I sin mest självutlämnande roman någonsin berättar Alex Schulman om sökandet efter försoning med sin alkoholiserade mamma.
Det är sommar. Alex Schulman befinner sig på sin mammas lantställe för att övertala henne att skriva in sig på en avvänjningsklinik. Det räcker nu. Han vill ha sin mamma tillbaka. Den glada mamman han minns från barndomen. Vad var det egentligen som det gick fel mellan dem?
Genom Alex djuplodande och smärtsamma tillbakablickar till barndomen får läsaren följa det krackelerande förhållandet mellan mor och son, och, när sprickan dem emellan verkar vara som störst, följa det vuxna barnets desperata strävan efter att reparera relationen.
Glöm mig är en gripande och djupt personlig skildring av en problematisk relation mellan mor och son, om medberoende, längtan och det outtröttliga behovet av försoning.
"Det här är väldigt bra." Niklas Wahllöf, Dagens Nyheter "Skickligt beskrivet, Schulman tar oss väldigt nära smärtan." Jenny Morelli, Svenska Dagbladet "Sorglig och gripande." Åsa Beckman, Expressen "Hjärtskärande, klarsynt och stark." Ingalill Mosander, Aftonbladet "Rakt, ärligt och känslosamt från början till slut." Therese Eriksson, UNT "Glöm inte den här boken!" Jakob Carlander, Corren "Glöm mig är en oerhört sorglig bok, men också sällsynt gripande." Philip Teir, Hufvudstadsbladet "Jag har sällan läst en så drabbande skildring av medberoendets vidriga mörker." Maria Zaitzewsky Rundgren, Accent Magasin "Han kan skriva. Och han kan känna." Anneli Dufva, P1 Kulturnytt "En väldigt berörande bok." Malou von Sivers, Malou Efter tio "Kan inte sluta läsa, sitter fast som i ett skruvstäd. Det är så oerhört starkt och självutlämnande. Det här är en berättelse som verkligen går under huden. Det är mycket, mycket bra. Det är starkt och gripande, rakt igenom." Bokspegeln
En av de bättre böcker jag har läst. Otroligt välskriven och sårbar. Schulman bjuder in till sitt allra innersta i förhållande till sin mamma och jag tror att andra som har haft missbruk i familjen kan förstå sig på smärtan och känna igen sig i hans upplevelser.
Elize
5/5
Självutlämnande om smärta och medberoende
Alex Schulman skriver rakt in i hjärtat. Han gestaltar mästerligt smärtan, sorgen, hoppet och försoningen i sin relation till sin mor. Med ett ytterst levande språk tar han läsaren in i de rummen där han växte upp och delar med sig av sina insikter. Han gömmer sig inte bakom trötta klyschor utan öppnar modigt dörren till sina innersta känslor. En bok som berör djupt.
BookBeauty
5/5
Bästa valet är Alex Schulman
Alex Schulman skriver fantastiskt bra. Handlingen är ju väldigt dramatisk men det spelar nog inte någon roll vad böckerna handlar om. Man vill bara läs mer och mer. Jag är normalt ingen storläsare men Alex Schulman kan man bara inte släppa.
Fortsätt och skriv Alex.
Björn A
4/5
Emotionell
Älskar Alex Schulmans förmåga att beskriva sina känslor. Tror att många som har svårt för det kan känna igen sig. Mycket rörande bok.
Ingela
5/5
Allt syns inte
Starkt av Alex att kunna skriva så uttömmande om sin uppväxt. Bitvis, svårt att läsa om dessa människor,
vissa riktigt onda.
Stig
3/5
En alkoholiserad mamma och en medberoende familj
Deprimerande läsning om alkohol- och medberoende. Gräsligt att läsa om hur Sven Stolpe behandlade sitt eget barn. Boken var ganska tjatig , men lättläst och helt humorbefriad.
