Tankekraft Förlag – förlag

När Karl Marx under vintern 1857-58 skrev Grunddragen i kritiken av den politiska ekonomin eller Grundrisse, som boken har kommit att bli bekant som även utanför Tyskland betraktade han den som den första vetenskapliga utläggningen av den kommunistiska teorin. Detta centrala verk vidareutvecklar de argument som framfördes i Kommunistiska manifestet från 1848, samtidigt som det utforskar flera av de teman och teser som senare skulle komma att utgöra stommen i Kapitalet. Här presenterar Marx för första gången sin egen tolkning av Hegels dialektik och utarbetar sina idéer om bland annat arbete, mervärde och profit. Men Grundrisse utgör inte bara en viktig föregångare till Kapitalet utan erbjuder också värdefulla insikter i Marx bredare filosofi. Genom sin nära sammanlänkning av teori och praktik ger Grundrisse en ovärderlig inblick i de förväntningar och förhoppningar som Marx knöt till det kommunistiska projektet. Och vilken är situationen för Grundrisse idag, ett årtionde in på det nya seklet? Det beror på oss själva där vi lever i skuggan av en stor ekonomisk kris, en hotande naturkatastrof och en växande främlingsfientlighet. En sak är säker: aldrig kommer vi själva nerven i Marx arbete så nära som just i Grundrisse. ur Sven-Eric Liedmans nyskrivna förord.

Världen befinner sig sedan en tid tillbaka i ett permanent krigstillstånd. Konstitutionella garantier och skyddsmekanismer sätts ur spel, medborgerliga rättigheter suspenderas och det politiska styret underordnas de militära behoven. Undantagstillståndet har blivit ordningen för dagen. I en sådan situation kan det förefalla hopplöst att ens drömma om verklig demokrati. Ändå är det just i detta läge som möjligheten av en demokrati i global skala börjar framträda på allvar. I Multituden fortsätter Michael Hardt och Antonio Negri den brett upplagda analys av samtidens politiska villkor som inleddes i deras mycket uppmärksammade bok Imperiet. Där föregångaren var fokuserad på de nya suveränitetsformer och maktstrukturer som framträder i och med globaliseringen, riktar denna uppföljare i stället sökarljuset mot motståndets möjligheter. De senaste årens politiska, ekonomiska och sociala utveckling har inte bara skapat nya hierarkier och dominansförhållanden, utan också öppnat möjligheter för ett radikalt alternativ till imperiets globala maktordning. Under det rådande krigstillståndets våld och förtyck gror ett okuvligt begär efter en demokratisk och fredlig värld. Multituden är namnet på den gränslösa kraft som bär upp detta projekt.

Författarna till denna antologi utforskar intersektionalitetens möjligheter och diskuterar dess begränsningar och fallgropar. Bokens bidrag syftar till att undersöka intersektionalitetens möjligheter att ställa nya frågor som dels kan fylla teoretiska och empiriska tomrum, dels vidga och berika det feministiska samtalet och feminismens politiska praktik. Texterna i denna bok visar att maktanalyser inte kan reduceras till en fråga om kön. Den ojämlikhet som grundas i kapitalism, rasism, heterosexism och som resulterar i materiellt och symboliskt förtryck kan bäst analyseras i dialog med postkoloniala teorier, queerforskning och maktkritiska perspektiv.

