Gustav Almlöfs bokf. Zoferos – förlag

Aforismer i levnadsvishet (1851) var en skrift som ingick i Schopenahuers verk Parerga und Paralipomena (1851) - en samling filosofiska reflektioner i två volymer ej avsedda som en introduktion till hans tankebanor och inte heller en summering av dessa, men som ändå med fördel kan läsas av den oinitierade. C.V.E. Carlys översättning har dammats av och varsamt redigerats och bearbetats. I Aforismer i levnadsvishet överger Schopenhauer den traditionella filosofiska jargongen för en snabb och övertygande stil som mer direkt uttrycker viljans metafysik. I texten förespråkar han individuell viljestyrka, oberoende och förnuftiga överväganden framför tendensen att agera på irrationella impulser. Han presenterar riktlinjer för att uppnå ett fullt och rikt sätt att leva - med den lilla knorren - att även ett gott liv bör sträva efter något större och ädlare. Bland annat skriver han: "Varje dag är ett liv i smått, till vilken uppvaknandet är födelsen och dess avslutning med sömnen är döden. Så är också varje insomnande en daglig död och varje uppvaknande en daglig ny födelse. Ja, för att genomföra liknelsen, kan man betrakta obehaget och svårigheten vid uppstigandet som födslovåndorna." Han belyser även kallt detta ack så vanliga bland människorna - kanske än mer aktuellt på 2000-talet: "[...] fåfängans tillfredsställelse är, det ser man dagligen, en njutning, som folk värderar mer än allt annat; men den är möjlig endast genom det att man jämför sig med andra." Boken är full av liknande skarpsinne och förnuftigheter. Schopenhauer får här sista ordet: "Rikedom är som havsvattnet: ju mer man dricker av det, desto törstigare blir man."

Onkel Toms stuga (1852) är en skildring av slaveriet i USA utifrån slavarnas perspektiv. De grymma och omänskliga förhållandena torde inte lämna någon läsare oberörd. I första hand får man följa huvudkaraktären Tom, men även andra karaktärer och parallella historier vävs samman på ett skickligt vis. Boken var en riktig bestseller på sin tid; den mest sålda romanen i USA under 1800-talet. Onkel Toms stuga är en bok som alla borde läsa. Det är snudd på obligatorisk läsning. Boken var mycket inflytelserik gällande inbördeskrigets utbrott och slaveriets avskaffande. När president Abraham Lincoln mötte författarinnan år 1862 lär han ha sagt: "Så du är den lilla damen som startade det stora kriget." Jean Fredrik Rossanders fina översättning har redigerats och bearbetats. Bland annat har samtliga försvenskade personnamn återställts till original och även alla fraser på andra språk. Avbrottsmarkörer har korrigerats för att överensstämma med originaltexten. Författarens kursiveringar har återställts. Ett fåtal oöversatta passager har översatts och lagts in. Som en extra bonus har Hammatt Billings illustrationer från 1852 års originalupplaga infogats. Sammantaget är detta troligtvis den mest trogna versionen på svenska och dessutom helt oavkortad. Det förekommer ett stötande och otidsenligt språkbruk i boken. Detta är en del av bokens kontext och samhällskritik, vilket gör att man inte bara kan redigera bort det utan att göra för stort våld på författarens verk. Det ska helst vara autentiskt.

Om döden och det odödliga är en avhandling som återfinns i den fjärde boken (kap. 41) i Schopenhauers kardinalverk Världen som vilja och föreställning (1844). Då denna förhållandevis korta text fallit i glömska under decennier är det trevligt att återigen få presentera den för svenska läsare. C.V.E. Carlys översättning har dammats av och varsamt redigerats. Alldeles i avhandlingens början skriver Schopenhauer: "[...] om ingen död fanns, skulle man väl knappast filosofera." OBS - Döden och det odödliga finns inte med i Efraim Skölds översättning av Världen som vilja och föreställning då översättningen är gjord efter den äldre tyska utgåvan.

Essä över andeskådning och vad som därmed hänger samman (1851) som titeln egentligen lyder, är en skrift om just andeskådning och dylika företeelser. Här nagelfar Schopenhauer påståenden om andliga upplevelser som syner och uppenbarelser. Med sitt kritiska sinne undersöker han människans tendens att tro på det övernaturliga. Han går in på den underliggande psykologin bakom detta med paranormala upplevelser. Han skriver: "Tron på spöken är människan medfödd; den förekommer i alla tider, i alla länder och det finns kanske inte en enda människa helt fri från denna tro." För den läsare som har intresse av filosofi, psykologi och andlighet är detta verk högst intressant. Eller den som bara är tokig i allt som rör spökerier. Schopenhauer skriver i sitt verk Om viljan i naturen (1836) "[att] det är hos filosoferna och naturforskarna som vi under dessa förhärskande vidskepelsens tider har att söka förklaringar över sakens egentliga väsen." C.V.E. Carlys översättning har dammats av och varsamt redigerats och bearbetats.

