Måste man aktivt arbeta, göra någonting, för sin ponerade österbottniska identitet? Eller kan jag enbart konstatera att jag är född där, och att jag är besökare, ibland?Hemma, det är där man inte behöver någon orsak för att vara. Annanstans är man på grund av kärlek, arbete, frihetslängtan eller för att det nu bara råkade bli så. Och hemlängtan kan lika gärna ersättas av lättnad, mera sällan av likgiltighet.Om man inte är från Österbotten så vet man att folk där är religiösa eller rävfarmare, eventuellt både och. Föreställningar om dialekt, entreprenörsanda och sommarrevyer sammansmälter i en allmän känsla av exotik. Förklaringen ligger i ytterligheterna, skriver Philip Teir i förordet: ”Österbotten är både nykteristiskt bibelbälte och hemort för cannabisodlande reggaemusiker, en region som kan tyckas sluten men där integrationen av invandrare har kommit allra längst i Finland. En region där man oroar sig för vad grannen tycker samtidigt som förmögna excentriker smäller upp nöjesfält i sina hembyar.”Extremt platt och otroligt nära är ingen regionalpolitisk traktat, boken handlar inte om hur Österbotten ska räddas och stärkas och utvecklas. Skribenterna beskriver istället sitt Österbotten - sina Österbottnar - som stämning och mental plats, något som är hemma och annanstans samtidigt och som påverkar och formar dem oavsett om de stannat, lämnat eller återvänt.Med texter av Ralf Andtbacka, Catharina Gripenberg, Marko Hautala, Sofie Knutar, Kaj Korkea-aho, Lars Sund, Hannele Mikaela Taivassalo, Philip Teir och Robert Åsbacka
