Världens bästa jobb

Miljöforskningens första 30 år i Sverige. I Världens bästa jobb berättar författaren om sina erfarenheter av miljöforskning från mitten av 1960-talet då kvicksilver i fågel och fisk och övergödda insjöar med blomning av blågröna alger sågs som de stora problemen. Ordet miljö användes ännu inte i dagens betydelse. I stället hade ledande organisationer namn där naturvård och naturskydd ingick; Naturskyddsföreningen, Naturvårdsverket och det forskningsinstitut där Arne Jernelöv själv var verksam, Institutet för Vatten- och Luftvårdsforskning (IVL), numera IVL Svenska Miljöinstitutet.

Miljöfrågorna avlöste varandra allt eftersom tiden gick. PCB i sälar, hormoslyr på banvallar, försurning, kreosot, oljespill, gifttunnor i Teckomatorp. Biodiversitet, ozonhål och klimatförändringar var några av de frågor som institutet och författaren jobbade med. Samspelet mellan forskning och politik och industrins roll såg olika ut i olika frågor. Vissa problem fick ganska snabbt politiska och/eller tekniska lösningar med andra hände inte mycket under lång tid, trots väldokumenterade svåra skador.

Arne Jernelöv:
I mitten på 1960-talet talade vi inte om miljö i dagens betydelse. De heta frågorna var utsläpp av orenat avloppsvatten och fåglar som drabbades av kvick­silverhaltiga betmedel och klorerade insektsmedel.

Sedan barnsben var djur och natur mitt stora intresse. Jag läste de ämnen på universitetet som jag tyckte hade mest att tillföra i form av kunskap om samspelet mellan levande organismer och den omgivande miljön vi använde inte ordet miljö som det används idag utan talade om miljönaturskydd och vattenvård. Jag genomgick forskar­utbildning och såg mig om efter jobb. På det nybildade Insti­tutet för Vatten- och Luftvårdsforskning (IVL) fann jag ett som överträffade mina vildaste drömmar.

IVL var ett unikt samarbete mellan stat och industri och hade Ingmar Eidem och Gunnar Sträng som centrala upphovsmän. IVL hade ekonomiska muskler, tillträde till föro­renande industrier och ett brett mandat.

Jag började där i slutet av 1966 och lämnade slutligen i början av 1994. Under de fyra perioder som jag var där avlöste miljöfrågorna varandra. Övergödning av sjöar och hav, kvicksilver i fisk, PCB i sälar, hormoslyr på banvallar, försurning, kreosot, oljespill, gifttunnor i Teckomatorp, ozonhål, biodiversitet och klimatförändring var några av dem.

Det här är en högst personlig berättelse om mitt arbete med miljöfrågor och miljöforskning på IVL. För mig var det världens bästa jobb.