Inbunden, Svenska, 2021
Benny : drevet, döden
176 kr
Skickas torsdag 15/10. Fri frakt över 249 kr.
Beskrivning
"Det är en sen lördagseftermiddag i mars. Under en promenad får jag ett telefonsamtal; Har du hört om Benny? Att han är död?
Hur är det möjligt? Så sent som igår pratade jag med honom. Men det är sant. Benny Fredriksson har tagit sitt liv i ett hotellrum i Australien.
Det har bara gått drygt tre månader sedan Aftonbladet på kvällen den 4 december mejlar ett antal påståenden från fyrtio anonyma uppgiftslämnare. Före klockan 14.00 nästa dag vill Aftonbladet ha svar annars publicerar de. Klockan 15.00 den 5 december publicerar Aftonbladet.
Det skulle komma att bli Benny Fredrikssons död."
Lotta Fristorp var presschef och medierådgivare på Kulturhuset Stadsteatern 2004 - 2018 och en av Benny Fredrikssons närmaste medarbetare. Som chef var Benny kontroversiell och hans ledarstil var ständigt ifrågasatt - helt normalt för någon i en position där snabba beslut måste fattas som påverkar många medarbetare och verksamheter. Men när Aftonbladet publicerade ett antal anonyma vittnesmål, bland annat att han skulle ha tvingat en skådespelare till abort, blev pressen för hård.
Lotta Fristorp berättar i "Benny drevet, döden" om ett av de mest uppmärksammade fallen under #metoo i Sverige. Från sin position på insidan, mitt i stormens öga, bevittnade hon hur ett mediedrev skoningslöst bröt ner en vän och kollega, som snabbt tappade fotfästet och hoppet om upprättelse.
Produktinformation
- Utgivningsdatum: 2021-08-23
- Mått: 120 x 190 x 17 mm
- Vikt: 246 g
- Format: Inbunden
- Språk: Svenska
- Antal sidor: 137
- Förlag: Kaunitz-Olsson
- ISBN: 9789189015708
Utforska kategorier
Betyg & recensioner
14 recensioner, genomsnitt 3.9/5
- 5/5 Hans K
Lotta Fristorps bok "Benny, Drevet, döden." är befriande rappt skriven. Jag sträckläste den, utan att kunna lägga den ifrån mig. Lotta arbetade som Benny Henrikssons pressekreterare under den period Benny Fredriksson arbetade som VD för Kulturhuset Stadsteatern. Hon är med när Me too-rörelsen når teatervärlden med uppropet "Tystnad, tagning".
På nyhetsplats och i flera signerade artiklar angriper Aftonbladets kulturredaktör Åsa Linderborg Benny Henrikssons ledarskap. Han påstås ha tvingat en ung skådespelerska att göra abort för att få behålla sin roll i en teateruppsättning. Han påstås ha drivit ett skräckvälde på teatern. Det är intressant att läsa om alla de ansvariga som har synpunkter på om och när Benny ska anse gränsen passerad, som om han snuvade publiken på ett gladiatorspel.
Lotta håller kontakt med Benny även sedan han lämnat rampljuset. En rörande beskrivning ges av när Benny osynligt smyger in och ut på teatern för att vara med vid minneskvällen för Rickard Wolff.
Bokens centralpunkt är dock referatet av Martin Bäcklins söndagsintervju i P1 med Åsa Linderborg. "- Hur vet du om det är sant, det du påstod i din krönika. Åsa Linderborg är pressad och andfådd. Hon gråter." Lotta skriver att intervjun är ett bragdjobb.
Personligen reflekterade jag över att Åsa Linderborg faktiskt var doktor i historia. Hon var inte vilken kulturjournalist som helst. Hon hade genomgått en lång forskarutbildning och skrivit en doktorsavhandling där källkritik och faktakontroll var en central del av hantverket.
Jag försökte föreställa mig vad det var som fått Åsa Linderborg så upprörd att hon släppte impulskontrollen, att hon inte gjorde som hon lärt. Hon granskade i sin avhandling socialdemokratins sätt att utöva makt och skriva historia. Blev Benny i hennes ögon en förhatlig symbolfigur för en pragmatisk och kompromissande socialdemokrati, ständigt förhandlande utan absoluta värden? Den frågan förblir obesvarad, för Lotta har inte uttryckligen velat säga att det även fanns en politisk konflikt runt Benny.
Bennys upphöjelse till VD för den sammanslagna institutionen Kulturhuset Stadsteatern AB retade många av hans tidigare kollegor och den beskrevs som ett uttryck för hans personliga karriärlystnad. Men Stockholms kommunalpolitiker har i Lottas bok inga synliga roller, trots att Kulturhusets inordnande i det gemensamma bolaget faktiskt handlade om ett oblygt och systematiskt skatteundandragande, där stadens lönsamma bolag betalar obeskattade koncernbidrag till kulturen. Ändamålet helgar medlen, eller? - 4/5 Lennart N
- 3/5 Marie R
- 3/5 Anna B
- 2/5 Birgitta H