Självmord

Tilldelad Augustpriset 2024, i den facklitterära klassen

I "Ett liv värt att leva", en bok i tolv kapitel, riktar psykiatriprofessor Christian Rück ljuset mot självmordets katastrof och dess olika nyanser.

Ett barn dör – varje förälders mardröm. En 104-årig professor tar sitt sista andetag på en dödsklinik i Schweiz. Det ses som ett rimligt val. En fånge svälter sig till döds i ett svenskt fängelse, ingen stoppar honom.

Människan är den enda varelsen som tar sitt eget liv – det är en vanligare dödsorsak än krig och mord tillsammans.

Sverige var först i världen med att införa en nollvision för suicid, men har ett brett folkligt stöd för dödshjälp. Vem har rätt att dö och vad kan vi lära oss av att självmord existerar? Kan vi bättre förstå livet, med all dess skönhet och bräcklighet, genom att ställa det mot det obehagligaste? Samtidigt beskrivs det hoppfulla – hur människan finner sin livslust, sin känsla av meningsfullhet.

För vad är egentligen ett liv värt att leva?

Du är inte ensam i din plåga. Är det något enda vi vill att du ska få med dig från den här boken, så är det detta. Du är inte ensam. Oavsett hur det känns just nu.

Den här boken är till dig som mår dåligt, kanske riktigt dåligt. Så dåligt att du ibland kanske ofta tänkt att du inte orkar fortsätta leva. Att det vore lika bra att försvinna.

Vi tre som har skrivit den här boken har tillsammans både personlig erfarenhet av att själva ha levt många år med självmordstankar och självmordsförsök, men också professionell erfarenhet av att arbeta med att förebygga att människor tar sitt liv.

Handbok för livskämpar är den bok vi själva önskar hade funnits när vi mådde som värst. En lättillgänglig och handfast vägledning för dig som plågas av självmordstankar. I den har vi samlat några av de viktigaste erfarenheterna som vi har gjort genom åren. Vi delar bland annat med oss av handfasta tips och råd, strategier för hur man kan stå ut när man mår som sämst, vägledning i hur man kan förstå sig själv och sina tankar och hur man kan bära sig åt för att söka hjälp. Boken innehåller även många personliga berättelser samt ett kapitel om hur man kan stötta någon som tänker på att ta sitt liv. 

Oavsett hur just din kamp ser ut kom ihåg att vi är många som kämpar tillsammans. Du är inte ensam. Det finns en framtid för dig också. Så släpp inte taget. Så länge du lever kan saker ändras till det bättre. Du är en riktig livskämpe!

Sagt om boken:

"Den här boken behöver alla ta till som livskunskap, för alla kommer vi någon gång i livet antingen själva eller möta någon som kämpar med livet! Mycket värdefull information men också bra praktiskt upplägg för egna reflektioner, fantastiskt! Äntligen en bok som ett konkret verktyg för livskämpar!"

Inger Händestam, ordförande Riksförbundet SPES, SuicidPrevention och Efterlevandes Stöd

Filippa Gagnér Jenneteg är folkhälsovetare och har mångårig erfarenhet av egen suicidalitet. Hon är utbildad instruktör i MHFA  Första hjälpen till psykisk hälsa, och är styrelseledamot i Suicidprevention i Väst. Hon arbetar idag med utbildning och projekt kring patientinflytande, gentemot psykiatrin, socialpsykiatrin och brukarföreningar.  

Susanne Tell är folkhälsovetare, har mångårig erfarenhet av egen suicidalitet och är utbildad instruktör i YAM  Youth Aware of Mental health. Hon arbetar idag med utbildning och utvecklingsfrågor kring suicidprevention, gentemot psykiatrin och socialpsykiatrin.  

Jan Beskow var professor emeritus i psykiatri och arbetade med suicidprevention som forskare, kliniker och lärare under hela sitt yrkesverksamma liv, vid Göteborgs universitet och Linköpings universitet. Han har tidigare gett ut ett antal böcker i ämnet, senast Suicidalitet som problemlösning, olyckshändelse och trauma. Jan avled 2020.

Jag slänger snabbt iväg ett sms: Gör det inte Love samtidigt som jag går in till vardagsrummet och ber Milena ringa 112 och säger: Milena, vi behöver göra oss i ordning för att sticka. Jag är rädd att Love håller på att ta livet av sig.

Min son Love är en berättelse författad av en pappa som har förlorat sitt barn. På ett närvarande och kärleksfullt vis berättar han om sina erfaren­heter, sina reflektioner och om vad som ledde fram till ögonblicket då han inte längre hade sin son i livet. Men framför allt är det en berättelse om odödlig kärlek, om vikten av att prata om sina upplevelser och om att bryta stigmat och tystnaden.

