Min mamma dog i gryningen. Jag som i mitt yrke hanterade döden var nu själv sörjande. Utschasad men ledig började jag att skriva. Kan sakna ta sig ett sådant uttryck som överkörd av en ångvält? Minnena från begravningen, som igår var som etsade på en kopparplåt, är idag nedtecknande på ett papper och i morgon likt en flyktig pinnteckning i sanden. Kan jag betvinga detta förlopp genom att skriva? Ja, kanske. En tid. Fram växte en text, mitt i min vardag, fylld med minnen, varseblivningar och hågkomster. Texten ville bli skriven som i ett tilltal, i dialog med dig, mamma. Det blev associationer, röster från förr och olika tidsfragment. Allt blandades med drömmar och erfarenheter i skymningslandet, mitt i min vardag. Mitt i livet av såväl sorg som glädje, skratt som gråt. - Vi ska inte rädas sorgen. Den helar oss inifrån och ut. Även när saknaden kan upplevas som att bli överkörd av en ångvält. Om jag ändå kunde ringa dig! Johan Bonander är präst i Svenska kyrkan och har tidigare givit ut betraktelsesamlingen Du i vilken vi andas (2019) och romanen Branden (2021).
