Kraven på historisk rättvisa har intensifierats de senaste decennierna. Sanningskommissioner, officiella ursäkter och ekonomiska ersättningar är nu vanliga sätt att bemöta människors vittnesmål om oförrätter i det förflutna. Tidigare forskning har fokuserat på uppgörelser med krig och kolonialism. I denna avhandling studeras gottgörelse för kränkningar i samband med sociala interventioner. I Sverige har staten kompenserat personer som blivit steriliserade mot sin vilja och personer som vanvårdats på barnhem och i fosterhem. Här undersöks hur anspråken på ersättning väcktes och de särskilda ersättningslagarnas utformning. Ekonomisk gottgörelse för historiska orättvisor innebär flera dilemman. Tidigare handlingar omvärderas, men vem bär ansvaret – enskilda förövare, staten eller samhället? Vem ska ha rätt till ersättning? Hur värderar man en förlorad barndom? Hur sätter man ett pris på rätten att bestämma över sin egen kropp? Studien synliggör inneboende spänningar vid denna typ av gottgörelse. Ersättningarna skulle symbolisera samhällets erkännande av de drabbade gruppernas utsatthet, men gavs efter individuell prövning och avgränsades genom en rad kriterier. Att ta avstånd från ”mörka kapitel i vår historia” antyder att missförhållandena tillhör en avslutad epok. Sådana tidsmässiga gränsdragningar har under dessa processer utmanats av aktörer som visat på bestående orättvisor. Malin Arvidsson (f. 1983) är historiker verksam vid Örebro universitet. Att ersätta det oersättliga: Statlig gottgörelse för ofrivillig sterilisering och vanvård av omhändertagna barn är hennes doktorsavhandling.
