Festskriften är en akademiskt impregnerad genre, som gjord för professorer i färd med att falla för åldersstrecket - monument av text. Gunnar D Hansson är ingen akademisk akademiker, och det monumentala är inte hans format, trots några stora böcker och en näst intill ofattbar arbetsinsats på litteraturens områden. Professor är han visserligen, men titeln har han fått sig tilldelad, han har inte bett om den, eller kanske ens önskat sig den - hans professur är personlig, ofrivillig. Sextiofem fyller han också, den 30 januari 2010, men det åldersstrecket betyder nog mindre för en poet som lyckligen överlevt sin femtioandra födelsedag.

Festskriften är en akademiskt impregnerad genre, som gjord för professorer i färd med att falla för åldersstrecket - monument av text. Gunnar D Hansson är ingen akademisk akademiker, och det monumentala är inte hans format, trots några stora böcker och en näst intill ofattbar arbetsinsats på litteraturens områden. Professor är han visserligen, men titeln har han fått sig tilldelad, han har inte bett om den, eller kanske ens önskat sig den - hans professur är personlig, ofrivillig. Sextiofem fyller han också, den 30 januari 2010, men det åldersstrecket betyder nog mindre för en poet som lyckligen överlevt sin femtioandra födelsedag.

Festskriften är en akademiskt impregnerad genre, som gjord för professorer i färd med att falla för åldersstrecket - monument av text. Gunnar D Hansson är ingen akademisk akademiker, och det monumentala är inte hans format, trots några stora böcker och en näst intill ofattbar arbetsinsats på litteraturens områden. Professor är han visserligen, men titeln har han fått sig tilldelad, han har inte bett om den, eller kanske ens önskat sig den - hans professur är personlig, ofrivillig. Sextiofem fyller han också, den 30 januari 2010, men det åldersstrecket betyder nog mindre för en poet som lyckligen överlevt sin femtioandra födelsedag.