Agnes
4/5
Glöm mig
Jag tyckte boken var bra. Gripande, jag blir så illa berörd över att barn kan ha det så fast jag vet
att det finns många som har det så och dom som har det värre.
Inger
4/5
Berörande fint skrivet
Otroligt fint skriven bok av Alex och hoppas nu innerligt att han satsar på att skriva en riktigt bra roman.
Purpat
5/5
Kunskap
En fantastisk bok, som berör på så många sätt. Eftersom jag jobbat med människor med beroendeproblematik så känner jag med beundran hur författaren hitta alldeles rätt i sitt sätt att beskriva sina egna känslor plus andras. Många borde läsa den här boken, det finns mycket att lära där av den här problematiken. Full pott för den här boken. Visserligen smärtsam att läsa som nog kan göra att man värjer sig för att gå in i den.
Zyri Ö
3/5
Ambivalent läsning
När Alex skriver om sin uppväxt och sin mors alkoholberoende och vad det förde med sig så känns det som han vill förklara vem han är, hur han blev den han är. Hur mycket påverkar uppväxtmiljön oss är en alltid pågående fråga. Schulman skuldbelägger ingen, kanske lite sig själv för att han sopade undan spåren utan att förstå det just då, först efteråt. Det känns att han älskar sin mamma och vill trots den inte alltid fina bilden vara försonande. Det finns också fina minnen, när Lisette var lekfull och glad, deras semestervistelse på torpet. När de på väg till torpet tog en omväg till pappans förskräckelse för han hade räknat ut på minuten hur lång tid det skulle ta. Pappan och bröderna fortsatte efter planen, medan Alex och Lisette fick en ensamstund vid Gustaf Adolf kyrka, men det blev efterräkningar. Stunden vid kyrkan när de låg där och tittade upp mot himlen och åt kexchoklad, är ett fint minne för Alex, det är också där Lisette önskade bli begravd.
Ewa A
3/5
Godkänd, inte mer
Jag tycker att boken var lättläst men bitvis ganska tråkig. Förmodligen tilltalar boken kvinnor mer än män. Dock ett godkänt betyg.
Johan K
1/5
Inte godkänt
Nej, alltså detta höll verkligen inte någon högre litterär klass, det bästa man kan säga om boken är att den är oerhört lättläst (går att läsa igenom på 3-4 timmar).
Roger H
5/5
Väldigt rörande och extremt självutlämnande
Väldigt ärlig och fin läsning om ett svårt ämne. Blev rörd till tårar och det är alltid fascinerande att få möjlighet att få en så öppen inblick i andras liv.
Alice
4/5
Detta glömmer jag inte Alex!
Alex Schulman är nog inte helt obekant för er. Inte för mig heller, inte som mediepersonlighet, däremot som författare. Glöm mig (Bookmark, 2016) är den första boken jag har läst av Schulman. Det är en intim skildring av en barndom där modern var alkoholist och hur det var att leva med en "elefant i vardagsrummet", som fanns där, men som man inte skulle låtsas existerade. Schulman beskriver hur hela familjen blev medberoende - även om han naturligtvis skriver främst från sitt eget perspektiv.
Det är skakande läsning. Det är med delvis igenkännnade blick jag läser, även om det inte i mitt fall handlade om alkoholism. Jag känner igen Alex trippande på tå för att anpassa göranden och låtanden efter mammans dagsform. Den där spänningen som hela tiden fanns och som man måste anpassa sig till. Lättnaden när allt "flöt som det skulle", känslan av kontroll då - ja, jag känner igen allt detta och jag tycker Schulman sätter ord på vad som för många är obeskrivligt.
Den här boken var som ett slag i magen - jag glömmer den inte Alex!
Dhana D
5/5
Jättebra!!
Oerhört gripande bok. Många känner nog igen sig också.
Läste ut den på några timmar. Alex Schulman skriver på ett sätt som är väldigt tilltalande. Enkelt och bra språk.
