Helle Helle fick mycket uppmärksamhet när hennes roman Rödby-Puttgarden ut på svenska. I Danmark är hon en etablerad författare ur den yngre generationen, med rykte om sig att skriva en tät prosa. Här hennes andra roman på svenska, Föreställningen om ett okomplicerat liv med en man.

Så här säger Helle Helle själv i en intervju i Tidningen VI, december 2007: "Men det får gärna bullra och braka under ytan. Som ett hemingwayskt isberg ... Det händer inget, men handlar om allt."

Susanne bor tillsammans med sin man Kim i en lägenhet. Medan Susanne går till jobbet på sjukhuset för att städa, laga och servera mat, sitter Kim hemma och skriver på en roman. Först trivs hon på jobbet, sedan säger hon upp sig och börjar städa svart hemma i olika fina våningar. Sent på hösten ber Susannes före detta arbetskamrat Ester att få flytta in hos dem - tillfälligt. Hon är höggravid, efter tre missfall, och står just nu inte ut hemma hos sin man. När Susanne går iväg och städar, stannar Ester hemma och vilar sig, och Kim försöker få inspiration att fortsätta skriva på romanen. 

Det finns tre saker som Susanne brukar fantisera om, utan att säga det till någon, och som alltid ger henne tröst. Det första är fantasier om ett okomplicerat liv med en man. Eller som det står i romanen: "Det ena var tanken på ett liv med en man hon en gång hade känt. Det var ett okomplicerat och konkret liv. De skulle ha ägnat sin tid åt beröringar, utflykter och shopping. De skulle ha gått till jobbet och haft barn. Det skulle inte ha varit ett brott att fantisera om familjefester eller en ny lampa över matbordet. De skulle ha haft vänner som kom på besök varje helg ...". Det andra Susanne, i all tysthet, brukar fundera kring är att hon skriver Kims nekrolog och sedan håller ett storslaget tal på hans begravning. Det tredje som Susanne emellanåt föreställer sig som tröst, är lägenhetens inredning - om hon hade bott där ensam.

Recensioner:

"Här lyser det stillsamt om en kvinna och en man och ännu en kvinna, mitt i och ovanpå och under drömmar, jobb, romanförfattande, graviditet, tystnad och tröst." Månadstidningen M

"Helle Helle har god hand med sina huvudpersoner och en fenomenal förmåga att antyda just så mycket om dem att vi kan lära känna dem. Intelligent, vasst och bitvis också roligt, trots den sorgsna undertonen." Gunilla Szemenkár, Btj

"Sällan läser man en så ytligt sett händelselös roman som bär på så mycket inbunden ledsnad och oformulerad ilska, sorg, smärta." Jan Karlsson, Kristianstadsbladet

"Helle Helle är en mästare i grått, och hon, liksom översättaren Ninni Holmqvist i sin tur, är obarmhärtigt skicklig på att med små medel mejsla fram sammanbiten, knappt medvetandegjord, besvikelse." Ingrid P Bosseldal, Göteborgs-Posten

Expressens Bokblogg, med Lisa Jannerling: "Det första jag gillar med danska Helle Helles Föreställningen om ett okomplicerat liv med en man är så klart titeln. Den stillsamma humorn är en så skön kontrast till berättelsens grå vardagsrealism. För det är det Helle Helle skriver: enkla historier om hårt arbetande kvinnor som sliter med tråkiga relationer, tråkiga jobb och tråkigt hushållsarbete. Men bli inte avskräckt! - det är allt annat än trist: dialogen är fantastisk och mitt i den där grå vardagen finns ändå en hel del grejer att fnissa lite tyst åt ... Jag ska genast kasta mig över nästa Helle Helle-bok." 

Helle Helle fick mycket uppmärksamhet när hennes roman Rödby-Puttgarden ut på svenska. I Danmark är hon en etablerad författare ur den yngre generationen, med rykte om sig att skriva en tät prosa. Här hennes andra roman på svenska, Föreställningen om ett okomplicerat liv med en man.

Så här säger Helle Helle själv i en intervju i Tidningen VI, december 2007: "Men det får gärna bullra och braka under ytan. Som ett hemingwayskt isberg ... Det händer inget, men handlar om allt."

Susanne bor tillsammans med sin man Kim i en lägenhet. Medan Susanne går till jobbet på sjukhuset för att städa, laga och servera mat, sitter Kim hemma och skriver på en roman. Först trivs hon på jobbet, sedan säger hon upp sig och börjar städa svart hemma i olika fina våningar. Sent på hösten ber Susannes före detta arbetskamrat Ester att få flytta in hos dem - tillfälligt. Hon är höggravid, efter tre missfall, och står just nu inte ut hemma hos sin man. När Susanne går iväg och städar, stannar Ester hemma och vilar sig, och Kim försöker få inspiration att fortsätta skriva på romanen. 

Det finns tre saker som Susanne brukar fantisera om, utan att säga det till någon, och som alltid ger henne tröst. Det första är fantasier om ett okomplicerat liv med en man. Eller som det står i romanen: "Det ena var tanken på ett liv med en man hon en gång hade känt. Det var ett okomplicerat och konkret liv. De skulle ha ägnat sin tid åt beröringar, utflykter och shopping. De skulle ha gått till jobbet och haft barn. Det skulle inte ha varit ett brott att fantisera om familjefester eller en ny lampa över matbordet. De skulle ha haft vänner som kom på besök varje helg ...". Det andra Susanne, i all tysthet, brukar fundera kring är att hon skriver Kims nekrolog och sedan håller ett storslaget tal på hans begravning. Det tredje som Susanne emellanåt föreställer sig som tröst, är lägenhetens inredning - om hon hade bott där ensam.

Recensioner:

"Här lyser det stillsamt om en kvinna och en man och ännu en kvinna, mitt i och ovanpå och under drömmar, jobb, romanförfattande, graviditet, tystnad och tröst." Månadstidningen M

"Helle Helle har god hand med sina huvudpersoner och en fenomenal förmåga att antyda just så mycket om dem att vi kan lära känna dem. Intelligent, vasst och bitvis också roligt, trots den sorgsna undertonen." Gunilla Szemenkár, Btj

"Sällan läser man en så ytligt sett händelselös roman som bär på så mycket inbunden ledsnad och oformulerad ilska, sorg, smärta." Jan Karlsson, Kristianstadsbladet

"Helle Helle är en mästare i grått, och hon, liksom översättaren Ninni Holmqvist i sin tur, är obarmhärtigt skicklig på att med små medel mejsla fram sammanbiten, knappt medvetandegjord, besvikelse." Ingrid P Bosseldal, Göteborgs-Posten

Expressens Bokblogg, med Lisa Jannerling: "Det första jag gillar med danska Helle Helles Föreställningen om ett okomplicerat liv med en man är så klart titeln. Den stillsamma humorn är en så skön kontrast till berättelsens grå vardagsrealism. För det är det Helle Helle skriver: enkla historier om hårt arbetande kvinnor som sliter med tråkiga relationer, tråkiga jobb och tråkigt hushållsarbete. Men bli inte avskräckt! - det är allt annat än trist: dialogen är fantastisk och mitt i den där grå vardagen finns ändå en hel del grejer att fnissa lite tyst åt ... Jag ska genast kasta mig över nästa Helle Helle-bok."