Jag kan föreställa mig din måndag, den där sista dagen i augusti. Jag kan se dig när du förbereder dig hemma i lägenheten, när du tar din svarta ryggsäck, låser dörren och ger dig iväg. Jag undrar om du stannar till en stund i trappen. Om du tänker att du står där för sista gången. Jag undrar om du är tung och ledsen. Eller om du känner dig befriad.

Jag undrar om du tänker på mig.

Dagen då han tog sitt liv var hon inte där.  Nu är hon ensam kvar och tvingas ut på en lång vandring för att försöka ta reda på hur livet ska kunna fortsätta när katastrofen har rivit sönder framtiden.

Anna Widerberg skriver om sorg men också om storslagen kärlek och att slåss för sitt liv. Hon färdas djupt ner i känslomässiga avgrunder men med hjälp av vardagens rutiner och en oväntad humor hittar hon sitt sätt att läka.  

Anna Widerberg startade sitt yrkesliv som undersköterska på IVA. Hon har sedan arbetat som journalist, politisk sekreterare, diakon och kommunikatör. Idag frilansar hon som skribent,filmarbetare och webbredaktör. Anna Widerberg har mottagit litteraturstipendierfrån Region Västmanland 2018 och Västerås stad 2013. Hon är uppvuxen i Mölndalmen bor numera i Västerås."Hon förmedlar med ett finstämt och levande språk sina tankar och känslor som kryddas med mycket mörker men efter hand också med hopp och framtidstro, trots det långa bearbetningsskeendet; av och till finns även ett humoristiskt anslag mitt i mörkret. Sammantaget har boken mycket att ge för personer som själva drabbats av förluster av närstående." Lektör Björn Nilsson, BTJ-häfte nr 2, 2021.

Walter Kalmaru bor och lever i Stockholm tillsammans med sin fru Lotta och sina två barn Maya och Salme. En till synes helt vanlig familj lever ett helt vanligt liv när en mörk figur gör entré i deras liv. Maya är 15 år när anorexin tar sitt grepp om henne. Snart har situationen eskalerat bortom all kontroll, och Walter och Lotta gör allt som står i deras makt för att få hjälp från de vårdande instanser som är ämnade att finnas tillhands.

Det blir en lång resa mot avgrunden där Mayas psykiska ohälsa till slut tar hennes liv. Längs resan hamnar även Mayas ett år äldre syster Salme i den psykiska ohälsans hänsynslösa grepp och efter ett problematiskt förhållande med fel person ser hon ingen annan utväg än att följa sin lillasyster.

Det här är deras historia, men det hade lika gärna kunnat vara din.

Det stora sveket är en berättelse om sveket från samhället och det svek två föräldrar känner gentemot sina barn, och illusionen om att vi lever i ett land där vi tas om hand när vi blir sjuka.

Självmord är ett svårt ämne.

När detta väl är sagt, behöver vi trots allt kunna tala om det. Denna bok är mitt försök till att öppna upp frågorna.

Boken är tänkt att vara okonstlad för att den ska vara tillgänglig för så många som möjligt. Min önskan är att kunna vara enkel utan att vara simpel. Man kan läsa boken hur man vill och hoppa över det som inte känns angeläget. Någon kanske bara finner mening i lyriken, någon annan enbart i prosan. Läsaren kan lyfta på hatten och gå förbi det man vill. Det enda pedagogiska i upplägget är att varje dikt hör till en existentiell fråga och resonemanget kring den, men kan även läsas helt fristående.

Karolina är bara tolv år när hon inte orkar mer. Hon avviker från gympalektionen, lämnar klass 7A för gott och tar sitt liv i en skogsdunge. I avskedsbrevet avslöjas orsaken till att hon mått så dåligt: skolan.

I Flickan i korridoren berättar Elinor Torp om Karolina – men också om våra svenska klassrum. Medan debatten om studieresultat och friskolor har rasat de senaste decennierna är det som om vi har glömt att ställa oss den viktigaste frågan: Hur mår barnen?

Det här är ett reportage om den röriga skolmiljön, om hur vuxenvärlden kapitulerat och om den yttersta konsekvensen av stöket. Och om en mamma som, trots att hon förlorat sitt enda barn, hittat kraften i att berätta.