Inger
5/5
Om en förälders missbruk
Lättläst bok om ett angeläget ämne. Fin beskrivning av ett barns otrygghet o sökandet efter barndomens mamma. Och om hur viktig försoningen är, inte minst för sin egen skull. Rekommenderas varmt
Karin W
5/5
Känner igen historien.
Känner igen mig i det mesta som Alex Schulman beskriver p.g.a. en alkoholiserad mamma. En livslång inneboende sorg som är svårt att komma ifrån. Alex beskriver hur ens egna sinnen skärps maximalt och man ser, hör och känner på lång väg när det inte står rätt till hemma. Hur barn blir föräldrar till sina egna föräldrar och lär sig tidigt att både mörka det svåra och ta ansvar. Det är en bok som ger läsaren massor med känslor av empati, ilska, vanmakt. Rekommenderas varmt, även för den som inte har haft en alkoholiserad förälder.
Galadriel
4/5
Betyg: 4,5 av 5.
Jag har läst fyra böcker tidigare av Alex Schulman: Privat - Mejlkorrespondens, tillsammans med Carolina Gynning. Tid - Livet är inte kronologiskt, tillsammans med Sigge Eklund. Och så två böcker som Alex Schulman har skrivit själv, Skynda att älska, och, Att vara med hennes är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött. Länkarna går till mina recensioner av böckerna. Alla dessa fyra böcker är ju självbiografiska på olika sätt.
Alex Schulmans nya bok, Glöm mig, handlar till största delen om hans relation med sin alkoholiserade mamma. Den utspelar sig både i Alex barndom och i hans vuxna ålder.
Boken är mycket välskriven och väldigt självutlämnande. Sorglig och berörande är den också.
Rekommenderas varmt.
Britt-Marie K
5/5
Berör
Underbar bok som kastar en mellan att bli rörd, arg, glad, lättad, ledsen och nostalgisk. Visar hur komplext livet och våra relationer är. En bok som berör.
I sin mest självutlämnande roman någonsin berättar Alex Schulman om sökandet efter försoning med sin alkoholiserade mamma.
Det är sommar. Alex Schulman befinner sig på sin mammas lantställe för att övertala henne att skriva in sig på en avvänjningsklinik. Det räcker nu. Han vill ha sin mamma tillbaka. Den glada mamman han minns från barndomen. Vad var det egentligen som det gick fel mellan dem?
Genom Alex djuplodande och smärtsamma tillbakablickar till barndomen får läsaren följa det krackelerande förhållandet mellan mor och son, och, när sprickan dem emellan verkar vara som störst, följa det vuxna barnets desperata strävan efter att reparera relationen.
Glöm mig är en gripande och djupt personlig skildring av en problematisk relation mellan mor och son, om medberoende, längtan och det outtröttliga behovet av försoning.
"Det här är väldigt bra." Niklas Wahllöf, Dagens Nyheter "Skickligt beskrivet, Schulman tar oss väldigt nära smärtan." Jenny Morelli, Svenska Dagbladet "Sorglig och gripande." Åsa Beckman, Expressen "Hjärtskärande, klarsynt och stark." Ingalill Mosander, Aftonbladet "Rakt, ärligt och känslosamt från början till slut." Therese Eriksson, UNT "Glöm inte den här boken!" Jakob Carlander, Corren "Glöm mig är en oerhört sorglig bok, men också sällsynt gripande." Philip Teir, Hufvudstadsbladet "Jag har sällan läst en så drabbande skildring av medberoendets vidriga mörker." Maria Zaitzewsky Rundgren, Accent Magasin "Han kan skriva. Och han kan känna." Anneli Dufva, P1 Kulturnytt "En väldigt berörande bok." Malou von Sivers, Malou Efter tio "Kan inte sluta läsa, sitter fast som i ett skruvstäd. Det är så oerhört starkt och självutlämnande. Det här är en berättelse som verkligen går under huden. Det är mycket, mycket bra. Det är starkt och gripande, rakt igenom." Bokspegeln
En av de bättre böcker jag har läst. Otroligt välskriven och sårbar. Schulman bjuder in till sitt allra innersta i förhållande till sin mamma och jag tror att andra som har haft missbruk i familjen kan förstå sig på smärtan och känna igen sig i hans upplevelser.