Multitudens grammatik är den italienske filosofen Paolo Virnos internationellt mest kända bok. Denna tunna skrift har använts av och påverkat alltifrån samhällsvetare och ekonomer till aktivister och konstnärer. Multitudens grammatik handlar om vad som händer när hela livet underställs lönearbetets logik, när våra kroppar, språk och känslor har blivit produktiva. Vårt arbetssamhälle arbetslinjens värld grundar sig idag på det rörliga, flexibla och tillfälliga låglönearbetet. Detta arbetsliv utmärks av otrygga anställningar, höga kunskapskrav, krav på en säljande personlighet samt språkliga och sociala förmågor. Den främsta tillgången idag består därför inte längre av råvaror, mark eller fastigheter utan av det levande arbetet människor som delar kunskap, idéer och känslor. Varje aspekt av det mänskliga utgör råvaran för materiell produktion. För att analysera sammansättningen av den samtida arbetskraften återvänder Virno till modernitetens gryning, då folket och multituden representerade två olika sätt att förstå de politiska kategorierna i den framväxande statscentrerade ordningen. Under hela den moderna eran var det folket som drog det längsta strået. Idag är det istället multituden, kollektivet som bibehåller sin mångfald utan att smälta samman till en reducerande enhet, som erbjuder den bästa utgångspunkten för att förstå de rådande livsformerna och interaktionsmönstren i dagens postfordistiska värld. Paolo Virno är filosof och undervisar vid Roms universitet. Under 1960- och 1970-talen var han politiskt aktiv som medlem av den politiska grupperingen Potere Operaio (Arbetarmakt), som senare kom att utvecklas i den bredare autonoma rörelsen. Han är författare till ett flertal böcker i politisk filosofi och språkfilosofi.

Utifrån övertygelsen om att det personliga och det politiska inte går att separera har feminister insisterat på att frågor som tidigare har placerats utanför politikens offentliga sfär i själva verket är djupt politiska. Förutom att utvidga vad som definieras som politiskt relevant har parollen om att det personliga är politiskt även resulterat i att det enskilda jagets beteende och handlande är föremål för feministisk reflektion och förändring. Mellan jaget och världen – Feminism och etik under nyliberala villkor undersöker hur det etiska aktualiseras inom feministisk praktik idag genom att analysera dess relation till den nyliberala politiska, ekonomiska och ideologiska hegemoni som präglar vår samtid. Med avstamp i teoretiker som Wendy Brown, Nancy Fraser och Chantal Mouffe studerar boken brott och fogytor mellan feminism och nyliberalism utifrån en analys av självdefinierade feministers berättelser om feministisk identitet och politik. Evelina Johansson Wilén (f.1985) är doktorand i genusvetenskap vid Institutionen för kulturvetenskaper vid Göteborgs universitet. Mellan jaget och världen – Feminism och etik under nyliberala villkor är hennes doktorsavhandling.

Neurovetenskapen har de senaste åren börjat göra sig av med den gamla modellen av hjärnan som en enhetlig och centraliserad kontrollinstans. I stället lägger man nu allt större tonvikt vid begreppet ”plasticitet”, det vill säga hjärnans förmåga att utvecklas och förändras under loppet av våra liv. Våra hjärnor existerar i egenskap av historiska produkter som utvecklas genom att interagera med varandra och sin omgivning. Därför finns det en nära koppling mellan nervsystemets organisering och det politiska och sociala system som både betingar och betingas av den mänskliga erfarenheten. Om man tittar närmare på de senaste neurovetenskapliga rönen märker man omedelbart hur det nya sättet att tala om hjärnan återspeglar dagens nyliberala managementdiskurs med dess inriktning på decentralisering, nätverk och flexibilitet. I Vad ska vi göra med vår hjärna? utvecklar Catherine Malabou en radikal variant av plasticitetsbegreppet. Plasticiteten gör det inte bara möjligt för vår hjärna att anpassa sig till rådande villkor; den skapar också ett utrymme för hjärnan att aktivt förändra sina villkor. Detta perspektiv belyser en transformativ dimension av neurovetenskapen som sällan uppmärksammats. Genom att insistera på kopplingen mellan neurovetenskap och samhällsvetenskap gör Malabou en parafras på Marx välkända påstående om historien: människan skapar sin egen hjärna, men hon vet inte om det. Föreliggande bok syftar till att väcka en sådan medvetenhet. Catherine Malabou är fransk författare och filosof, verksam vid The European Graduate School vid Kingston university i London. Bland hennes böcker återfinns Changer de différence och Avant demain. På svenska finns även Olyckans ontologi.

