Rönnells Antikvariat – förlag

Till Helsingfors är en rolig och originell skildring av en ung mans möte med livet i huvudstaden. M.A. Numminens alter ego är genuint intresserad av sociologi, språk och filosofi, men attraheras samtidigt av ny musik, litteratur och konst i en intressant brytningstid. Även ”vin, kvinnor och sång” utövar sin dragningskraft. Studieinriktningen förblir något oklar. Juho Niitty spelar trummor i avantgardistisk riktning. Han blir så fångad av elektronmusiken och den tillfälliga jazzen att han glömmer att söka sommarjobb. Niittys strävan efter nya uttryck tar över och han får allt oftare visa sina färdigheter. Juho Niitty blir en viktig del av den finska undergroundscenen i mitten av 60-talet, precis som författaren själv. "Detta är min viktigaste bok!" M.A. Numminen

Att läsa Hylinger är en färd ut på osäkerhetens hav och samtidigt en resa in i den vardag som är så vanlig att vi i vanliga fall inte lägger märke till den. I hans böcker kan man inte vara riktigt säker på någonting. Han har fyrtio års skriftställande bakom sig, en ständigt växande läsekrets och lysande recensioner (som ofta handlar om att anmälaren inte blir klok på författaren), men ännu har ingen vågat sig på att skriva en bok om denne göteborgare. Nu har den unge finländske författaren Mathias Nystrand (f.1978), med mod och envishet, lyckats genomföra detta pionjärarbete. Efter månader under flitens lampa och åtskilliga kannor kaffe föreligger boken som varken ryggar för Hylingers subtiliteter eller hemliga sällskap. Antikvariatshandlaren i Visby och andra berättelser är en sällsynt underhållande avhandling om det som gör livet värt att leva. Det mesta har han faktiskt funnit inom pärmarna av en och samma bok. Grafisk formgivning av Lars Paulsrud.

Läckert formgiven av Patric Leo och belönad av Svensk Bokkonst 2007.

Parallelltext på svenska och engelska

Alla platser där du inte läser detta är Pär Thörns nionde bok. Denna diktbok är mycket minimalistisk: ett antal sentenser av mystisk metakaraktär som kan påminna om Aram Saroyan, konceptuell konst och filosofiska fragment. Pär Thörn är författare och musiker. Han debuterade 2002 med Kändisar som jag har delat ut post till. Senast utkom han med Röda Rummet (alfabetisk) på Drucksache. De senaste åren har han utkommit med en lång rad böcker på bland annat Modernista, OEI och Natur & Kultur.

Med "Vid närmare undersökning visar sig bilden vara ett namn" fortsätter Pär Thörn det arbete som han inledde med sin förra bok på Rönnells, "Alla platser där du inte läser detta." Här samlas ett antal korta enradiga påståenden av metakaraktär om läsning, skrivande, teknologi och litteratur. Resultatet rör sig mellan vitsighet, språkfilosofi och ickerefererande konkreta nyord. Pär Thörn är författare och musiker. Han debuterade 2002 med Kändisar som jag har delat ut post till. Senast utkom han med Vad innebär det att föreslå någonting (Låsningar) på Pequod Press. De senaste åren har han utkommit med en lång rad böcker samt framträtt i Sverige och utomlands.

Jan Erik Volds nya diktsamling har en fränare ton än hans tidigare verk. Den typiskt Voldska lekfullheten med orden, sparsmakat men ledigt ställda under varandra, är inte bara poetiskt charmig utan öppnar mot tvetydigheter om liv och död, om frihet och förtryck, lycka genomträngd av sorg och svartsyn. Tolv meditationer är rik och engagerad poesi som sträcker sig långt utanför Norges gränser. Översättningarna är gjorda av författaren själv med goda vänners hjälp.

Drömmakaren sade fortsätter den språngvisa och intuitiva poesi Vold inledde med samlingen Tolv meditationer (Rönnells Antikvariat 2003), som även översatts till engelska och tyska. Jan Erik Vold, född 1939 i Oslo, är norsk poet, essäist, översättare, sedan 1977 bosatt i Stockholm. Efter diktdebuten 1965 har han publicerat tjugo poesiböcker och ett dussintal essäsamlingar i Norge. Han har tolkat poeter som William Carlos Williams, Robert Creeley, Bob Dylan, Frank O’Hara, Samuel Beckett, Wallace Stevens, Richard Brautigan. Och spelat in skivor med Jan Garbarek och Chet Baker. På svenska har han gett ut sex diktböcker och en essäsamling, samt redigerat Cornelis Vreeswijks Skrifter l-lll.

