Theodor Storm (1817–1888) är genom sin magiska fantasi och ofta lyriska ton en av de främsta representanterna för det man i Tyskland kallar ”Poetischer Realismus”: en realism som inte bara vill återge verkligheten som den är utan som söker dess ”inre kärna” och det som döljer sig under ytan. "Skimmelryttaren" (1888) är inte bara höjdpunkten i Storms prosaverk, utan också en klassiker som genom åren har fortsatt att trollbinda nya generationer av läsare. Stoffet till berättelsen bar han med sig från barndomen ända till slutet av sitt liv. På grund av sjukdom drog skrivandet ut på tiden och Storm avslutade berättelsen bara ett fåtal månader före sin död. Historien om Hauke Haien och hans spöklika skimmel utgör en säregen mötesplats för saklig detaljrikedom och det övernaturligas gäckande och ångestskapande maktsfär. Det är en berättelse om människans hårda kamp mot naturens förödande krafter, där Nordsjöns rasande vågor och stormvindar gång på gång hotar att lägga allt och alla under sig. Om och om igen krackelerar dock den tydligt uppritade verklighetsbeskrivningen: i revorna tar obegripliga skräckgestalter form och i dunklet hörs ljud från andra världar. Verklighet och vision är tätt sammanflätade och just för att det vardagsverkliga ter sig så sant och handfast kryper det övernaturliga så påträngande in under läsarens hud. Här presenteras denna gripande, kusliga och välskrivna berättelse i en lyhörd översättning av Bodil Zalesky, som också har skrivit förord och kommentarer till utgåvan.