Angela Davis är en av de stora legendarerna inom den svarta befrielsekampen i USA. Ända sedan medborgarrättsrörelsens dagar på 1960-talet har hon oförtrutet bekämpat orättvisor och förtryck, ofta till ett högt personligt pris. Som en av pionjärerna inom intersektionellt tänkande var hon bland de första att visa hur rasism, sexism, homofobi och andra förtrycksformer oupplösligen hänger samman och förstärker varandra. Föreliggande volym innehåller intervjuer, artiklar och andra texter som binder samman Davis halvsekellånga gärning som aktivist och akademiker. Vi får följa hur hennes syn på motståndets teori och praktik har utvecklats, från Black Power-rörelsens era, via kampanjen mot apartheid och solidaritetsarbetet med Palestina till kampen mot rasistiskt polisvåld i organisationer som Black Lives Matter och queerfeministiska rörelser. Som en röd tråd genom hela hennes verk löper tanken om att alla dessa strider är sammanlänkade, att ingenting kan förstås i isolering, och att friheten endast kan vinnas genom en oupphörlig kamp.

Rosa Luxemburg var mer än en politisk tänkare. Hon lyckades göra sig stämma hörd i en värld som var hermetiskt sluten för kvinnliga aktivister. Genom att övervinna såväl sina fysiska begränsningar som de fördomar hon mötte som judinna kom hon att etablera sig som en framstående revolutionär vars filosofi genomsyrade varje aspekt av hennes produktiva och kreativa liv. När stora delar av den tyska vänsterns drogs med i den nationalistiska yran under upptakten till det första världskriget, gick Luxemburg i bräschen för krigsmotståndet. År 1919 fängslades och mördades hon, mitt i sin kamp för en revolution som hon visste var dödsdömd. I denna vackert tecknade grafiska biografi vill konstnären Kate Evans tillgängliggöra Luxemburgs verk för en bredare publik genom att förbinda hennes politiska idéer med hennes lika inspirerande som gripande levnadsöde. Kate Evans är serieskapare, konstnär och aktivist. Bland hennes många publikationer kan nämnas Bump: How to Make, Grow and Birth a Baby och Funny Weather: Everything You Didn’t Want to Know about Climate Change but Probably Should Find Out.

Vart har alla intressanta kvinnor tagit vägen? Skulle man lita på samtidens porträtt av kvinnligheten kulminerar dess åstadkommande i ägandet av dyra handväskor, en massagestav, ett jobb, en lägenhet och en man – troligtvis i den ordningen. Hur hamnade vi här? Nådde begären hos nittonhundratalets kvinnliga frigörelse sin fulländ¬ning i och med shopparens paradis av ”snuskigt” självdal¬tande, playboysmycken och bikinivaxningar? Att höjden av en antagen kvinnlig frigörelse sammanfaller så pass väl med konsumism är ett sorgligt tecken i en politiskt medi¬oker tid. Nina Powers bok är en attack på den uppenbara avsägelsen av allt systematiskt och politiskt tänkande i dagens positiva upptempofeminism. Genom att identifiera några av jämställdhetens materiella hinder föreslår hon alternativa sätt att tänka kring förändringar av arbete, sexualitet och kultur och erbjuder samtidigt ett mer seriöst underlag för fram¬tidens feminism, även om en sådan kan verka avlägsen i dagens ideologiska klimat. Nina Power är universitetslektor i filosofi vid Roehampton University, och driver bloggen ”Infinite Thought”.

Frantz Fanon (1925-1961) var en av de centrala förgrundsgestalterna inom avkolonialiseringsrörelsen. Genom sitt deltagande i det väpnade motståndet mot kolonialmakterna och sina teoretiska bidrag till förståelsen av kolonialismens mekanismer har han förtjänat platsen som en av 1900-talets viktigaste antirasistiska figurer. I Vad Fanon sa inbjuder oss Lewis Gordon till en närläsning av Fanons skrifter för att visa på bredden och rikedomen i Fanons tänkande samt klargöra dess relevans för vår tids samhällskritik. Genom att återvända till Fanons faktiska ord tar sig Gordon an hela vidden av Fanons produktion – som spänner över områden som etik och existentialism, via psykiatri och psykoanalys till politisk teori – och återupptäcker en tänkare och aktivist som alltjämt har mycket att säga om dagens rasistiska strukturer.

