Glöm mig

En berättelse från barnets och den vuxne sonens perspektiv som visar den utsatthet som missbruk och medberoende innebär. Alex Schulman är en mästare på att vara hudlös och utelämnande.

Mycket sorglig och fin berättelse som berör viktiga ämnen. Lättläst. Litterärt skulle vissa delar av texten möjligtvis behövas finslipas en aning, men det är ingenting som förstör läsningen i sin helhet.

Alex skildrar sitt komplicerade förhållande till sin alkoholiserade mamma, en mamma som bitvis ägnar sig åt en utstuderad psykologisk krigföring mot sin familj. Alex får hela tiden tassa omkring på tå och pejla in mammans sinnesstämning i sina försök att bli bekräftad. Jag beundrar Alex som förmår skriva så naket och utlämnande om sina djupaste känslor. Åter en mycket läsvärd bok av honom.

Man sätter sig in och identifierar sig i den medberoendes plågsamt situation, lojalitet, avsky, skam och kärlek. Tack till Alex Schulman

Så oerhört gripande både ur barnets synvinkel och mammans, det var svårt att hålla igen känslorna. Säkert finns det ett igenkännande för många i den här "hemliga" berättelsen. Denna sorgliga historia kommer att följa med mig länge. Oerhört bra skriven utan att författaren blir ett offer.

Vilka människoöden i en känd familj. Jag som högaktat S S så under alla år jag läst honom. Nu tror jag inte jag kan läsa honom mer, förfärlig. Alex Schulman är en briljant författare/berättare. Svårt att släppa boken.

Mitt första - och tyvärr nästan bestående - intryck av Alexander var "den elake krönikören" ...
... och jag är lyckligt förundrad över hans vackra prosa, ömsinta blick och självutlämnande perspektiv i både den här boken och "Skynda att älska", om pappa Allan Schulman.
Kanske var jag på rätt plats i livet när jag hittade böckerna, men de berörde i alla fall mig starkt.

Utlämnande och tragiskt och märkligt. Ett människoöde i en känd familj där man kanske trodde att allt gick enligt den perfekta regelboken, men så är det helt klart inte. Fascinerande.

Den har krupit under skinnet på mig. Jag är alldeles tagen hur två vuxna föräldrar misshandlat sina barn
så psykiskt. förbannad att inte någon vuxen reagerat. Någon måste ha sett och vetat. Hatten av för dessa POJKAR som överlevt.

Jag upplever inte att Schulman når den trovärdighet han utger sig för att ha i denna bok. Djupen känns för mig chimära, framställningen stressad och precisionen i känslosträngarna han trycker på alltför medveten för att kännas uppriktigt personlig och nära. Som om han är sin egen spökskrivare. Ämnesvalet i sig ger ett antal extrapoäng eller känslomässigt försprång, men jag upplever inte att här finns något originellt eller genuint. Snarare känns det för mig som om Schulman tror sig hittat en ... Läs hela recensionen

Alex Schulman, en av mina absoluta favoritförfattare. Kanske just för att han i grund och botten inte är en författare? Alex kan på ett gripande sätt fånga läsaren i sina egna känslor. Han beskriver så nyanserat hur han känner/kände, hur han kommer ihåg saker. Alex Schulman har förmågan att vira in läsaren i sin egna värld. Han får mig att stå bredvid honom när han pantar sin mors gamla flaskor. I djupet av texten ser man en sårbarhet, längtan. Samtidigt som han beskriver sin mors demoner på ... Läs hela recensionen

Det är svårt att skriva distanserat och sakligt om en uppväxt med en missbrukande mor. A S klarar det bra. Han försöker konsekvent ha barnets perspektiv, och lyckas ofta med det. Även om bitterhet och självömkan ibland lyser igenom är helheten helt ok.

Gillar inte att läsa böcker men läste denna och blev fast direkt, läste ut boken på bara några dagar och längtade efter att få komma hem för att kunna fortsätta läsa. Hela boken igenom är man på bristningsgränsen till gråt, gåshud har man ständigt. En mycket läsvärd bok.

Fantastiskt! Min bästa läsupplevelse i år. Lättläst och så oerhört gripande. Alkoholen uppträder lika illa och sårande i alla samhällsskikt. Läs den!

Boken var mycket lättläst och intressant hur relationen var mellan Alex Schulman och hans mamma. Det var också roligt att läsa boken eftersom man känner till författaren.

Väldigt berörande och sorglig bok, väldigt självutlämnande som måste tagit mycket kraft och mod att skriva. Väldigt fint skriven, många dimensioner. Har tidigare läst Alex tidigare böcker Skynda att älska, Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött, alla tre lika berörande och fint skrivna. Att vara med henne..... har jag läst flera ggr och blir lika berörd och tårarna trillar varje gång mycket vacker bok! Tack Alex för dina böcker!