Det är skam, det är en fläck på Sveriges baner att du omyndigförklaras på din dödsbädd. Våra fri- och rättigheter har aldrig förr varit så många, och vår valfrihet aldrig tidigare så stor. Det är först när vi är svårt sjuka och döden oundvikligen närmar sig som vi berövas rätten att besluta om det som återstår av våra liv. I dag är de flesta överens om att det bör vara en mänsklig rättighet att bestämma över sin egen kropp. Det är dock en ytterst selektiv rättighet. Om det är livet som mot din vilja växer i din buk har du rätt till abort och får samhällets hjälp och välsignelse. Men om det i stället är en obotlig cancer har du inte rätt att slippa den sista tidens lidande. I Den sista friheten argumenterar Inga-Lisa Sangregorio på ett klarsynt sätt för att Sverige bör införa aktiv dödshjälp. För henne handlar det för det första om tid: hur länge ska den lidande patient som inte vill annat än dö utsättas för onödiga plågor? Och för det andra om makt: vem ska bestämma? Det är dags att kämpa för rätten till den sista friheten.