David Harvey är en av vår tids ledande samhällsteoretiker och den enskilt viktigaste idag verksamme geografen. Genom sin banbrytande forskning har han utarbetat en omfattande kritik av den samtida kapitalismen som rönt uppmärksamhet inom en rad akademiska discipliner. I Den globala kapitalismens rum lägger han grunden för en förståelse av det världsekonomiska läget genom att utveckla sina huvudteman: nyliberalismens utveckling, den växande globala ojämlikheten, kapitalackumulation genom fråntagande och det teoretiska nyckelbegreppet rum. Som programförklaring och kortfattad introduktion till David Harveys centrala teman är den här boken oumbärlig för forskare och studenter inom humaniora och samhällsvetenskap. David Harvey undervisar vid City University of New York och är bland annat författare till böckerna The limits to capital, The condition of postmodernity, Spaces of capital, Paris, capital of modernity, The new imperialism, och Justice, nature and the geography of difference.

Vi befinner oss i slutet av en era den europeiska universalismens era.  Ända sedan 1500-talet har Europas makter urskuldat sina interventioner runtom i världen genom att hänvisa till begrepp som utveckling, civilisation och framsteg. Den outtalade premissen har varit att dessa idéer är universella, fastlagda i någonting som ofta benämnts »naturrätten«. Men som den framstående samhällsvetaren Immanuel Wallerstein visar i denna kärnfulla skrift är dessa föreställningar långt ifrån globala. Tvärtom har de sitt ursprung i en europeisk kontext där de fungerat som retoriska vapen i maktens händer. Det stora uppdrag som mänskligheten står inför idag är att skapa en »sann universalism«, en global mötesplats för ömsesidigt givande och tagande. I Europeisk universalism, som är den andra titeln i TankeKrafts bokserie »Globaliseringens ideologier«, ger Wallerstein återigen prov på det världssystemanalytiska perspektivets styrka när det gäller att belysa de strukturella omvälvningarna i dagens värld.

Vad är postkolonial feminism? Vilka frågeställningar, utgångspunkter och antaganden kännetecknar postkoloniala feministiska perspektiv? Var står den postkoloniala feminismen i samtidens intellektuella och politiska samtal? Föreliggande antologi samlar texter som har sin hemvist inom den postkoloniala feminismen. I två volymer med sammanlagt fyra tematiska block presenteras teorier, infallsvinklar och resonemang som alla har bidragit till att göra den postkoloniala feminismen till en av vår tids viktiga kritiska traditioner. Flera av texterna är numera klassiker som flitigt citeras och används, medan andra är mindre kända. Den övervägande delen av bidragen är tidigare opublicerade på svenska. Antologins andra volym tar avstamp i ett antal texter som riktar in sig på den globala kapitalismens maktrelationer, exploatering och migration. Ämnen som behandlas i detta block är dominans, diaspora, nya identiteter och underordning baserad på rasism och sexism. Boken avslutas med ett tema som fokuserar på teoretiska och praktiska strategier och motstrategier. Här handlar det om att utveckla analyser som både kan vidga kunskapsfältet och artikulera politiska öppningar och alternativ. Redaktör för antologin är Paulina de los Reyes, som även har skrivit en längre inledning till boken samt en introducerande text till varje enskilt temablock. Paulina de los Reyes är professor i ekonomisk historia vid Stockholms universitet.

