Hur bemöter vi den som är nära att ta sitt eget liv? Kanske det viktigaste är en vilja och förmåga att genuint möta sin medmänniska där hon faktiskt är. Ur Clara Iversens förord: ”Som präst och yrkesverksam inom socialtjänsten och i psykiatrin har Johan mångårig vana att möta människor i kris. I den här essäboken delar han med sig av kunskap, förmåga och förhållningssätt. Han lånar ut sitt kunnande genom konkreta exempel om hur positioner i samtal kan förflyttas – från ett bevisläge om huruvida livet är värt att leva där den självmordsnära personen är mycket skicklig på att hitta motargument, till ett ömsesidigt utforskande som bygger på genuint intresse. Exemplen är grundade i reflektion och forskning om vad det är som gör att vissa samtalshandlingar kan fungera bättre än andra. Därmed undviker Johan en instrumentell syn på samtal som utgår från att man bara måste lära sig att säga rätt sak.” Johan Bonander är präst i Karlstads stift, Svenska kyrkan. Han har tidigare givit ut betraktelse­samlingen Du i vilken vi andas (2019), romanen Branden (2021) och sorge­boken Om jag ändå kunde ringa dig (2023). Han medverkar även med kapitlet ”Vid suicid drabbas även vi av förtvivlan” i Betaniastiftelsens jubileumsbok Våga stå kvar (2025).

Contemplations from a life in dialogue with Christ

Korta betraktelser om att leva ett liv i dialog med Kristus.

Contemplations from a life in dialogue with Christ

Korta betraktelser om att leva ett liv i dialog med Kristus.

En brand har härjat på Vargöns pappersbruk och tre män har förolyckats. Bruksledningen vill tysta ned händelsen och den tidningskoncern där Martin Andersson är näringslivsreporter vill inte heller att det ordas för mycket om det hela. Birgitta Molander däremot, ortens präst och arbetarnas talesperson, vill att allt ska upp till ytan. Att sanningen ska segra. Handlingen utspelar sig under tre dagar i november 1992 under den så kallade nittiotalskrisen, en tid av finansiell oro och politisk turbulens. Folkhemstanken byts nu ut mot en ”tro på marknaden” samtidigt som regeringen Bildt pläderar för ”den enda vägens politik” och att ”systemskiftets tid är nu”. I boken väcks frågor om moral och integritet och om vad som riskerar hända med en människa om hon sviker sina ideal. Johan Bonander har tidigare gett ut betraktelse­samlingen Du i vilken vi andas.

Min mamma dog i gryningen. Jag som i mitt yrke hanterade döden var nu själv sörjande. Utschasad men ledig började jag att skriva. Kan sakna ta sig ett sådant uttryck som överkörd av en ångvält? Minnena från begravningen, som igår var som etsade på en kopparplåt, är idag nedtecknande på ett papper och i morgon likt en flyktig pinnteckning i sanden. Kan jag betvinga detta förlopp genom att skriva? Ja, kanske. En tid. Fram växte en text, mitt i min vardag, fylld med minnen, varseblivningar och hågkomster. Texten ville bli skriven som i ett tilltal, i dialog med dig, mamma. Det blev associationer, röster från förr och olika tidsfragment. Allt blandades med drömmar och erfarenheter i skymningslandet, mitt i min vardag. Mitt i livet av såväl sorg som glädje, skratt som gråt. - Vi ska inte rädas sorgen. Den helar oss inifrån och ut. Även när saknaden kan upplevas som att bli överkörd av en ångvält. Om jag ändå kunde ringa dig! Johan Bonander är präst i Svenska kyrkan och har tidigare givit ut betraktelsesamlingen Du i vilken vi andas (2019) och romanen Branden (2021).

Korte refleksjoner over å leve et liv i dialog med Kristus. (Svenskspråklig original oversatt til norsk)

Korte refleksjoner over å leve et liv i dialog med Kristus. (Svenskspråklig original oversatt til norsk)

Min mamma dog i gryningen. Jag som i mitt yrke hanterade döden var nu själv sörjande. Utschasad men ledig började jag att skriva. Kan sakna ta sig ett sådant uttryck som överkörd av en ångvält? Minnena från begravningen, som igår var som etsade på en kopparplåt, är idag nedtecknande på ett papper och i morgon likt en flyktig pinnteckning i sanden. Kan jag betvinga detta förlopp genom att skriva? Ja, kanske. En tid. Fram växte en text, mitt i min vardag, fylld med minnen, varseblivningar och hågkomster. Texten ville bli skriven som i ett tilltal, i dialog med dig, mamma. Det blev associationer, röster från förr och olika tidsfragment. Allt blandades med drömmar och erfarenheter i skymningslandet, mitt i min vardag. Mitt i livet av såväl sorg som glädje, skratt som gråt. - Vi ska inte rädas sorgen. Den helar oss inifrån och ut. Även när saknaden kan upplevas som att bli överkörd av en ångvält. Om jag ändå kunde ringa dig! Johan Bonander är präst i Svenska kyrkan och har tidigare givit ut betraktelsesamlingen Du i vilken vi andas (2019) och romanen Branden (2021).

