Essä över andeskådning och vad som därmed hänger samman (1851) som titeln egentligen lyder, är en skrift om just andeskådning och dylika företeelser. Här nagelfar Schopenhauer påståenden om andliga upplevelser som syner och uppenbarelser. Med sitt kritiska sinne undersöker han människans tendens att tro på det övernaturliga. Han går in på den underliggande psykologin bakom detta med paranormala upplevelser. Han skriver: "Tron på spöken är människan medfödd; den förekommer i alla tider, i alla länder och det finns kanske inte en enda människa helt fri från denna tro."
För den läsare som har intresse av filosofi, psykologi och andlighet är detta verk högst intressant. Eller den som bara är tokig i allt som rör spökerier.
Schopenhauer skriver i sitt verk Om viljan i naturen (1836) "[att] det är hos filosoferna och naturforskarna som vi under dessa förhärskande vidskepelsens tider har att söka förklaringar över sakens egentliga väsen."
C.V.E. Carlys översättning har dammats av och varsamt redigerats och bearbetats.