1989 föll Berlinmuren. 2001 deklarerade USA sitt "krig mot terrorismen". Samtidigt som demokratin blivit en global överideologi för etablissemanget, rymmer den också en idé om jämlikhet som skrämmer det. Det rasar en politisk strid inne i själva ordet demokrati. Ur denna strid har ett nytt intresse för det kosmopolitiska vaknat. Demokratins fiender och samhällets elitskikt har använt det som skällsord för de opålitliga; de som korsar gränser och avviker från nationella gemenskaper. Nu är det tillbaka som princip för en mer demokratisk och rättvis värld. Per Wirtén undersöker i en rad texter och reportage vad det kosmopolitiska kan innebära. Vi får möta berättelser om de kinesiska migranter som drunknade under sitt arbete utanför Englands kust, om människosmugglare på väg över ÿresund och om det amerikanska imperiets sönderfall i Irak. I boken diskuteras viktiga frågor om huruvida demokrati kan exporteras och varför den fortfarande sitter inlåst inom nationalstatens gränser. Idén om det kosmopolitiska pekar fram mot slutsatsen att EU behöver federalism och att det mångkulturella måste omformuleras. Kosmopolitik nu! består av både helt nyskrivna texter och sådana som tidigare publicerats i bland annat Arena och på Expressens kultursida. Per Wirtén är chefredaktör för samhällsmagasinet Arena och författare till flera böcker, bland annat The Crazy Swede och Europas ansikte.

Finns det någon mening med att kalla sig "demokrat" i en samtid där praktiskt taget alla kallar sig demokrater? Kan ett begrepp som tycks kunna betyda både allt och inget fortfarande ha ett meningsfullt politiskt innehåll? I föreliggande bok åtar sig några av vår tids mest namnkunniga politiska teoretiker att besvara denna provokativa fråga. Svaren de presenterar formuleras utifrån skilda utgångspunkter och leder i flera fall till helt olika slutsatser. Samtidigt förenas de alla av ett gemensamt grundantagande: "demokrati" kan inte vara namnet på en redan förverkligad samhällsmodell eller en metod för att med jämna mellanrum utse politiska ledare. Tvärtom fortsätter demokratibegreppet att vara föremål för kamp och fungera som kärna åt politikens mest centrala frågor.

Baltimore. Ferguson. Tottenham. Paris. Under de senaste åren har vi sett hur upploppen breder ut sig i takt med att kamperna mot stat och kapital har börjat föras på gator och torg. I Upplopp. Strejk. Upplopp erbjuder den prisbelönta poeten och litteraturvetaren Joshua Clover ett nytt perspektiv på de kollektiva aktionsformernas utveckling och historia. Medan upploppet var den dominerande typen av protest i det tidigmoderna Europa, innebar industrialiseringen och arbetarrörelsens framväxt att kollektiva aktioner i allt högre grad kom att organiseras i form av strejker. Sedan 1970-talet genomlever vi en utdragen kris för kapitalismen där antalet strejker minskar drastiskt och upploppen återkommer med förnyad styrka i former där ras- och klassdimensionerna flätas in i varandra. Genom att följa de långa cyklerna i kapitalismens utveckling spårar Clover ett mönster där olika kapitalistiska faser motsvaras av specifika kollektiva aktionsformer. Om kapitalet fram till år 1973 hade sin tyngdpunkt inom produktionen, vilket skapade förutsättningar för organiserade arbetaraktioner i form av strejker och lönekamper, ser vi idag en ”cirkulationsorienterad” finanskapitalism som överallt konfronterar upplopp från det globala proletariatet av exkluderade och överflödiga. Joshua Clover är kommunist. Han är också poet, essäist och professor i litteratur och kritisk teori vid University of California.