»Skakande läsning.«Göteborgs-Posten

»En enda iskallt brinnande anklagelseakt mot svensk skola.«DN

»Boken borde leda till självrannsakan hos alla som jobbar i skolan.«Linnea Lindquist, Expressen Ledare

»En skakande skildring av den katastrofala miljö våra barn och barnbarn tvingas vistas i under åratal.«Ingalill Mosander, Aftonbladet

»Elinor Torp har skarpare blick än de flesta i skrået, med en förmåga att urskilja vad som pågår i samhällets skuggor.«Anna Andersson, Aftonbladet

»Elinor Torp är en författare som i princip är ensam i sitt slag i Sverige. Hon vågar gå nära den lilla människan. Hon närmar sig respektfullt och hon orkar stå kvar. Men inte bara det, hon vidgar perspektivet, knyter ihop det lilla med det stora.«Dagens Arena

*

Elinor Torp är författare och journalist. Hon jobbar enligt sin egen metod »follow the people« och har tilldelats och nominerats till ett flertal priser för sitt arbete, bland annat Guldspaden och Stora Journalistpriset. År 2024 tilldelades hon också Wendelapriset och Stig Dagermanpriset.

Jag ville ju bort är något så ovanligt som en liten skrift om ett mycket väl övertänkt självmordsförsök. Beslutet växte fram under ett flertal år, från början efter ett samtal mellan de två makarna om ett aktivt avsked till ett långt gemensamt liv men med vetskapen om att en av dem skulle gå bort inom kort i en elakartad cancer.

Ingrid hade studerat olika sätt att beröva sig livet, inhämtat beskrivningar ur skönlitteraturen från kända förebilder. Lugn och medveten skred hon till verket men trots allt misslyckades det. Efter flera år har hon nu beslutat sig för att publicera sin nakna och insiktsfulla berättelse om sitt misslyckande som förbyttes till sin motsats, men vägen tillbaka blev en lång vandring. Den gjordes också möjlig genom trogna vänners stora omsorg.

Ingrid Börge, bosatt utanför Stockholm, är författare och välrenommerad översättare av skönlitteratur främst från italienska.

Las Heras, en spökstad i provinsen Santa Cruz i Patagonien, belägen vid världens ände, långt ifrån storstädernas sjudande liv. Las Heras välsignelse och förbannelse var oljeutvinningen. Det svarta guldet lockade till sig människor med arbete och framtidshopp men utnyttjade dem också och så småningom kom platsen att förvandlas till ett helvete. År 2002, under pågående strejker mot oljeföretagen och styrande politiker, anländer den argentinska journalisten Leila Guerriero till staden för att söka en förklaring till den självmordsvåg som drog fram över samhället under åren 1997 1999. Journalisten vandrar upp och ned längs stadens gator, besöker restauranger och bordellverksamheter, samtalar med närstående och bekanta till självmordsoffren. Vad var det som drev ungdomarna till att avsluta sina liv? Arbetslöshet? Brist på framtidsutsikter? Och vilka slags demoniska krafter var det invånarna i samhället pratade om? Kanske fanns det ett samband med en lista som cirkulerade i Las Heras, från vilken namn efter namn försvann

De var tolv. Mellan mars 1997 och sista dagen 1999 tog tolv kvinnor och män livet av sig i Las Heras. Elva av dem hade en genomsnittsålder på tjugofem år och var emblematiska invånare i staden, barn till anspråkslösa men traditionella familjer : badvakten, provinsens bäste ryttare, den föräldralöse som vuxit upp med sina mostrar och morföräldrar.  En officiell förteckning över dessa dödsfall finns inte. Varken kommunen, sjukhuset eller förvaltningsmyndigheten ansåg det vara nödvändigt att upprätta en sådan förteckning, varpå alla fabulerar : det var tjugotvå på mindre än ett år, det var nitton på dryga två år, det var tre och folk överdriver. 

Självmördarna vid världens ände är en flerstämmig, intim och oroväckande krönika om ett bortglömt samhälle präglat av ensamhet, tonårsgraviditeter, alkoholism, bitande vindar och konsekvenserna av oljeindustrins fluktuationer.

Leila Guerriero är en av Argentinas mest framstående journalister. Hon skriver för flertalet latinamerikanska och europeiska medier däribland La Nación, El Mercurio och spanska El País. Hon är även författare till en rad böcker som Una historia sencilla, Opus Gelber, Teoría de la gravedad, Frutos extraños. Hennes arbete inom krönikegenren har prisats internationellt för sitt litterära och sociologiska värde. Hon har tidigare blivit översatt till engelska, norska, tyska, italienska, polska, franska och portugisiska. Självmördarna vid världens ände är hennes första bok och den första att bli översatt till svenska.