Ugglan Minervaserien – serie

The British polymath John Dee (1527-1609) is one of the most fascinating personalities of the early modern era. A notorious magician and alchemist, as well as a respected scientist and mathematician at the court of Elizabeth I, he challenges our traditional view of the Renaissance occultist. This study offers a new perspective on Dee’s occult philosophy. Situating his works in the context of early modern notions of “natural” languages, it examines Dee’s continuous search for a language which could yield knowledge of both nature and God. This previously neglected subject provides fresh insights into the underlying motives of Dee’s seemingly disparate interests and works. At the same time, this study reassesses the role of language in early modern thought. Challenging prevailing interpretations of how “natural” languages, hieroglyphics, allegory, and word magic were viewed in the Renaissance, it argues for a more balanced approach, describing how these concepts were dependent on cultural narratives which made it possible to metaphorically associate language, nature, and man with the Word of God.

Vid slutet av 1800-talet hade de flesta spanskamerikanska länder vunnit sin självständighet. För kontinentens nya herrar - kreolerna - hade den verkliga kampen dock bara börjat. Liksom så många av sina samtida, såg José Martí det som sin uppgift att leda de spanskamerikanska nationerna (inte bara sitt eget, ännu koloniserade, Kuba) till en värdig plats bland världens fria nationer. Till skillnad från kontinentens första libertadores, ansåg Marti dock inte att vägen till Spanskamerikas ekonomiska och politiska framgång låg i ett efterliknande av Västeuropeisk eller Nordamerikansk kultur och politik. Istället framhävde han vikten av en autentisk identitet - en identitet som skulle skapas genom ett konglomerat av alla de folk som befolkade kontinenten.

Vid sextonhundratalets slut var bilden av födelsen starkt färgad av en förväntningshorisont som normaliserade obstetriska skador och förluster, och hanteringen av barnafödande förvaltades i en muntlig kultur av mödrar och barnmorskor. I Onaturlig födelse: Johan von Hoorn och det obstetriska dilemmat 1680–1730 tecknas framväxten av en ny interventionistisk förlossningskonst förmedlad i obstetriska manualer av den svenske läkaren och barnmorskeläraren Johan von Hoorn (1662–1724). Fokus i dessa texter, liksom den europeiska genre de tillhör, var hanteringen av förlossningskomplikationer, ”onaturlig förlossning”. I denna studie av tidigmoderna svenska födelsepraktiker påminns vi om att födelsen alltid är sammanvävd med religiösa och existentiella föreställningar om människan och livsvillkoren. Läkarens närvaro i förlossningskammaren var ett fenomen som behövde rättfärdigas, förklaras och försvaras. Avhandlingen belyser vilka argument om medicinskt ansvar som kunde formuleras och framföras i denna kontext, samt undersöker vilka medicinska praktiker som relaterades till onaturlig förlossning och deras kopplingar till och samband med barnmorskans och kirurgens föränderliga yrkesroller.

Under 100-talet utvecklades inom kanonisk rätt principen att makarnas samtycke är tillräckligt för att skapa ett giltigt äktenskap. Varken familj eller andra auktoriteter, inte ens kyrkliga, hade laglig bestämmanderätt över två personers giftermål. Denna lagstiftning stod i konflikt med det sekulära samhällets uppfattning av äktenskapet och även i vissa fall med kyrkans institutionella intressen. Konsensusdoktrinen innebar en revolution i synen på äktenskapet och påverkade praktiskt taget alla samhällsgrupper. Vid en första anblick tycks den häpnadsväckande modern men de underliggande idéerna visar på föreställningar som ligger långt ifrån moderna tänkesätt. Att dessa föreställningar nu kan tyckas främmande bör inte leda till att man underskattar deras faktiska betydelse, även ur ett nutida perspektiv. De gav upphov till ett av de grundläggande dragen i den västerländska äktenskapsmodellen – individens rätt att gifta sig om, när och med vem han eller hon vill. Föreliggande undersökning behandlar dels vissa aspekter av konsensusdoktrinens underliggande idébyggnad, dels genom ett antal exempel vilka praktiska konsekvenser den kunde få.

This book compares cultures of natural philosophy in Denmark and Sweden from the Reformation to around 1700. Rather than treating natural philosophers as individuals, it analyses the rise of particular circles and cultures, which stimulated new approaches to the study of nature in talented individuals. As a study of culture, it does not treat natural philosophy as an autonomous phenomenon, but connects it to the political, social and religious framework of the surrounding society. The book ventures to explain the highly different national style of natural philosophy in Denmark and Sweden, and why the flourishing scientific culture in Copenhagen in the mid-17 th century had withered only few decades later, while science in Sweden attained momentous prestige and support in the decades around 1700.

Den svenska ärftlighetsforskningen etablerades och utvecklades i nära samverkan med praktisk växtförädling. Ur denna verksamhet växte sedan den akademiskt inriktade genetiken fram. Svensk genetik blev under början av 1900-talet en framgångsrik vetenskap både ur ett nationellt och internationellt perspektiv, och diskussioner kring det biologiska arvet blev en del av den offentliga debatten. Det var emellertid inte självklart vad genetiken skulle innehålla eller vad det innebar att vara genetiker. Frågor som rörde ämnets framtid och hur det förhöll sig till andra kunskapsområden bearbetades i en process som inte saknade konflikter. Genom att följa hur genetikerna under perioden fram till 1960 identifierade och avgränsade sin disciplin kan såväl den svenska genetikens vetenskapliga utveckling som dess förhållande till angränsande ämnen och olika samhällsfrågor följas.

Mellan nation och omvärld behandlar frågan hur svenska forskare förhållit sig till vetenskap som en nationell respektive internationell företeelse under perioden 1900-1950. Ett centralt tema är det skifte som sker för svensk vetenskaps internationella relationer mellan Tyskland och Förenta Staterna, vilket författaren menar inte enbart är en konsekvens av andra världskriget, utan även av etablerade kontakter västerut som står att finna redan under mellankrigstiden. Syftet med arbetet är även att visa hur samverkan och konflikter präglar vetenskapens nationella och internationella karaktär. Arbetet består av tre delar. Del 1 behandlar vetenskaplig organisering och samarbete på internationell nivå i Europa och Förenta Staterna. Del 2 utgår från fem svenska vetenskapliga organisationer; Ingenjörsvetenskapsakademien, Svenska Läkaresällskapet, Medicinska forskningsrådet, Statens råd för samhällsforskning och Humanistiska fonden, där de internationella relationerna behandlas. Del 3 består av en sammanfattande diskussion, där författaren argumenterar för att det svenska vetenskapssamhällets syn på internationellt vetenskapligt samarbete främst är motiverat och beroende av nationella behov. Svensk vetenskaps internationella relationer bestod av en komplex mosaik, vilken inkluderade flera nationer. Henrik Brissman är idé- och lärdomshistoriker vid Lunds universitet med inriktning mot vetenskapshistoria och politisk idéhistoria. Mellan nation och omvärld är hans avhandling.