Träning är en stor och viktig samhällsföreteelse som engagerar hundratusentals människor varje dag. Det är om träning denna bok handlar, närmare bestämt om löpträningens historia i Sverige 1880–1995. Vilka olika träningsmetoder har tillämpats? Vilka har varit de stora tränarna i svensk friidrott och hur har de påverkat träningen? Detta är några av de frågor som besvaras. Dessutom redogörs för några svenska löparstjärnors träningsmetoder.
Boken berör även den starka utbildningstradition som funnits i friidrotten. Tränaren Gösse Holmér introducerade ett vetenskapligt förhållningssätt i svensk friidrott och detta synsätt har fortfarande en stark ställning. Kring 1950 började dessutom den fysiologiska forskningen på Gymnastiska centralinstitutet i Stockholm, sedermera Gymnastik- och idrottshögskolan (GIH), att intressera sig för främst löpträning utifrån arbetsfysiologiska frågeställningar. Mot det vetenskapliga paradigmet har ett mer erfarenhetsbaserat förhållningssätt också existerat, men hållits tillbaka framför allt under 1980– och 1990–talen, trots uteblivna framgångar på löparbanorna. Boken avslutas med att förklara varför storstjärnorna Gunder Hägg och Dan Waern blev så framgångsrika och varför svensk lång- och medeldistansträning befinner sig i en djup kris sedan decennier, trots stora satsningar.
LEIF YTTERGREN (född 1956) är docent och lektor i idrottshistoria vid Gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm.