Elize
5/5
Självutlämnande om smärta och medberoende
Alex Schulman skriver rakt in i hjärtat. Han gestaltar mästerligt smärtan, sorgen, hoppet och försoningen i sin relation till sin mor. Med ett ytterst levande språk tar han läsaren in i de rummen där han växte upp och delar med sig av sina insikter. Han gömmer sig inte bakom trötta klyschor utan öppnar modigt dörren till sina innersta känslor. En bok som berör djupt.
BookBeauty
5/5
Bästa valet är Alex Schulman
Alex Schulman skriver fantastiskt bra. Handlingen är ju väldigt dramatisk men det spelar nog inte någon roll vad böckerna handlar om. Man vill bara läs mer och mer. Jag är normalt ingen storläsare men Alex Schulman kan man bara inte släppa.
Fortsätt och skriv Alex.
Björn A
4/5
Emotionell
Älskar Alex Schulmans förmåga att beskriva sina känslor. Tror att många som har svårt för det kan känna igen sig. Mycket rörande bok.
Ingela
5/5
Allt syns inte
Starkt av Alex att kunna skriva så uttömmande om sin uppväxt. Bitvis, svårt att läsa om dessa människor,
vissa riktigt onda.
Stig
3/5
En alkoholiserad mamma och en medberoende familj
Deprimerande läsning om alkohol- och medberoende. Gräsligt att läsa om hur Sven Stolpe behandlade sitt eget barn. Boken var ganska tjatig , men lättläst och helt humorbefriad.
Agnes
4/5
Glöm mig
Jag tyckte boken var bra. Gripande, jag blir så illa berörd över att barn kan ha det så fast jag vet
att det finns många som har det så och dom som har det värre.
Inger
4/5
Berörande fint skrivet
Otroligt fint skriven bok av Alex och hoppas nu innerligt att han satsar på att skriva en riktigt bra roman.
Purpat
5/5
Kunskap
En fantastisk bok, som berör på så många sätt. Eftersom jag jobbat med människor med beroendeproblematik så känner jag med beundran hur författaren hitta alldeles rätt i sitt sätt att beskriva sina egna känslor plus andras. Många borde läsa den här boken, det finns mycket att lära där av den här problematiken. Full pott för den här boken. Visserligen smärtsam att läsa som nog kan göra att man värjer sig för att gå in i den.
Zyri Ö
3/5
Ambivalent läsning
När Alex skriver om sin uppväxt och sin mors alkoholberoende och vad det förde med sig så känns det som han vill förklara vem han är, hur han blev den han är. Hur mycket påverkar uppväxtmiljön oss är en alltid pågående fråga. Schulman skuldbelägger ingen, kanske lite sig själv för att han sopade undan spåren utan att förstå det just då, först efteråt. Det känns att han älskar sin mamma och vill trots den inte alltid fina bilden vara försonande. Det finns också fina minnen, när Lisette var lekfull och glad, deras semestervistelse på torpet. När de på väg till torpet tog en omväg till pappans förskräckelse för han hade räknat ut på minuten hur lång tid det skulle ta. Pappan och bröderna fortsatte efter planen, medan Alex och Lisette fick en ensamstund vid Gustaf Adolf kyrka, men det blev efterräkningar. Stunden vid kyrkan när de låg där och tittade upp mot himlen och åt kexchoklad, är ett fint minne för Alex, det är också där Lisette önskade bli begravd.