Hur bemöter vi den som är nära att ta sitt eget liv? Kanske det viktigaste är en vilja och förmåga att genuint möta sin medmänniska där hon faktiskt är. Ur Clara Iversens förord: ”Som präst och yrkesverksam inom socialtjänsten och i psykiatrin har Johan mångårig vana att möta människor i kris. I den här essäboken delar han med sig av kunskap, förmåga och förhållningssätt. Han lånar ut sitt kunnande genom konkreta exempel om hur positioner i samtal kan förflyttas – från ett bevisläge om huruvida livet är värt att leva där den självmordsnära personen är mycket skicklig på att hitta motargument, till ett ömsesidigt utforskande som bygger på genuint intresse. Exemplen är grundade i reflektion och forskning om vad det är som gör att vissa samtalshandlingar kan fungera bättre än andra. Därmed undviker Johan en instrumentell syn på samtal som utgår från att man bara måste lära sig att säga rätt sak.” Johan Bonander är präst i Karlstads stift, Svenska kyrkan. Han har tidigare givit ut betraktelse­samlingen Du i vilken vi andas (2019), romanen Branden (2021) och sorge­boken Om jag ändå kunde ringa dig (2023). Han medverkar även med kapitlet ”Vid suicid drabbas även vi av förtvivlan” i Betaniastiftelsens jubileumsbok Våga stå kvar (2025).

Contemplations from a life in dialogue with Christ

Korta betraktelser om att leva ett liv i dialog med Kristus.

Contemplations from a life in dialogue with Christ

Korta betraktelser om att leva ett liv i dialog med Kristus.

En brand har härjat på Vargöns pappersbruk och tre män har förolyckats. Bruksledningen vill tysta ned händelsen och den tidningskoncern där Martin Andersson är näringslivsreporter vill inte heller att det ordas för mycket om det hela. Birgitta Molander däremot, ortens präst och arbetarnas talesperson, vill att allt ska upp till ytan. Att sanningen ska segra. Handlingen utspelar sig under tre dagar i november 1992 under den så kallade nittiotalskrisen, en tid av finansiell oro och politisk turbulens. Folkhemstanken byts nu ut mot en ”tro på marknaden” samtidigt som regeringen Bildt pläderar för ”den enda vägens politik” och att ”systemskiftets tid är nu”. I boken väcks frågor om moral och integritet och om vad som riskerar hända med en människa om hon sviker sina ideal. Johan Bonander har tidigare gett ut betraktelse­samlingen Du i vilken vi andas.

Min mamma dog i gryningen. Jag som i mitt yrke hanterade döden var nu själv sörjande. Utschasad men ledig började jag att skriva. Kan sakna ta sig ett sådant uttryck som överkörd av en ångvält? Minnena från begravningen, som igår var som etsade på en kopparplåt, är idag nedtecknande på ett papper och i morgon likt en flyktig pinnteckning i sanden. Kan jag betvinga detta förlopp genom att skriva? Ja, kanske. En tid. Fram växte en text, mitt i min vardag, fylld med minnen, varseblivningar och hågkomster. Texten ville bli skriven som i ett tilltal, i dialog med dig, mamma. Det blev associationer, röster från förr och olika tidsfragment. Allt blandades med drömmar och erfarenheter i skymningslandet, mitt i min vardag. Mitt i livet av såväl sorg som glädje, skratt som gråt. - Vi ska inte rädas sorgen. Den helar oss inifrån och ut. Även när saknaden kan upplevas som att bli överkörd av en ångvält. Om jag ändå kunde ringa dig! Johan Bonander är präst i Svenska kyrkan och har tidigare givit ut betraktelsesamlingen Du i vilken vi andas (2019) och romanen Branden (2021).

Korte refleksjoner over å leve et liv i dialog med Kristus. (Svenskspråklig original oversatt til norsk)

Korte refleksjoner over å leve et liv i dialog med Kristus. (Svenskspråklig original oversatt til norsk)

Min mamma dog i gryningen. Jag som i mitt yrke hanterade döden var nu själv sörjande. Utschasad men ledig började jag att skriva. Kan sakna ta sig ett sådant uttryck som överkörd av en ångvält? Minnena från begravningen, som igår var som etsade på en kopparplåt, är idag nedtecknande på ett papper och i morgon likt en flyktig pinnteckning i sanden. Kan jag betvinga detta förlopp genom att skriva? Ja, kanske. En tid. Fram växte en text, mitt i min vardag, fylld med minnen, varseblivningar och hågkomster. Texten ville bli skriven som i ett tilltal, i dialog med dig, mamma. Det blev associationer, röster från förr och olika tidsfragment. Allt blandades med drömmar och erfarenheter i skymningslandet, mitt i min vardag. Mitt i livet av såväl sorg som glädje, skratt som gråt. - Vi ska inte rädas sorgen. Den helar oss inifrån och ut. Även när saknaden kan upplevas som att bli överkörd av en ångvält. Om jag ändå kunde ringa dig! Johan Bonander är präst i Svenska kyrkan och har tidigare givit ut betraktelsesamlingen Du i vilken vi andas (2019) och romanen Branden (2021).