Skinn

»Antihjälten Vera Bergström har en underbart svart humor och Sara Strömberg är väldigt, väldigt bra på att knyta ihop säcken.« Monica Lindgren tipsar om Sara Strömbergs Skinn i Go'kväll

Vinterstormen piskar upp minnen i Storlien. För tjugoåtta år sedan skakades den lilla fjällbyn vid norska gränsen av ett chockerande våldsbrott. En pappa och två barn mördades i sitt hem samtidigt som mamman försvann utan ett spår. Tragedin kom i folkmun att kallas »Slakten i Storlien« och är fortfarande ett obearbetat trauma i bygden.
När Jämtlandsposten drar i gång en satsning på true crime får lokalreportern Vera Bergström i uppdrag att granska det kalla fallet. Spåren leder från jaktvillor i väglöst land via utsatta storstadsförorter, till polisens myllrande DNA-register, men för varje ny ledtråd som nystas fram tycks utredningen bara bli mer komplex. Samtidigt förs Vera allt djupare in i en människas sadistiska mörker.
Till slut börjar hon ana den fasansfulla sanningen om vad som hände den där ödesdigra natten 1995. Mördaren rörde sig på flera jaktmarker samtidigt - och är fortfarande farlig.

SARA STRÖMBERG [f. 1975] är uppvuxen i Jämtland och Västerbotten. Hon arbetar som frilansjournalist och författare i Östersund, där hon också är bosatt med sin familj. Hennes tidigare böcker, Sly och Skred har hyllats av både kritiker och läsare och utsågs av Svenska Deckarakademin till Årets bästa svenska debut (2021) respektive Årets bästa svenska kriminalroman (2022). Skinn är tredje boken om antihjälten Vera Bergström.

»En fullträff!« Inger Melin, Borås Tidning, väljer Skinn till årets bästa spänningsroman

»I över 400 sidor håller romanen ett starkt grepp om läsaren och vägrar att släppa taget; det är en spännande, obehaglig och välskriven skildring av ond bråd död som Strömberg bjuder på.« Saskia Rubensson, Länstidningen i Östersund

»Styrkan är som tidigare Sara Strömbergs känsla för sina miljöer och förmåga att ge sitt perspektiv på livet långt från storstan. Den som inte faller för den kantiga Vera Bergström kan man bara tycka synd om, och upplösningen är minst sagt dramatisk.« Maria Näslund, Göteborgs-Posten