Demokratins ideal härskar idag oinskränkt, men de regimer som åberopar sig på detta ideal är överallt utsatta för stark kritik. Medborgarnas sjunkande förtroende för sina politiska representanter har blivit ett av vår tids stora problem. Men även om valdeltagande på många håll har minskat, innebär detta inte att den politiska aktiviteten har avtagit. Vad som däremot har skett är att den medborgerliga aktivismen har tagit sig nya former. I Motdemokratin ger sig Pierre Rosanvallon i kast med att tolka detta epokskifte utifrån ett sammanhängande historiskt och teoretiskt perspektiv. Vad som framgår i hans grundliga studie är att demokratin aldrig har kunnat reduceras till en form för att ge regeringar förtroende genom allmänna val. En lika viktig aspekt av demokratins historia har varit medborgarnas försök att ge folkstyrets princip verkligt innehåll genom att uttrycka misstro mot makten. Denna senare dimension, som hittills inte har utforskats på något systematiskt sätt, kallar Rosanvallon för motdemokratin. Pierre Rosanvallon är professor vid det prestigefyllda universitetet Collège de France och en flitig deltagare i den pågående debatten om demokratins framtid. Bland hans mångtaliga publikationer återfinns bland annat en trilogi om de demokratiska institutionernas historia. På svenska finns sedan tidigare Demokratin som problem (Tankekraft, 2009).

Mellan 2006 och 2008 skenade priserna på den globala livsmedelsmarknaden. Följden blev en allvarlig situation i utvecklingsländerna, där stora befolkningsgrupper drabbades av akut hungersnöd, samtidigt som politiska oroligheter uppstod på en rad håll. I Matkrigen granskar den filippinske forskaren och aktivisten Walden Bello hur den globala livsmedelsförsörjningen har påverkats av det kapitalistiska industrijordbrukets utbredning. Utifrån exempel från Afrika, Asien och Latinamerika visar Bello hur det rådande frihandelssystemet har misslyckats med att skapa de utlovade effekterna i form av bättre tillgänglighet och lägre priser. Istället har systemet ensidigt gynnat de stora jordbruksbolagen, samtidigt som den lokala och hållbara livsmedelsproduktionen i det globala Syd har slagits ut. För att komma till rätta med denna förödande och farliga situation krävs ett grundläggande paradigmskifte som sätter de mänskliga och miljömässiga behoven framför vinstintresset. Walden Bello är professor i sociologi vid University of the Philippines i Manila och har länge varit en tongivande röst inom den globala rättviserörelsen. För närvarande representerar han partiet Akbayan i det filippinska parlamentet.

Det är nu tjugo år sedan jag i mitt första Manifest för filosofin vände mig emot tillkännagivandet av filosofins ”slut”, som då kungjordes överallt. Gentemot denna slutets problematik föreslog jag att strävan borde vara att ta ”ännu ett steg”. Nu har situationen förändrats betydligt. Om filosofin vid den tiden hotades till sin existens, skulle man kunna hävda att den idag är lika hotad, men av motsatt skäl: filosofin förlänas en artificiell existens av överdrivna mått. Filosofin används som firmanamn för en mängd proffstyckare i media. Den fyller atmosfären i kaféerna och gymmen. Den har sina egna magasin och guruer. Den åberopas i alla sammanhang, i bankerna och i de stora statliga utredningarna, för att uttala sig om etiken, rätten och plikten. Poängen är att ”filosofi” numera har kommit att avse precis det som utgör filosofins äldsta fiende: den konservativa moralen. Mitt andra manifest syftar följaktligen till att demoralisera filosofin, att invertera den dom som den fäller över tomheten i de ”filosofier” som är lika allestädes närvarande som de är servila. Boken knyter an till några eviga sanningar som kan upplysa handlandet och därmed bära filosofin långt bortom bilden av människan med hennes ”rättigheter”, långt bortom all moralism, dithän där livet, i den ljusning som idén skapar, blir något helt annat än överlevnad. A. B.

I den här boken undersöker Bonnie Honig hur historiska och samtida kriser har påverkat demokratins utveckling. Hon hävdar att demokratier måste motstå den frestelse att fokusera på livets nödtorft (mat, säkerhet, förnödenheter) som krisen medför, eftersom detta tenderar att privatisera och isolera medborgarna istället för att föra oss samman i strävan efter en bättre framtid. Honig undersöker sambanden mellan det nakna livet och ett mer fullödigt liv, mellan kris och utveckling, och hävdar att kriserna visar att vi på nytt måste uppmärksamma en paradox inom demokratipolitiken som vi ofta bortser från: att vi behöver goda medborgare med höga ideal för att skapa en god politik, samtidigt som vi behöver en god politik för att ingjuta idealism i medborgarna. Bonnie Honig är professor i statsvetenskap med politisk teori och rättsteori som forskningsområden. Krispolitik är den första av hennes böcker som ges ut på svenska.

