Som ett led i kampen mot långa sjukskrivningar och höga kostnader för sjukförsäkringen infördes en lag om avstämningsmötet som en del av Försäkringskassans arbetsmetodik. Syftet var att göra det lättare för långtidssjuka att återgå i arbete efter avslutad sjukdom och sjukskrivning. Under avstämningsmötet träffades den sjukskrivne, Försäkringskassans handläggare, rehabiliteringsexperter, läkare, arbetsterapeuter och andra som på något sätt skulle kunna bidra till att få ett lyckligt slut på sjukfallet. Lagen om avstämningsmöte, en i sig närmast unik åtgärd, trädde i kraft den 1 juli 2003.

Hur gick det då? Fick staten mer kontroll över sjukförsäkringens handläggning genom lagstiftningen om avstämningsmöte? Blev det ordning och reda på de långtidssjuka när de tvingades till ett avstämningsmöte? Hittade de snabbare tillbaka till arbete? Blev det ett givande möte där den försäkrade sattes i centrum?

I Antoinette Hetzlers senaste bok, Delaktighet under hot, presenteras en inträngande studie av avstämningsmötet som utredningstekniskt hjälpmedel för Försäkringskassan. Professor Hetzler visar övertygande att även detta nya sätt att arbeta med långa sjukfall har misslyckats; sjukfallen blir inte kortare och antalet långtidssjuka som återgår i ordinarie arbete blir inte större. Istället har kassans verksamhet byråkratiserats, och sjukförsäkringens legitimitet har naggats i kanten.

ANTOINETTE HETZLER är professor i sociologi vid Lunds universitet och en av landets främsta experter på socialpolitik och det svenska välfärdssamhället. Hon har forskat om socialförsäkringssystemets funktionssätt sedan slutet av 1970-talet.

Som ett led i kampen mot långa sjukskrivningar och höga kostnader för sjukförsäkringen infördes en lag om avstämningsmötet som en del av Försäkringskassans arbetsmetodik. Syftet var att göra det lättare för långtidssjuka att återgå i arbete efter avslutad sjukdom och sjukskrivning. Under avstämningsmötet träffades den sjukskrivne, Försäkringskassans handläggare, rehabiliteringsexperter, läkare, arbetsterapeuter och andra som på något sätt skulle kunna bidra till att få ett lyckligt slut på sjukfallet. Lagen om avstämningsmöte, en i sig närmast unik åtgärd, trädde i kraft den 1 juli 2003.

Hur gick det då? Fick staten mer kontroll över sjukförsäkringens handläggning genom lagstiftningen om avstämningsmöte? Blev det ordning och reda på de långtidssjuka när de tvingades till ett avstämningsmöte? Hittade de snabbare tillbaka till arbete? Blev det ett givande möte där den försäkrade sattes i centrum?

I Antoinette Hetzlers senaste bok, Delaktighet under hot, presenteras en inträngande studie av avstämningsmötet som utredningstekniskt hjälpmedel för Försäkringskassan. Professor Hetzler visar övertygande att även detta nya sätt att arbeta med långa sjukfall har misslyckats; sjukfallen blir inte kortare och antalet långtidssjuka som återgår i ordinarie arbete blir inte större. Istället har kassans verksamhet byråkratiserats, och sjukförsäkringens legitimitet har naggats i kanten.

ANTOINETTE HETZLER är professor i sociologi vid Lunds universitet och en av landets främsta experter på socialpolitik och det svenska välfärdssamhället. Hon har forskat om socialförsäkringssystemets funktionssätt sedan slutet av 1970-talet.