Upptäck allt som du någonsin velat veta om det ockulta och dess mystiska läror i denna uttömmande handbok! En handbok i ockultism (1911) presenteras här för första gången på svenska i en helt ny översättning. Boken är en omfattande och informativ studie av ämnen som astrologi, kiromanti, thaumaturgi, hypnotism etcetera och de ockulta vetenskaperna som till exempel spådomskonst, tarot, psykometri med mera. Det fascinerande innehållet är användbart även i nutid. För den som inte vill läsa boken på engelska och dessutom betala en vacker slant för den, får här möjligheten att läsa den på svenska. Det här är en bok som ger läsaren en hygglig översikt över det digra ämnesområdet. Den är skriven i en tid då människan var mer vidskeplig och skrockfull, men fascinationen för det ockulta är tidlös. Allt bildmaterial i boken är hämtat från originalupplagan. Sepharials verk är något av en kultbok. Den svischar bland annat förbi i Netflix serie Monster: The Jeffrey Dahmer Story (2022) och i Friday the 13th Part VI: Jason Lives (1986). För att nämna något trevligare kan man väl säga att alla som tjusats av J.K. Rowlings Harry Potter-böcker om trollkarlar och trollpackor, nog kan finna nöje i detta innehåll om magi och trolldom, ja sådant som rör det övernaturliga.

I sin text En andeskådares drömmar, i ljuset av metafysikens drömmar (1766), djupdyker Kant i metafysiken och det övernaturliga. Om detta säger han bland annat: "Från förklaringen på vad som innefattas i begreppet 'en ande', är steget ännu utomordentligt stort till antagandet att sådana naturer verkligen existerar, ja att de överhuvudtaget är möjliga." Denna förhållandevis korta essä är en tankeväckande undersökning av andevärlden i samband med en undersökning av Emanuel Swedenborgs spiritualistiska påståenden. Om denne skriver han bland annat: "Denne skriftställares stora verk består av åtta folioband fulla av vanvett." Kant nämner fall av andesyner, omtalar detta med hoppet och tron på ett liv efter döden samt detta att människan gärna vill tro på andar; att man inbillar sig se saker. Men gällande detta att faktiskt se och ha erfarenhet av andar säger han tämligen bestämt: "[att] det mänskliga förståndet har inte tillräckligt starka vingar för att det skulle kunna klyva så höga moln som dem, vilka döljer den andra världens hemligheter för våra ögon och åt de vetgiriga, som så ivrigt försöker skaffa sig kunskap om densamma." Är man intresserad av gränslandet mellan filosofi, psykologi och andlighet lär denna skrift vara av intresse. Man kan med fördel även läsa Schopenhauers essä Andeskådning (1851) som i hög grad berör samma ämnesområde, utan att vara en upprepning. Även den läsare som endast bejublar spökerier, lär finna En andeskådares drömmar intressant. Efraim Briems översättning har dammats av och varsamt redigerats och bearbetats.

Verket presenteras här i svensk nyöversättning - för första gången sedan 1796! Observationer om känslan av det sköna och sublima (1764) är ett av Kants tidigare verk, utgivet före hans mer bekanta och välkända titlar. Den är också i någon mening mer litterär än filosofisk och förmodligen hans kanske mest lättillgängliga text. Den är enkelt skriven och han uppvisar här en varmare och känslosammare sida och alls inte den av någon torr stofil. Essän är indelad i fyra huvudstycken. I det första avgränsar han sig själv och presenterar de två koncepten som han utreder; det sköna och sublima, vars olika aspekter han belyser. I det andra förklarar han hur dessa egenskaper uppvisas av män i allmänhet. I det tredje och fjärde undersöker han dem hos de två könen och i det fjärde hos olika nationer. Det är helt enkelt en studie i estetik - ett område man kanske inte omedelbart förknippar med Kant (han erbjöds dock en professur i lyrik i Berlin 1796 - något han avböjde då han ville vara kvar i Königsberg. Först år 1770, 46 år gammal, blev han professor i logik och metafysik). Kant menar att det sköna väcker glädje och det sublima en viss skräck eller stilla beundran som i sin tur indelas i tre former: det skräckinjagande, det ädla och det magnifika. Han skriver bland annat: "Natten är sublim och dagen är skön." Kant återvänder ofta till denna indelning och gör intressanta iakttagelser och jämförelser. I essäns två senare huvudstycken far han fram med uttalanden som är otidsenliga, men det var normer för den rådande tiden. Här ett utsnitt ur essän:"Man får aldrig glömma bort att man inte bör göra alltför stora anspråk på livets lycka och människans fullkomlighet, oavsett i vilken form det sker, för den som alltid förväntar sig något genomsnittligt har fördelen att resultatet sällan kommer att svika hans förhoppningar, även om oväntade fullkomligheter ibland också kommer att överraska honom."

