Gröna gräsmattor, vackra hattar, kostymer och champagneglas är vanliga bilder när galoppsporten skildras i filmens värld. De välklädda damerna och herrarna håller sällan i stirriga hästar. Inte heller mockar de. Samtidigt är hästarnas skötsel nödvändig om tävlingen ska bli av, och några måste göra jobbet. I Arbete på stallbacken presenteras galoppsportens nittonhundratalshistoria. Arbetet på stallbacken är i fokus utifrån genus- och generationsperspektiv.

Hur ser arbetet ut? Vem kvinnor och män, vuxna och barn arbetar med vad? Vad i arbetets villkor och organisering är konstant och vad är föränderligt? Hästsport har hittills, trots det stora intresset för sporten i dagens Sverige, uppmärksammats i mycket liten utsträckning av historisk och idrottshistorisk forskning. Därför är Susanna Hedenborgs nya bok, som vänder sig till såväl studerande på högskola och universitet som en historieintresserad allmänhet och den hästintresserade i synnerhet, ett välkommet bidrag till hästsportens och speciellt galoppsportens historia.

Det här är en bok om arbetet på stallbacken ur ett historiskt perspektiv. En del har förändrats inom hästsporten under de senaste femtio åren. Inte minst har kvinnor kommit att få en allt större roll. Trots att boken handlar mycket om förr i tiden tror jag att dagens hästskötare, arbetsryttare, lärlingar, jockeyer och tränare kommer att känna igen sig. Själva arbetet runt hästen är ganska oförändrat och, precis som för femtio år sedan, började många av dem som håller på med hästar idag redan som barn i stallet. I boken har jag valt att berätta mer om det vardagliga lunket på stallbacken än om de fantastiska ögonblicken på tävlingsbanan. Inte för att dessa ögonblick är oviktiga om man vill berätta galoppsportens historia, utan för att jag har varit mer intresserad av att förstå varför människor har valt och väljer att arbeta med och runt hästen i alla väder, varje dag året runt. (Ur författarens förord)

Gröna gräsmattor, vackra hattar, kostymer och champagneglas är vanliga bilder när galoppsporten skildras i filmens värld. De välklädda damerna och herrarna håller sällan i stirriga hästar. Inte heller mockar de. Samtidigt är hästarnas skötsel nödvändig om tävlingen ska bli av, och några måste göra jobbet. I Arbete på stallbacken presenteras galoppsportens nittonhundratalshistoria. Arbetet på stallbacken är i fokus utifrån genus- och generationsperspektiv.

Hur ser arbetet ut? Vem kvinnor och män, vuxna och barn arbetar med vad? Vad i arbetets villkor och organisering är konstant och vad är föränderligt? Hästsport har hittills, trots det stora intresset för sporten i dagens Sverige, uppmärksammats i mycket liten utsträckning av historisk och idrottshistorisk forskning. Därför är Susanna Hedenborgs nya bok, som vänder sig till såväl studerande på högskola och universitet som en historieintresserad allmänhet och den hästintresserade i synnerhet, ett välkommet bidrag till hästsportens och speciellt galoppsportens historia.

Det här är en bok om arbetet på stallbacken ur ett historiskt perspektiv. En del har förändrats inom hästsporten under de senaste femtio åren. Inte minst har kvinnor kommit att få en allt större roll. Trots att boken handlar mycket om förr i tiden tror jag att dagens hästskötare, arbetsryttare, lärlingar, jockeyer och tränare kommer att känna igen sig. Själva arbetet runt hästen är ganska oförändrat och, precis som för femtio år sedan, började många av dem som håller på med hästar idag redan som barn i stallet. I boken har jag valt att berätta mer om det vardagliga lunket på stallbacken än om de fantastiska ögonblicken på tävlingsbanan. Inte för att dessa ögonblick är oviktiga om man vill berätta galoppsportens historia, utan för att jag har varit mer intresserad av att förstå varför människor har valt och väljer att arbeta med och runt hästen i alla väder, varje dag året runt. (Ur författarens förord)

Gröna gräsmattor, vackra hattar, kostymer och champagneglas är vanliga bilder när galoppsporten skildras i filmens värld. De välklädda damerna och herrarna håller sällan i stirriga hästar. Inte heller mockar de. Samtidigt är hästarnas skötsel nödvändig om tävlingen ska bli av, och några måste göra jobbet. I Arbete på stallbacken presenteras galoppsportens nittonhundratalshistoria. Arbetet på stallbacken är i fokus utifrån genus- och generationsperspektiv.

Hur ser arbetet ut? Vem kvinnor och män, vuxna och barn arbetar med vad? Vad i arbetets villkor och organisering är konstant och vad är föränderligt? Hästsport har hittills, trots det stora intresset för sporten i dagens Sverige, uppmärksammats i mycket liten utsträckning av historisk och idrottshistorisk forskning. Därför är Susanna Hedenborgs nya bok, som vänder sig till såväl studerande på högskola och universitet som en historieintresserad allmänhet och den hästintresserade i synnerhet, ett välkommet bidrag till hästsportens och speciellt galoppsportens historia.

Det här är en bok om arbetet på stallbacken ur ett historiskt perspektiv. En del har förändrats inom hästsporten under de senaste femtio åren. Inte minst har kvinnor kommit att få en allt större roll. Trots att boken handlar mycket om förr i tiden tror jag att dagens hästskötare, arbetsryttare, lärlingar, jockeyer och tränare kommer att känna igen sig. Själva arbetet runt hästen är ganska oförändrat och, precis som för femtio år sedan, började många av dem som håller på med hästar idag redan som barn i stallet. I boken har jag valt att berätta mer om det vardagliga lunket på stallbacken än om de fantastiska ögonblicken på tävlingsbanan. Inte för att dessa ögonblick är oviktiga om man vill berätta galoppsportens historia, utan för att jag har varit mer intresserad av att förstå varför människor har valt och väljer att arbeta med och runt hästen i alla väder, varje dag året runt. (Ur författarens förord)