Föreställ dig att du behöver hjälp av en annan människa för att klara alla dagliga rutiner och vardagens alla praktiska bestyr. Du behöver hjälp med allt från att komma upp ur sängen till att handla, laga mat och äta. Kanske behöver du också hjälp för att kunna kommunicera med andra människor. Föreställ dig sedan att din uppgift är att bistå en annan människa i alla tänkbara situationer i hans eller hennes hem, på arbetet eller offentliga platser av olika slag. Hur skulle du göra för att få vardagen att fungera? Vem skulle du vilja anställa eller arbeta hos? Hur skulle du agera? Hur skulle du hantera den andres ständiga närvaro? Denna avhandling fördjupar sig i hur brukare av personlig assistans och deras personliga assistenter gör. Brukarna har omfattande fysiska funktions-nedsättningar. Merparten av de personliga assistenterna är i liknande ålder och av samma kön som brukarna. I deras interaktion och beskrivningar av vardagen med personlig assistans återkommer tre teman: perioder eller stunder av overksamhet, förhandlingar kring vem som ska ta initiativ och ett vänskapligt sätt att förhålla sig till varandra. Hur kommer detta sig? Vilken betydelse har det för att realisera personlig assistans? Avhandlingen söker svar på dessa och flera andra frågor.
