Medling vid brott påbörjades i Sverige i mycket liten skala för cirka tjugo år sedan. Sedan dess har den svenska medlingsverksamheten vuxit men den är fortfarande relativt begränsad. Syftet med medling vid brott är att minska de negativa konsekvenserna av ett brott samt att förebygga att nya brott begås. I Medlingens moral, emotioner och mångfald uppmärksammas medling vid brott utifrån såväl dess konkreta som dess symboliska betydelse.
Om parterna i en konflikt inte träffas, om gärningspersonen inte blir förlåten och om den brottsutsatte kanske till och med uttrycker ilska – kan det ändå betraktas som en lyckad medlingsprocess? Vad betyder det att medlarna försöker ”skapa moral” (rättvisa) utan att ”moralisera” (döma)? På vilket sätt kan medling vid brott ses som en arena för identitetsförhandling och identitetsförändring?
Den sociologiska studie som beskrivs och avrapporteras i Medlingens moral, emotioner och mångfald har genomförts vid två medlingsverksamheter i en mindre och en större stad i Sverige under år 2011. Forskarna har främst intresserat sig för medlingsprocessen i sig samt för medlarnas roll i denna process.
Medling vid brott kan ses som ett ”reparerande rolltagande” där igenkännande och ömsesidig respekt mellan parterna kan komma till uttryck. Båda parter – gärningsperson och brottsutsatt -– förväntas få ta plats och föra sin egen talan under medling, oavsett juridisk skuldfördelning. Reparativ rättvisa, det vill säga teorin som ligger bakom medling, analyseras i praktiken.
Författarna visar att medling vid brott är en process som innefattar många dimensioner, bland annat när det gäller hur medlarna tolkar och upprätthåller (makt-)balans.
