Hur kan en tjej som 18-åriga Ellen, vegan och feminist, få ut något av en glamorös såpopera som Melrose Place? Vilket nöje finner 40-åriga Kjerstin, gymnasielärare och tvåbarnsmor, i Glamour, serien som hon själv beskriver som "den totala plastigheten"?

Denna bok diskuterar såpoperans bilder av kvinnligt och manligt. Boken tar avstamp i såpoperabrukarnas röster, som ger utgångspunkter för en diskussion om kvinnliga överlevnadsstrategier och förhållningssätt. Kvinnor känner igen sig i den traditionella såpoperan därför att den berättar något viktigt om deras liv: sagan om kvinnlighetens eviga triumf och nederlag. Det tragiska i berättelsen är att det aldrig finns någon väg ut ur den fastlåsta världsordning där kvinnor är dömda att vara de eviga förlorarna.

Den nyare typen av såpa bryter i stället upp bilden av den traditionella könsordningen. Med ironi skapas distans till förtryckande könsmönster. Men medverkar inte samtidigt det ironiska förhållningssättet till att göra objektivieringen av kvinnor mer rumsren?

Hur kan en tjej som 18-åriga Ellen, vegan och feminist, få ut något av en glamorös såpopera som Melrose Place? Vilket nöje finner 40-åriga Kjerstin, gymnasielärare och tvåbarnsmor, i Glamour, serien som hon själv beskriver som "den totala plastigheten"?

Denna bok diskuterar såpoperans bilder av kvinnligt och manligt. Boken tar avstamp i såpoperabrukarnas röster, som ger utgångspunkter för en diskussion om kvinnliga överlevnadsstrategier och förhållningssätt. Kvinnor känner igen sig i den traditionella såpoperan därför att den berättar något viktigt om deras liv: sagan om kvinnlighetens eviga triumf och nederlag. Det tragiska i berättelsen är att det aldrig finns någon väg ut ur den fastlåsta världsordning där kvinnor är dömda att vara de eviga förlorarna.

Den nyare typen av såpa bryter i stället upp bilden av den traditionella könsordningen. Med ironi skapas distans till förtryckande könsmönster. Men medverkar inte samtidigt det ironiska förhållningssättet till att göra objektivieringen av kvinnor mer rumsren?

Hur kan en tjej som 18-åriga Ellen, vegan och feminist, få ut något av en glamorös såpopera som Melrose Place? Vilket nöje finner 40-åriga Kjerstin, gymnasielärare och tvåbarnsmor, i Glamour, serien som hon själv beskriver som "den totala plastigheten"?

Denna bok diskuterar såpoperans bilder av kvinnligt och manligt. Boken tar avstamp i såpoperabrukarnas röster, som ger utgångspunkter för en diskussion om kvinnliga överlevnadsstrategier och förhållningssätt. Kvinnor känner igen sig i den traditionella såpoperan därför att den berättar något viktigt om deras liv: sagan om kvinnlighetens eviga triumf och nederlag. Det tragiska i berättelsen är att det aldrig finns någon väg ut ur den fastlåsta världsordning där kvinnor är dömda att vara de eviga förlorarna.

Den nyare typen av såpa bryter i stället upp bilden av den traditionella könsordningen. Med ironi skapas distans till förtryckande könsmönster. Men medverkar inte samtidigt det ironiska förhållningssättet till att göra objektivieringen av kvinnor mer rumsren?