Min farfars kusin Erik Olsson från gården Ol-Påls i Tå, Järvsö socken, blev ihjälslagen natten till den 12 aug 1895 på väg hem från en dansbana i byn Kramsta. Han var då 28 år gammal. Anledningen till misshandeln var en händelse som inträffade 2 månader tidigare, nämligen samma kväll som dansbanan i Kramsta invigdes. På vägen hem därifrån hörde f. d. hästgardisten Jonas Andersson och Olof ”Tjärn Olle” Ersson att det ”prasslade” i en bastu som låg några hundra meter från dansbanan. När de klev in fann de där Ol-Påls Erik tillsammans med den 17-åriga pigan i gården Markusas i Hamre – Boställs Ella Skoglund. Bondsonen i gården, 21-årige Markusas Erik Ersson, betraktade Ella som sin fostersyster. Han blev arg när han fick höra att Ol-Påls Erik ”fyllt henne med brännvin och varit närgången” – något som Markusas Erik ville hämnas honom. Den som blir häktad som misstänkt för dråpet av Ol-Påls Erik, och som blir förd till länsfängelset i Gävle i väntan på rannsakning är inte Markusas Erik utan en 20-årig kamrat till honom som heter Olof Jonsson-Wiklund. Han tog nämligen helt och hållet på sig skulden för dråpet redan vid polisförhöret samma dag. Detta mot ett löfte dessförinnan om att få 3000 kr – en hemlighet som han kom att avslöja 55 år senare.

Tidigare på eftermiddagen samma dag som slåttermåndagsbalen på dansbanan i Kramsta går av stapeln äger ett än mer dramatiskt och spektrakulärt dåd rum i Järvsö på gården Jakobas i byn Vålsjö, medan merparten av husfolket är i kyrkan. Det är den 24-åriga bonddottern Brita Ersdotter som slås ihjäl med en yxhammare av sin syster Kerstins 21-årige son Jakob Jakobsson-Brolin. Förövaren tar därefter sitt eget liv. Dessa händelser blir tillsammans med dråpet av Ol-Påls Erik en riksnyhet.

I denna skrift har jag sammanställt vad som rapporterades om de aktuella blodsdåden i några av de dagstidningar som ägnat händelserna särskilt stort intresse. Fallet med Ol-Påls Erik har jag dessutom belyst närmare genom att återge dels protokollet från den gjorda rannsakningen vid tinget, dels rapporteringen i tidningarna i början av 1950 efter att Wiklunds då avslöjat sin hemlighet och vill ha resning i målet. Trovärdigheten hos åklagaren, kronolänsmannen Kjellbom, hos Häradsrätten med dess domare och nämndemän, och möjligen även hos obducenten dr. Öhrn, får sig här en allvarlig törn. Man kan inte undgå att fråga sig hur många fler fall av orättvisa som skipats i lagens namn med en sådan till synes i alla led genomkorrumperad ”rättsapparat”. Rättsrötan i ett samhälle är ett gissel. Den fanns inte bara i Järvsö, utan i hela landet, och inte endast förr i tiden. Att motverka, stävja och förhindra korruption bör alltid stå högt på dagordningen i ett samhälle som gör anspråk på att vara rättssäkert. Det fall som här åter dras fram i ljuset får tjäna som en påminnelse om det.

Alla personer, platser, händelser och annat som nämns eller omtalas i skriften har stor del åskådliggjorts och visualiserats närmare genom att illustrera texten med tidstypiska bilder. En liten bit av Järvsös, Hälsinglands och Sveriges historia har härigenom blivit dokumenterad och levandegjord. /Gunnar Bergman

Min farfars kusin Erik Olsson från gården Ol-Påls i Tå, Järvsö socken, blev ihjälslagen natten till den 12 aug 1895 på väg hem från en dansbana i byn Kramsta. Han var då 28 år gammal. Anledningen till misshandeln var en händelse som inträffade 2 månader tidigare, nämligen samma kväll som dansbanan i Kramsta invigdes. På vägen hem därifrån hörde f. d. hästgardisten Jonas Andersson och Olof ”Tjärn Olle” Ersson att det ”prasslade” i en bastu som låg några hundra meter från dansbanan. När de klev in fann de där Ol-Påls Erik tillsammans med den 17-åriga pigan i gården Markusas i Hamre – Boställs Ella Skoglund. Bondsonen i gården, 21-årige Markusas Erik Ersson, betraktade Ella som sin fostersyster. Han blev arg när han fick höra att Ol-Påls Erik ”fyllt henne med brännvin och varit närgången” – något som Markusas Erik ville hämnas honom. Den som blir häktad som misstänkt för dråpet av Ol-Påls Erik, och som blir förd till länsfängelset i Gävle i väntan på rannsakning är inte Markusas Erik utan en 20-årig kamrat till honom som heter Olof Jonsson-Wiklund. Han tog nämligen helt och hållet på sig skulden för dråpet redan vid polisförhöret samma dag. Detta mot ett löfte dessförinnan om att få 3000 kr – en hemlighet som han kom att avslöja 55 år senare.

Tidigare på eftermiddagen samma dag som slåttermåndagsbalen på dansbanan i Kramsta går av stapeln äger ett än mer dramatiskt och spektrakulärt dåd rum i Järvsö på gården Jakobas i byn Vålsjö, medan merparten av husfolket är i kyrkan. Det är den 24-åriga bonddottern Brita Ersdotter som slås ihjäl med en yxhammare av sin syster Kerstins 21-årige son Jakob Jakobsson-Brolin. Förövaren tar därefter sitt eget liv. Dessa händelser blir tillsammans med dråpet av Ol-Påls Erik en riksnyhet.