Den stora vita boken är Jan Erik Volds tredje samling med poetiska meditationer, där de knapphändiga dikterna språngvist och intuitivt rör sig mellan det intima och det globala. Tidigare har Rönnells gett ut Tolv meditationer (2003) och Drömmakaren sade (2007). Flera band av trilogin har kommit på tyska, franska, engelska, spanska, polska. Grafisk form: Lars Paulsrud. Jan Erik Vold är en norsk poet och estradör, essäist, redaktör och översättare, bosatt i Stockholm sedan 1977. Efter debuten i Norge 1965har han publicerat ett tjugotal diktböcker och en lång rad litterära essäsamlingar. Han har tolkat USA-poeter som William Carlos Williams och Wallace Stevens, Lawrence Ferlinghetti, Robert Creeley och Frank O’Hara, Bob Dylan och Richard Brautigan – samt prosa, dramatik och poesi av Samuel Beckett. På svenska finns sju diktsamlingar och ett urval essäer. Han har redigerat Cornelis Vreeswijks Skrifter I-III och sammanställt den judiska flyktingen Ruth Maiers Dagbok. Till norska har han översatt Tomas Tranströmers samlade produktion. Som jazz & poesi-artist har han spelat in skivor med Jan Garbarek och Egil Kapstad, Red Mitchell och Nisse Sandström, Chet Baker och Bill Frisell.

Mats G Bengtsson (1944 – 2005) är något av en dold gestalt i den svenska avantgardismens historia. Författare till tre konkretistiska böcker med bilddikter, varav två tecknade. Skapare av happenings på Moderna Museet. Medlem i gruppen svisch. Redaktör för kalendern Gorilla. Alltsammans hände under ett tiotal år, från mitten av 60 talet och in i nästa decennium. I Gorilla introducerade han Marshall McLuhan och William Burroughs. Det ledde honom in i cybernetiken, informationsteorin och spelteorin. Därefter psykoanalysen och sedan marxismen. Lägg till Öyvind Fahlström och Åke Hodell. Detta och annat blandades och gavs i långa, djärvt slingrande, språkligt infallsrika essäer – publicerade i BLM och Paletten, senare i DN. Lägg också till Ian Fleming och Walt Disney: Mats G Bengtsson gestaltade gärna sina komplexa idéer i seriestil eller som thrillermotiv. När det ur Gorillakretsen utvecklades en orkester, snart känd som Gunder Hägg, till sist som Blå Tåget, tog Mats G Bengtsson hand om pianot. Han skrev också flera av Blå Tågets vassaste låtar. Hans ”I Guds frånvaro har blivit en av musikrörelsens klassiker. I hajars djupa vatten innehåller merparten av Mats G Bengtssons artiklar, ett tjugotal sånger och ett antal av hans bilder. Plus lite till. För urvalet står Leif Nylén och Torkel Rasmusson som båda följt Mats genom åren, som vänner och som samarbetspartner i olika projekt, inte minst i Blå Tåget. Urval och kommentarer är gjorda av Leif Nylén och Torkel Rasmusson. Formgivning och omslag Anders Ljungman.

orkel Rasmusson var från första början i slutet av 60-talet fram till 2004 då orkestern lade ner för gott sångare och låtskrivare i Blå Tåget. Samtidigt är han upphovsman till många andra sånger, skrivna för teatern och inspelade på en rad egna skivor. Nu finns nittio av hans sångtexter samlade i en volym som Rönnells Antikvariat ger ut i dagarna: Landet och andra sånger. Första texten är från 1970, de sista är skrivna i fjol. Landet är ett brokigt urval där vassa samtidskommentarer och satirer står sida vid sida med lustiga infall och barnsligheter, mörka ballader med naturstycken och kärlekssånger. Det blir som en konsert där det ena blandas med det helt andra för att det inte ska bli för enahanda. Vad som förenar och förhindrar splittring och otydlighet är ett omisskännligt personligt tilltal och en alldeles egen poetisk metodik. Torkel Rasmusson född 1941, har under åren spelat och sjungit på många estrader och grammofonskivor och givit ut diktsamlingar och andra böcker, skrivit dramatik för barn och vuxna och varit verksam som journalist, kritiker och redaktör. I höst utkommer en bok om Blå Tåget som han skrivit tillsammans med två gamla kolleger i bandet, Leif Nylén och Tore Berger. Boken är formgiven av Anders Ljungman och omslagsteckningen är gjord av Bruno Knutman.

I en nyutgiven minibiografi beskriver Hans Blomqvist CARL VON MECKLENBURGS FÖRVILLELSE Uppsalastudenten Carl von Mecklenburgs liv gick snett redan efter några terminer vid universitetet. De sedlighetsbrott han begick år 1882 har uppmärksammats i tidigare forskning. I en kort sammanfattande text skisseras nu också hans härkomst och uppväxt i en extrem överklassmiljö. Carls felsteg var en av flera tragedier som skulle drabba hans familj. Inte heller mötet mellan tysk och svensk kultur på föräldrarnas gods Ljung i Östergötland utföll till släkten von Mecklenburgs fördel. Avsikten med denna skrift är att belysa ett levnadsöde i det oskarianska Sverige – inte att moralisera över unge Carls förvillelse under uppsaliensisk våryra.