Detta är inte ett manifest. Manifest erbjuder en skymt av en värld som komma skall och åkallar det subjekt som för närvarande bara är ett spöke men som måste materialiseras för att bli förändringens aktör. Manifest fyller samma funktion som antikens profeter, vilka genom kraften i sina visioner skapade sitt eget folk. Dagens sociala rörelser har kastat om ordningen och gjort manifest och profeter överspelade. Förändringens aktörer har redan vällt ut på gatorna och ockuperat städernas torg, där de inte bara har hotat och störtat härskare utan också skapat visioner om en ny värld. Ännu viktigare är kanske att multituderna genom sina logiker och praktiker, genom sina slagord och begär, har uttalat en förklaring om en ny uppsättning principer och sanningar. Hur kan deras förklaring läggas till grund för uppbyggnaden av ett nytt och hållbart samhälle? Hur kan dessa principer och sanningar vägleda oss när vi försöker återuppfinna nya sätt att förhålla oss till varandra och vår omvärld? I sitt uppror måste multituderna upptäcka passagen från förklaring till konstitution.

Idag upplever vi ett paradigmskifte i och med att västerlandets sociokulturella modell genomgår sin slutgiltiga kris. I denna situation ställs själva grundfrågorna för den mänskliga samlevnaden på sin spets genom att en mängd motstridiga principer och värderingar gör lika anspråk på giltighet. I föreliggande bok angriper sociologen, kritikern och aktivisten Boaventura de Sousa Santos ett av vår tids stora spänningsfält, nämligen den latenta konflikten mellan å ena sidan den konventionella människorättsideologin och å andra sidan de olika politiska teologier som har upplevt ett kraftigt uppsving under de senaste decennierna. Med komplexitet som analytiskt verktyg analyserar de Sousa Santos denna grundläggande tvist och identifierar såväl återvändsgränder som potentiella allianser där pluralistiska teologier och progressiva människorättskamper kan dra nytta av varandra i emancipatoriska projekt. Boaventura de sousa santos är professor i sociologi vid universitetet i Coimbra. Han är författare till ett stort antal böcker om bland annat epistemologi, demokratiteori och mänskliga rättigheter. Under det senaste decenniet har han varit nära engagerad i World Social Forum.

Världen genomgår för närvarande en genomgripande omställning där den västerländska hegemoni som började växa fram under renässansen utmanas i en mängd olika avseenden. Samtidigt som politiska och ekonomiska maktcentrum förskjuts, riktas även fundamental kritik mot de västerländska kunskapsmodeller och tänkesätt som under lång tid hållits för universellt gångbara och oomtvistliga. I föreliggande bok tar Walter Mignolo sin utgångspunkt i detta pågående skifte och argumenterar för ett radikalt politiskt och teoretiskt projekt som förmår bryta med den kolonialitetens logik som började etableras i den moderna tidens gryning. För Mignolo är det inte tillräckligt att distansera sig från västerländska och nyliberala modeller inom ekonomi eller politik; den ”avlänkning” han förordar måste gå mycket djupare och verka på kunskapens, språkets och föreställningsförmågans alla nivåer. Först en sådan ansats kan bidra till att spränga modernitetens och kolonialitetens maktmatris och öppna förutsättningar för en pluriversell värld. Walter Mignolo är professor vid Duke University och författare till en lång rad böcker om maktrelationer i den moderna och koloniala världen, bland andra The Idea of Latin America och The Darker Side of Western Modernity. Avlänkning är den första av hans böcker som ges ut på svenska.

”Vi planerar ett attentat. Vi vill bli de som gör skillnad – inte för vår egen skull, utan för skillnadens.” F:K.