I denna skrift har jag sammanställt vad som rapporterades om de aktuella blodsdåden i några av de dagstidningar som ägnat händelserna särskilt stort intresse. Fallet med Ol-Påls Erik har jag dessutom belyst närmare genom att återge dels protokollet från den gjorda rannsakningen vid tinget, dels rapporteringen i tidningarna i början av 1950 efter att Wiklunds då avslöjat sin hemlighet och vill ha resning i målet. Trovärdigheten hos åklagaren, kronolänsmannen Kjellbom, hos Häradsrätten med dess domare och nämndemän, och möjligen även hos obducenten dr. Öhrn, får sig här en allvarlig törn. Man kan inte undgå att fråga sig hur många fler fall av orättvisa som skipats i lagens namn med en sådan till synes i alla led genomkorrumperad ”rättsapparat”. Rättsrötan i ett samhälle är ett gissel. Den fanns inte bara i Järvsö, utan i hela landet, och inte endast förr i tiden. Att motverka, stävja och förhindra korruption bör alltid stå högt på dagordningen i ett samhälle som gör anspråk på att vara rättssäkert. Det fall som här åter dras fram i ljuset får tjäna som en påminnelse om det.

Alla personer, platser, händelser och annat som nämns eller omtalas i skriften har stor del åskådliggjorts och visualiserats närmare genom att illustrera texten med tidstypiska bilder. En liten bit av Järvsös, Hälsinglands och Sveriges historia har härigenom blivit dokumenterad och levandegjord. /Gunnar Bergman

Min farfars kusin Erik Olsson från gården Ol-Påls i Tå, Järvsö socken, blev ihjälslagen natten till den 12 aug 1895 på väg hem från en dansbana i byn Kramsta. Han var då 28 år gammal. Anledningen till misshandeln var en händelse som inträffade 2 månader tidigare, nämligen samma kväll som dansbanan i Kramsta invigdes. På vägen hem därifrån hörde f. d. hästgardisten Jonas Andersson och Olof ”Tjärn Olle” Ersson att det ”prasslade” i en bastu som låg några hundra meter från dansbanan. När de klev in fann de där Ol-Påls Erik tillsammans med den 17-åriga pigan i gården Markusas i Hamre – Boställs Ella Skoglund. Bondsonen i gården, 21-årige Markusas Erik Ersson, betraktade Ella som sin fostersyster. Han blev arg när han fick höra att Ol-Påls Erik ”fyllt henne med brännvin och varit närgången” – något som Markusas Erik ville hämnas honom. Den som blir häktad som misstänkt för dråpet av Ol-Påls Erik, och som blir förd till länsfängelset i Gävle i väntan på rannsakning är inte Markusas Erik utan en 20-årig kamrat till honom som heter Olof Jonsson-Wiklund. Han tog nämligen helt och hållet på sig skulden för dråpet redan vid polisförhöret samma dag. Detta mot ett löfte dessförinnan om att få 3000 kr – en hemlighet som han kom att avslöja 55 år senare.

Tidigare på eftermiddagen samma dag som slåttermåndagsbalen på dansbanan i Kramsta går av stapeln äger ett än mer dramatiskt och spektrakulärt dåd rum i Järvsö på gården Jakobas i byn Vålsjö, medan merparten av husfolket är i kyrkan. Det är den 24-åriga bonddottern Brita Ersdotter som slås ihjäl med en yxhammare av sin syster Kerstins 21-årige son Jakob Jakobsson-Brolin. Förövaren tar därefter sitt eget liv. Dessa händelser blir tillsammans med dråpet av Ol-Påls Erik en riksnyhet.

I denna skrift har jag sammanställt vad som rapporterades om de aktuella blodsdåden i några av de dagstidningar som ägnat händelserna särskilt stort intresse. Fallet med Ol-Påls Erik har jag dessutom belyst närmare genom att återge dels protokollet från den gjorda rannsakningen vid tinget, dels rapporteringen i tidningarna i början av 1950 efter att Wiklunds då avslöjat sin hemlighet och vill ha resning i målet. Trovärdigheten hos åklagaren, kronolänsmannen Kjellbom, hos Häradsrätten med dess domare och nämndemän, och möjligen även hos obducenten dr. Öhrn, får sig här en allvarlig törn. Man kan inte undgå att fråga sig hur många fler fall av orättvisa som skipats i lagens namn med en sådan till synes i alla led genomkorrumperad ”rättsapparat”. Rättsrötan i ett samhälle är ett gissel. Den fanns inte bara i Järvsö, utan i hela landet, och inte endast förr i tiden. Att motverka, stävja och förhindra korruption bör alltid stå högt på dagordningen i ett samhälle som gör anspråk på att vara rättssäkert. Det fall som här åter dras fram i ljuset får tjäna som en påminnelse om det.

Alla personer, platser, händelser och annat som nämns eller omtalas i skriften har stor del åskådliggjorts och visualiserats närmare genom att illustrera texten med tidstypiska bilder. En liten bit av Järvsös, Hälsinglands och Sveriges historia har härigenom blivit dokumenterad och levandegjord. /Gunnar Bergman