Nattens hundar består av tio märkliga prosaberättelser bortom avgrundens rand. Med ett säreget språk, sakligt och poetiskt, och en gränslös fantasi som för tankarna till Hieronymus Bosch, skärskådar Elis Ernst Eriksson sidor av det mänskliga varat som vi vanligvis väjer inför. Trots sin nattsvarta förtvivlan och texternas ofta makabra innehåll, rymmer denna bok en del galghumor. Och tröst. Längst in i helvetet, bakom julgranen, skymtar alltid "ett vitt mörkt". Nattens hundar är en sensationellt stark prosadebut av Elis Ernst Eriksson.

Pavan 6,7,8,9 och 10 fortsätter där de fem första Pavanhäftena, utkomna på Åke Hodells avantgardeförlag Kerberos 1965-70, slutade. Pavan är fortfarande samme "kåvbåj" som bor i och under ett träd. Hans värld är fortfarande "prerien", han dricker kaffe och äter bullar. Det mesta är således sig likt, men något har hänt. Borta är det skissartade intrycket från 60-talshäftena. Pavans värld har blivit mer levande och ännu mer fantastisk.

Pavan 6,7,8,9 och 10 fortsätter där de fem första Pavanhäftena, utkomna på Åke Hodells avantgardeförlag Kerberos 1965-70, slutade. Pavan är fortfarande samme "kåvbåj" som bor i och under ett träd. Hans värld är fortfarande "prerien", han dricker kaffe och äter bullar. Det mesta är således sig likt, men något har hänt. Borta är det skissartade intrycket från 60-talshäftena. Pavans värld har blivit mer levande och ännu mer fantastisk.

Pavan 6,7,8,9 och 10 fortsätter där de fem första Pavanhäftena, utkomna på Åke Hodells avantgardeförlag Kerberos 1965-70, slutade. Pavan är fortfarande samme "kåvbåj" som bor i och under ett träd. Hans värld är fortfarande "prerien", han dricker kaffe och äter bullar. Det mesta är således sig likt, men något har hänt. Borta är det skissartade intrycket från 60-talshäftena. Pavans värld har blivit mer levande och ännu mer fantastisk.

Pavan 6,7,8,9 och 10 fortsätter där de fem första Pavanhäftena, utkomna på Åke Hodells avantgardeförlag Kerberos 1965-70, slutade. Pavan är fortfarande samme "kåvbåj" som bor i och under ett träd. Hans värld är fortfarande "prerien", han dricker kaffe och äter bullar. Det mesta är således sig likt, men något har hänt. Borta är det skissartade intrycket från 60-talshäftena. Pavans värld har blivit mer levande och ännu mer fantastisk.

Pavan 6,7,8,9 och 10 fortsätter där de fem första Pavanhäftena, utkomna på Åke Hodells avantgardeförlag Kerberos 1965-70, slutade. Pavan är fortfarande samme "kåvbåj" som bor i och under ett träd. Hans värld är fortfarande "prerien", han dricker kaffe och äter bullar. Det mesta är således sig likt, men något har hänt. Borta är det skissartade intrycket från 60-talshäftena. Pavans värld har blivit mer levande och ännu mer fantastisk.

Den 2 januari 1965 var det vernissage på Elis Erikssons utställning "indijaner å en kåvbåj" på Galerie Burén i Stockholm. En av besökarna var poeten Bengt Emil Johnson:"Hela utställningslokalen hade förvandlats till ett slags engångskonstverk. Hästar och indijaner klev bokstavligen ut ur bilden och ner på golvet, mot betraktaren. Det fanns tecknade serier, men de hade ingenting med pop-art att göra. De ingick i det stora sammanhanget, där läsriktningarna var dirigerade så att man kunde följa med de olika faserna i den fantasifulla, uppsluppna historien om kåvbåjen PAVA och hans lisa SKVAS, och man kunde följa med pilen som Pava sköt mot indijanhövdingen BOLLEN, tvärs över rummet, så att BOLLEN träffades och sa: 'åjjdå! Ja tappa min mössa'. På lediga stunder satt PAVA i sitt guldträd och spejade ut över prärien, medan han försökte lösa problemet med Bållen i lådan" (Elis Eriksson, 1965) Efter utställningen tog Pavan klivet in i serievärlden. Vernissage dokumenterar i unika färgbilder en av 60-talets mest omtalade installationer. Boken är formgiven av Elis Eriksson. Vernissage belönades år 2003 av Svensk bokkonst: "Hedersomnämnande för en avantgardistisk och konsekvent grafisk egensinnighet. En solitär"

