I denna andaktsbok av Anders Dahlström är texternas fokus längtan. Det är längtan efter att blomma ut som människa och en djupare längtan efter Gud. Så här inleds en av andakterna: Jag har ägnat hela mitt liv åt att förstå människor, sa min bror i ett telefonsamtal för ett tag sedan. Och jag förstår mindre och mindre för varje år. Själv har jag också tänkt i liknande banor, men mer för att lära känna mig själv. Någon har sagt att ju mer du förstår dig själv, desto mer förstår du andra. Jag vet inte hur jag kan sammanfatta båda våra betraktelser till en. Kanske som en pratbubbla i en skämtteckning: Jag sysselsätter mig ofta med att försöka lura mig själv, och ofta går jag på det. Ekvationen är väl så svår att bli sann för man blir aldrig färdig minsann.
