I stort sett all historieskrivning skildrar 1800 års riksdag i Norrköping, och den samtidigt genomförda kröningen av Gustav IV Adolf och Fredrika av Baden, som misslyckade och närmast löjeväckande tillställningar: Den tre månader långa riksdagen präglades av kungens politiska oförmåga och sociala inkompetens. Och den kostsamma kröningen utvecklades till ett skrattretande spektakel där precis allt gick fel. Denna beskrivning har traderats av historiker ända sedan 1800-talets första hälft. Men hur sann är den? Under tre vårmånader år 1800 utgjorde Norrköping rikets centrum, och i staden upplevdes denna tid som en enda lång fest. I samtida källor framkommer tydligt att den vedertagna bilden av kungens misslyckanden i Norrköping är en konstruktion. Måhända ett försök att rättfärdiga avsättandet av Gustav IV Adolf från den svenska tronen, vilket skedde 1809? Det är, som bekant, vinnaren som skriver historien. Peter Carelli (f. 1960) är medeltidsarkeolog och docent i historisk arkeologi med medeltiden som specialisering. Han har även fördjupat sig i staden Norrköpings historia och utgav 2017 monografin En synnerligen vacker och blomstrande stad: Historisk-arkeologiska perspektiv på Norrköpings äldre historia (ca 1000–1800).
