Hur bemöter vi den som är nära att ta sitt eget liv? Kanske det viktigaste är en vilja och förmåga att genuint möta sin medmänniska där hon faktiskt är.

Ur Clara Iversens förord:
”Som präst och yrkesverksam inom socialtjänsten och i psykiatrin har Johan mångårig vana att möta människor i kris. I den här essäboken delar han med sig av kunskap, förmåga och förhållningssätt. Han lånar ut sitt kunnande genom konkreta exempel om hur positioner i samtal kan förflyttas – från ett bevisläge om huruvida livet är värt att leva där den självmordsnära personen är mycket skicklig på att hitta motargument, till ett ömsesidigt utforskande som bygger på genuint intresse. Exemplen är grundade i reflektion och forskning om vad det är som gör att vissa samtalshandlingar kan fungera bättre än andra. Därmed undviker Johan en instrumentell syn på samtal som utgår från att man bara måste lära sig att säga rätt sak.”


Johan Bonander är präst i Karlstads stift, Svenska kyrkan. Han har tidigare givit ut betraktelse­samlingen Du i vilken vi andas (2019), romanen Branden (2021) och sorge­boken Om jag ändå kunde ringa dig (2023). Han medverkar även med kapitlet ”Vid suicid drabbas även vi av förtvivlan” i Betaniastiftelsens jubileumsbok Våga stå kvar (2025).

Hur bemöter vi den som är nära att ta sitt eget liv? Kanske det viktigaste är en vilja och förmåga att genuint möta sin medmänniska där hon faktiskt är.

Ur Clara Iversens förord:
”Som präst och yrkesverksam inom socialtjänsten och i psykiatrin har Johan mångårig vana att möta människor i kris. I den här essäboken delar han med sig av kunskap, förmåga och förhållningssätt. Han lånar ut sitt kunnande genom konkreta exempel om hur positioner i samtal kan förflyttas – från ett bevisläge om huruvida livet är värt att leva där den självmordsnära personen är mycket skicklig på att hitta motargument, till ett ömsesidigt utforskande som bygger på genuint intresse. Exemplen är grundade i reflektion och forskning om vad det är som gör att vissa samtalshandlingar kan fungera bättre än andra. Därmed undviker Johan en instrumentell syn på samtal som utgår från att man bara måste lära sig att säga rätt sak.”


Johan Bonander är präst i Karlstads stift, Svenska kyrkan. Han har tidigare givit ut betraktelse­samlingen Du i vilken vi andas (2019), romanen Branden (2021) och sorge­boken Om jag ändå kunde ringa dig (2023). Han medverkar även med kapitlet ”Vid suicid drabbas även vi av förtvivlan” i Betaniastiftelsens jubileumsbok Våga stå kvar (2025).

Hur bemöter vi den som är nära att ta sitt eget liv? Kanske det viktigaste är en vilja och förmåga att genuint möta sin medmänniska där hon faktiskt är.

Ur Clara Iversens förord:
”Som präst och yrkesverksam inom socialtjänsten och i psykiatrin har Johan mångårig vana att möta människor i kris. I den här essäboken delar han med sig av kunskap, förmåga och förhållningssätt. Han lånar ut sitt kunnande genom konkreta exempel om hur positioner i samtal kan förflyttas – från ett bevisläge om huruvida livet är värt att leva där den självmordsnära personen är mycket skicklig på att hitta motargument, till ett ömsesidigt utforskande som bygger på genuint intresse. Exemplen är grundade i reflektion och forskning om vad det är som gör att vissa samtalshandlingar kan fungera bättre än andra. Därmed undviker Johan en instrumentell syn på samtal som utgår från att man bara måste lära sig att säga rätt sak.”


Johan Bonander är präst i Karlstads stift, Svenska kyrkan. Han har tidigare givit ut betraktelse­samlingen Du i vilken vi andas (2019), romanen Branden (2021) och sorge­boken Om jag ändå kunde ringa dig (2023). Han medverkar även med kapitlet ”Vid suicid drabbas även vi av förtvivlan” i Betaniastiftelsens jubileumsbok Våga stå kvar (2025).