Under 100-talet utvecklades inom kanonisk rätt principen att makarnas samtycke är tillräckligt för att skapa ett giltigt äktenskap. Varken familj eller andra auktoriteter, inte ens kyrkliga, hade laglig bestämmanderätt över två personers giftermål. Denna lagstiftning stod i konflikt med det sekulära samhällets uppfattning av äktenskapet och även i vissa fall med kyrkans institutionella intressen. Konsensusdoktrinen innebar en revolution i synen på äktenskapet och påverkade praktiskt taget alla samhällsgrupper. Vid en första anblick tycks den häpnadsväckande modern men de underliggande idéerna visar på föreställningar som ligger långt ifrån moderna tänkesätt. Att dessa föreställningar nu kan tyckas främmande bör inte leda till att man underskattar deras faktiska betydelse, även ur ett nutida perspektiv. De gav upphov till ett av de grundläggande dragen i den västerländska äktenskapsmodellen – individens rätt att gifta sig om, när och med vem han eller hon vill. Föreliggande undersökning behandlar dels vissa aspekter av konsensusdoktrinens underliggande idébyggnad, dels genom ett antal exempel vilka praktiska konsekvenser den kunde få.
