Multitudens grammatik är den italienske filosofen Paolo Virnos internationellt mest kända bok. Denna tunna skrift har använts av och påverkat alltifrån samhällsvetare och ekonomer till aktivister och konstnärer. Multitudens grammatik handlar om vad som händer när hela livet underställs lönearbetets logik, när våra kroppar, språk och känslor har blivit produktiva. Vårt arbetssamhälle arbetslinjens värld grundar sig idag på det rörliga, flexibla och tillfälliga låglönearbetet. Detta arbetsliv utmärks av otrygga anställningar, höga kunskapskrav, krav på en säljande personlighet samt språkliga och sociala förmågor. Den främsta tillgången idag består därför inte längre av råvaror, mark eller fastigheter utan av det levande arbetet människor som delar kunskap, idéer och känslor. Varje aspekt av det mänskliga utgör råvaran för materiell produktion. För att analysera sammansättningen av den samtida arbetskraften återvänder Virno till modernitetens gryning, då folket och multituden representerade två olika sätt att förstå de politiska kategorierna i den framväxande statscentrerade ordningen. Under hela den moderna eran var det folket som drog det längsta strået. Idag är det istället multituden, kollektivet som bibehåller sin mångfald utan att smälta samman till en reducerande enhet, som erbjuder den bästa utgångspunkten för att förstå de rådande livsformerna och interaktionsmönstren i dagens postfordistiska värld. Paolo Virno är filosof och undervisar vid Roms universitet. Under 1960- och 1970-talen var han politiskt aktiv som medlem av den politiska grupperingen Potere Operaio (Arbetarmakt), som senare kom att utvecklas i den bredare autonoma rörelsen. Han är författare till ett flertal böcker i politisk filosofi och språkfilosofi.
