JO är ett av Sveriges äldsta ämbeten. Det har inspirerat liknande institutioner över hela världen och gjort ordet ombudsman till ett internationellt begrepp. Det började revolutionsåret 1809. En av tidens ledargestalter, Lars August Mannerheim, blev riksdagens förste ombudsman, en ”moderator mellan kung och folk”, lär han ha kallat sig. I formella ordalag stadgade den nya grundlagen att riksens ständer skulle välja en för lagkunskap och redlighet känd man att såsom dess ombud ha tillsyn över lagarnas efterlevnad. Uppdraget är ännu detsamma. JO – i riksdagens tjänst beskriver dess tillkomst och hur ämbetet utvecklats. Idag kan JO betraktas som en medborgarnas förlängda arm, till för att utreda deras klagomål mot myndigheter och domstolar. I boken framgår vilka regler som styr och hur det går till i praktiken när en JO-anmälan tas om hand. Praxis och ombudsmännens bedömningsgrunder diskuteras, med exempel från tillsynens kärnområden: domstolarna, socialtjänsten, polisen och kriminalvården. Författare är Hans-Gunnar Axberger, som av riksdagen valdes till justitieombudsman 2007 och lämnade uppdraget 2013.
