Den 2 januari 1965 var det vernissage på Elis Erikssons utställning "indijaner å en kåvbåj" på Galerie Burén i Stockholm. En av besökarna var poeten Bengt Emil Johnson:"Hela utställningslokalen hade förvandlats till ett slags engångskonstverk. Hästar och indijaner klev bokstavligen ut ur bilden och ner på golvet, mot betraktaren. Det fanns tecknade serier, men de hade ingenting med pop-art att göra. De ingick i det stora sammanhanget, där läsriktningarna var dirigerade så att man kunde följa med de olika faserna i den fantasifulla, uppsluppna historien om kåvbåjen PAVA och hans lisa SKVAS, och man kunde följa med pilen som Pava sköt mot indijanhövdingen BOLLEN, tvärs över rummet, så att BOLLEN träffades och sa: 'åjjdå! Ja tappa min mössa'. På lediga stunder satt PAVA i sitt guldträd och spejade ut över prärien, medan han försökte lösa problemet med Bållen i lådan" (Elis Eriksson, 1965) Efter utställningen tog Pavan klivet in i serievärlden. Vernissage dokumenterar i unika färgbilder en av 60-talets mest omtalade installationer. Boken är formgiven av Elis Eriksson. Vernissage belönades år 2003 av Svensk bokkonst: "Hedersomnämnande för en avantgardistisk och konsekvent grafisk egensinnighet. En solitär"