Utopin är en icke-plats, en plats som inte finns eller rentav ett ingenting. Ändå verkar det utopiska som det som vidgar vårt möjlighetssinne eller varnar oss för det orealistiska. Staten, den mänskliga naturen, könsroller och klassförhållanden – till synes orubbliga fenomen som dessa har genom mänsklighetens historia förändrats radikalt. Men utopin är samtidigt tvilling till dystopin, för även om få i vår del av världen vågar drömma om en annan värld, utmärks vår tid samtidigt av katastrofer, krig och kriser som ritar om gränserna för vad som ansetts vara politiskt, ekonomiskt eller rentav antropologiskt möjligt. Vid en viss tidpunkt har det möjligas rike plötsligt utvidgats av det som förut varit omöjligt. Frågorna om utopin och dess roll i en värld som präglas av långtgående tekniska och sociala förändringsprocesser har inga entydiga svar. Vissa varnar för utopierna, andra pekar på deras nödvändighet, medan åter andra beskriver svårigheterna för deras förverkligande. I denna antologi samlar vi författare och forskare från olika discipliner som närmar sig frågan om det utopiska ur skilda synvinklar. Vad är politiskt möjligt? Och hur kan det till synes omöjliga förverkligas?

Inom den kognitiva kapitalismen har begrepp som webb 2.0, playbour och prosumers haglat över oss de senaste tio åren med sina lekfulla synergier mellan arbete och kapital. Frihetens rike är en kritisk granskning av frivilliga och produktiva aktiviteter inom svenskspråkiga Wikipedia. Hur förstås aktiviteterna och vilka förhoppningar knyts till dem? Kanske finns det i den allmänningsbaserade jämlika produktionen en underström av kritik och emancipatoriska öppningar mot ett postkapitalistiskt samhälle? Arwid Lund studerar på djupet nio svenska wikipedianers föreställningar kring deras praktik och Wikipedias relation till kapitalismen, utifrån ett modernt och självständigt marxistiskt perspektiv.

I Turistisk vithet och begäret till den andra kartlägger och granskar kulturgeografen Katarina Mattsson fenomenet etnisk turism, en global turismform där samtida resenärer vill uppleva exotiska och primitiva kulturer i så autentisk form som möjligt. Helst vill de komma i närkontakt med avlägsna och isolerade folkgrupper som aldrig tidigare varit i kontakt med turister. Boken tar avstamp i en grupp svenska resenärers besök hos svarta familjer i en by på den sydafrikanska landsbygden. Under vistelsen uppstår en rad situationer och möten som på olika sätt synliggör hur konstruktioner av skillnad, annanhet och vithet präglar resenärernas känsloyttringar, upplevelser och handlingsmönster. Utifrån dessa möten utforskar Mattsson hur den etniska turismen tar form kring konstruktioner av turistisk vithet och ett underliggande begär till den andra.

Författaren, dramatikern och konstnären Peter Weiss föddes år 1916 i nuvarande Potsdam i Tyskland och dog i Stockholm 1982. Utöver den monumentala romantrilogin Motståndets estetik kom hans rika produktion från 1940-talet och framåt att omfatta en lång rad dramatiska verk, filmer, prosatexter samt personligt hållna men likväl djupt politiska notis- och arbetsböcker. Ur detta mångfasetterade material framtonar bilden av en person som inte kunde föreställa sig ett liv utan konstnärligt skapande. I ständig brottning med tidens stora politiska frågor förenade Peter Weiss på ett oupplösligt sätt rollen som författare med rollen som samhällsengagerad intellektuell. Historikern Werner Schmidt framlägger här den första större biografin om Peter Weiss med fokus på just denna konfliktfyllda dubbla roll. Genom en närläsning av Weiss samlade produktion tecknar Schmidt ett livfullt porträtt av en sanningssökande och självbegrundande konstnär och författare som i sitt skapande fann en produktiv resurs i den krävande och uppfordrande positionen som kritisk intellektuell.