Elis Ernst Erikssons Tårar är en poetisk berättelse om en flicka som står och gråter framför ett skyltfönster vid Mariatorget på Söder. Med små och originella medel lyckas Elis Ernst Eriksson förlänga detta ögonblick till en hel bok. "Det är fanimej ett jazzsolo med oväntade radbyten. Ibland påminner det om kompositören Erik Saties små sarkasmer förklädda till sjögurkor och skaldjur med ögonen på rörliga skaft. Men kanske främst en stillsam kritik av den stora samhällsförvirringen där inget 'setts eller hörts av och ingen visste heller inte riktigt säkert alls nånting alls'" (Mikael Strömberg, AB) Boken är illustrerad av författaren.

De första längre texterna om Claes Hylinger och Magnus Hedlund, av Erik Andersson, Torsten Ekbom och Jan Erik Vold. Dessutom några tidigare outgivna pärlor av Hylinger och Hedlund, bl.a deras besök hos Samuel Beckett i Paris 1964. Boken avslutas med en bibliografisk översikt. Illustrationer och omslag av Lennart Aschenbrenner. Ny tryckning i begränsad upplaga.

Den ojämförlige seriehjälten Pavan drar vidare mot nya äventyr i fem böcker. Elis Erikssons "kåvbåj" bor i och under ett träd på "prerien". I hans mössa finns kartan över världen, med ourforskade områden och dimensioner. Elis Erikssons uppfinningsrikedom flödar hämninslöst.

Den ojämförlige seriehjälten Pavan drar vidare mot nya äventyr i fem böcker. Elis Erikssons "kåvbåj" bor i och under ett träd på "prerien". I hans mössa finns kartan över världen, med ourforskade områden och dimensioner. Elis Erikssons uppfinningsrikedom flödar hämninslöst.

Den ojämförlige seriehjälten Pavan drar vidare mot nya äventyr i fem böcker. Elis Erikssons "kåvbåj" bor i och under ett träd på "prerien". I hans mössa finns kartan över världen, med ourforskade områden och dimensioner. Elis Erikssons uppfinningsrikedom flödar hämninslöst.

Den ojämförlige seriehjälten Pavan drar vidare mot nya äventyr i fem böcker. Elis Erikssons "kåvbåj" bor i och under ett träd på "prerien". I hans mössa finns kartan över världen, med ourforskade områden och dimensioner. Elis Erikssons uppfinningsrikedom flödar hämninslöst.

Den ojämförlige seriehjälten Pavan drar vidare mot nya äventyr i fem böcker. Elis Erikssons "kåvbåj" bor i och under ett träd på "prerien". I hans mössa finns kartan över världen, med ourforskade områden och dimensioner. Elis Erikssons uppfinningsrikedom flödar hämninslöst.

Med boken följer en DVD som innehåller en 60 minuters dokumentärfilm om Pistolteatern åren 1964-67 samt en prisbelönt kortfilm om konstnären Claes Oldenburg.

I sin nya bok blandar Elis Ernst Eriksson det personliga och allmänna, det självupplevda och det sedda på ett alldeles nytt och fruktansvärt brutalt sätt. Eriksson väver samman egna minnen och reflektioner med stundtals plågsamma citat ur den medierapportering från omvärlden som vi ständigt matas med. Eriksson "zappar" som en TV-tittare med betalkanal, han beskriver specifika tillstånd, hur det är att simma över kanalerna i det stora medieflödet och samtidigt uppleva att marginalerna mellan det upplevda och det sedda löser upp sig. När man frågar Eriksson varifrån dessa texter kommer, säger han att allt är snott. Det är säkert så, men då får man ta med att han även snor från sig själv. Att den här författaren absolut inte vill bli förlåten somliga rader, det framgår med stor tydlighet. Hos Eriksson ligger språket ofta nertryckt i världens lera tillsammans med alla skallarna utan underkäkar som han ofta berättar om. Denna syntax som är arméns och förtryckets ordning vill Eriksson definitivt bort ifrån. Med svart humor, vidöppen blick demilitariserar han språket.

Björnungar är ett litet urval efterlämnade dikter och en CD med Erik Lindegrens framträdande i Lennart Hylands radioprogram Vintergatan 1965. Boken inleds med Jesper Svenbros essä Två bilder av Erik Lindegren. Bokutgåvan är tryckt på fint papper, trådhäftad och formgiven av Anders Ljungman. Omslag: Carl Fredrik Reuterswärd. Utgiven i mycket begränsad upplaga.