Arthur Schopenhauer levde i Frankfurt under återstoden av sitt liv och avsade sig där arbetet som filosofiprofessor för att i stället leva som en enstöring; men han var allt annat än overksam och lat. Han djupdök i sina studier av naturvetenskaperna och ägnade sig åt sitt författarskap. Efter 19 års "tystnad" gav han så ut Om viljan i naturen (1836) - en studie i vilken Schopenhauer skickligt brukade de för tiden nya naturvetenskapliga frågeställningarna och rönen till stöd för sina teorier om viljan. Det är sålunda en omfattande redogörelse för hans metafysik i relation till naturfenomenen. Schopenhauer skriver i förordet: "[...] genom att utgå från det rent empiriska, från opartiska och med sin speciella vetenskap sysslande naturforskares iakttagelser, når jag här den egentliga kärnan i min metafysik, påvisar dennas beröringspunkter med naturvetenskaperna och ger sålunda i viss mån facit till min fundamentaldogm, vilken just därigenom får sin närmare och speciellare bekräftelse, liksom även att den mer tydligt och fattbart samt utförligare än annorstädes blir möjlig att förstå." I denna skrift möter man många förnumstigheter, bland annat det "[att] man begriper inte naturens språk - det är för enkelt." Vidare skriver han också med sin sedvanliga kvickhet och syrlighet (möjligen som kritik mot "herrarna av professionen"): "De huvudsakliga skyddsvärnen mot nya tankar är som bekant tre: ignorera dem, undertrycka dem och slutligen påstå dem vara av gammalt datum." På bokens baksida finns följande citat, vilket här får avsluta bokbeskrivningen: "Sanningen är inte beroende av någon gunst eller ogunst och behöver inte heller be om någon tillåtelse; den står på egna fötter, tiden är dess bundsförvant, dess kraft oemotståndlig, dess liv odödligt."

Friederike Hauffe, sierskan från Prevorst, eller andeskåderskan som hon också kan benämnas, var somnambul och klärvoajant och sade sig kunna se och kommunicera med andar. Hon gjorde detta i ett magnetiserat (hypnotiserat) tillstånd och under inrådan av läkaren Justinus Kerner får vi följa denna utveckling i en studie som pågick från 1826 fram till hennes död 1829, i sviterna av en ospecificerad kronisk sjukdom. I boken nämns inte bara varsel och förutsägande syner utan även en hel del rena spökerier - något som borde kunna roa många läsare. Sierskan från Prevorst är ett av de första försöken till en empirisk och klinisk studie av det som man i dag skulle benämna paranormala fenomen.

En berättelse om ungerska frihetskämpar, svek, hämnd och rättvisa, men även en hjärtskärande kärlekshistoria mellan en ung pojke och flicka. Allt detta kring Medelhavets sköna nejder. I sedvanlig ordning bjuder Jules Verne på ett äventyr med fantasifulla inslag för unga och gamla läsare. Boken presenteras här för första gången i sin helhet på svenska med Lèon Benetts samtliga originalillustrationer. Jules Verne (1828-1905) var en fransk författare av äventyrsromaner med en tydlig fäbless för vetenskap och nymodigheter. Hans mest kända verk torde vara Till jordens medelpunkt (1864), En världsomsegling under havet (1870) och Jorden runt på 80 dagar (1872). "En läsvärd och originell spänningsroman med historiska referenser i väl utförd översättning av Gustav Almlöf." Helhetsbetyg: 4. Jonas Herrlin. Bibliotekstjänst (Btj)

En bok där en rad kända, mindre kända och okända ursprungsamerikaner talar om livet, deras syn på det vita folket och problematiken kring att inte respektera naturen och andra folkslag i en evigt skiftande värld. I boken presenteras citat av Geronimo, Sitting Bull, Chief Joseph, Gertrude S. Bonnin, Tecumseh och många fler. Den gemensamma nämnaren är en nykter syn på tillvaron som kan inspirera människor i vårt tidevarv då citaten helt enkelt är tidlösa. Här något att begrunda: "När det sista trädet är fällt, den sista fisken är fångad, och den sista floden förgiftad; när luften man andas är kväljande, då kommer ni, när det är för sent, att inse att rikedom inte finns på banken och att man inte kan äta pengar."

Denna volym innehåller de tre nätta lyrikböckerna I en drakes skepnad, en toksmed (2015), Det sjunkande skeppet, galjonsfiguren liknar mig (2016) och Shanghajad av vilsenheten, förkunnade häxmästaren (2019), vilka endast tidigare varit tillgängliga i egenhändigt utgivna och försvinnande små upplagor. Här samlas de alla i reviderat utförande och presenteras för världen i samlad tropp.