attribut som äldre värderar högt, exempelvis måttlig fysisk belastning, autonomi och flexibla arbetstider. Betalningsviljan för sådana jobbattribut har skattats med amerikanska data, medan förekomsten av attributen på den svenska arbetsmarknaden mäts med SCB:s Arbetsmiljöundersökning. Dessa värden kombineras i ett index för äldrevänlighet som visar yrkens relativa attraktionskraft för äldre i förhållande till yngre.

I Den planlösa planeringen belyser Jan Jörnmark, docent i ekonomisk historia, hur det skapades mycket svårlösta motsättningar i det svenska plansystemet under 1970- och 1980-talen. De har ända sedan dess fördyrat och försvårat byggandet. I rapporten visar Jörnmark att det under de senaste femton åren framförallt försvårat byggandet av småhus. I ljuset av den utvecklingen framstår behovet av en förändrad och marknadstillvänd planeringsmodell tydligt.

Vilket EU vi vill ha. Vad ska skötas på nationell nivå och vad ska hanteras på europeisk nivå? Vilken sorts politik vill vi att EU ska föra? Hur kan EU:s bidrag till Sveriges och Europas utveckling värnas och utvecklas?

Does virtuous behavior contribute to business success? And is virtues ethics a superior alternative to corporate social responsibility in business ethics? This volume combines empirical and theoretical contributions from a range of different contexts on the role of virtues in entrepreneurship. It show the contemporary relevance of virtue theory in analyzing markets as well as business development. Virtues may be regarded as a kind of competencies, which are essential in an entrepreneurial society. This bears consequences for how we educate future business leaders, but also for how economists and policymakers should look on markets and for-profit firms. A special introduction is written by Professor Deirdre McCloskey. The editors, Nils Karlson, Mikolaj Norek and Karl Wennberg, are all affiliated with the Ratio Institute in Stockholm, Sweden.