Ewa A
3/5
Godkänd, inte mer
Jag tycker att boken var lättläst men bitvis ganska tråkig. Förmodligen tilltalar boken kvinnor mer än män. Dock ett godkänt betyg.
Johan K
1/5
Inte godkänt
Nej, alltså detta höll verkligen inte någon högre litterär klass, det bästa man kan säga om boken är att den är oerhört lättläst (går att läsa igenom på 3-4 timmar).
Roger H
5/5
Väldigt rörande och extremt självutlämnande
Väldigt ärlig och fin läsning om ett svårt ämne. Blev rörd till tårar och det är alltid fascinerande att få möjlighet att få en så öppen inblick i andras liv.
Alice
4/5
Detta glömmer jag inte Alex!
Alex Schulman är nog inte helt obekant för er. Inte för mig heller, inte som mediepersonlighet, däremot som författare. Glöm mig (Bookmark, 2016) är den första boken jag har läst av Schulman. Det är en intim skildring av en barndom där modern var alkoholist och hur det var att leva med en "elefant i vardagsrummet", som fanns där, men som man inte skulle låtsas existerade. Schulman beskriver hur hela familjen blev medberoende - även om han naturligtvis skriver främst från sitt eget perspektiv.
Det är skakande läsning. Det är med delvis igenkännnade blick jag läser, även om det inte i mitt fall handlade om alkoholism. Jag känner igen Alex trippande på tå för att anpassa göranden och låtanden efter mammans dagsform. Den där spänningen som hela tiden fanns och som man måste anpassa sig till. Lättnaden när allt "flöt som det skulle", känslan av kontroll då - ja, jag känner igen allt detta och jag tycker Schulman sätter ord på vad som för många är obeskrivligt.
Den här boken var som ett slag i magen - jag glömmer den inte Alex!
Dhana D
5/5
Jättebra!!
Oerhört gripande bok. Många känner nog igen sig också.
Läste ut den på några timmar. Alex Schulman skriver på ett sätt som är väldigt tilltalande. Enkelt och bra språk.
Inger
5/5
Om en förälders missbruk
Lättläst bok om ett angeläget ämne. Fin beskrivning av ett barns otrygghet o sökandet efter barndomens mamma. Och om hur viktig försoningen är, inte minst för sin egen skull. Rekommenderas varmt
Karin W
5/5
Känner igen historien.
Känner igen mig i det mesta som Alex Schulman beskriver p.g.a. en alkoholiserad mamma. En livslång inneboende sorg som är svårt att komma ifrån. Alex beskriver hur ens egna sinnen skärps maximalt och man ser, hör och känner på lång väg när det inte står rätt till hemma. Hur barn blir föräldrar till sina egna föräldrar och lär sig tidigt att både mörka det svåra och ta ansvar. Det är en bok som ger läsaren massor med känslor av empati, ilska, vanmakt. Rekommenderas varmt, även för den som inte har haft en alkoholiserad förälder.
Galadriel
4/5
Betyg: 4,5 av 5.
Jag har läst fyra böcker tidigare av Alex Schulman: Privat - Mejlkorrespondens, tillsammans med Carolina Gynning. Tid - Livet är inte kronologiskt, tillsammans med Sigge Eklund. Och så två böcker som Alex Schulman har skrivit själv, Skynda att älska, och, Att vara med hennes är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött. Länkarna går till mina recensioner av böckerna. Alla dessa fyra böcker är ju självbiografiska på olika sätt.
Alex Schulmans nya bok, Glöm mig, handlar till största delen om hans relation med sin alkoholiserade mamma. Den utspelar sig både i Alex barndom och i hans vuxna ålder.
Boken är mycket välskriven och väldigt självutlämnande. Sorglig och berörande är den också.
Rekommenderas varmt.
Britt-Marie K
5/5
Berör
Underbar bok som kastar en mellan att bli rörd, arg, glad, lättad, ledsen och nostalgisk. Visar hur komplext livet och våra relationer är. En bok som berör.