Philip Teir – författare

När Richard träffar den vackra och något äldre Paula känns det som om alla bitarna faller på plats. Hon är hans livs kärlek och han är hennes. Men det är inte bara Paula och Richard som ska bygga bo. I den nya gemensamma lägenheten bor också varannan vecka Richards två barn från ett tidigare äktenskap. Sprickor och olikheter börjar att vecklas ut i den nya familjekonstellationen och allt oftare viner anklagelser mellan väggarna. Inte blir det bättre av att allt ackompanjeras av ett djävulskt pipande oljud, oklart vart det kommer ifrån.

”Jungfrustigen” är en roman om saker som börjar och tar slut, om passion som tar tid på sig och om att plötsligt befinna sig i stormens öga och fråga sig: hur vill jag leva mitt liv? Det är också en bok om den svåra konsten att leva under samma tak.

Österbotten, 1993. Det handlar om Jacob men också om Robert, Mona, Mick och Josefin. Om hur historien om oss själva samtidigt är historien om de människor som korsar vår väg. "Eftermiddag i augusti" är en uppväxtroman som utspelar sig i det mörka nittiotalets era, där sena kvällar framför MTV blir avgörande, där Sonic Youth och Nietzsche blir husgudar och vådan av att runka fem gånger om dagen och konsten att lära sig rulla cigaretter är de ljusa ögonblick som formar en människa.

”Teirs stil är effektivt berättande med anor i anglosaxisk feelgood. Jag bara väntar på att Hugh Grant ska dyka upp som charmtroll. Det gör han inte. [Språket] är bekymmerslöst och fullt av lättsam humor, men undertexten är hårt samhällskritisk.”Aase Berg, Dagens Nyheter

”Teir har en förmåga att skriva spirituellt och lättläst om bröllop, middagar och fester. Tvingar mig att tänka: lätt men inte lättviktigt. Kärleksfullt, men inte insmickrande.”Anneli Jordahl, Hufvudstadsbladet

”Det första misstaget Max och Katriina gjorde den vintern – och de skulle göra många misstag före skilsmässan – var att frysa ner barnbarnens hamster…”

Vid 60 borde Max Paul kunna njuta av livet. Han är familjefar och aktad sociolog vid Helsingfors universitet; som ung var han en stjärna inom sitt fält och blev rikskänd som ”sexprofessorn” efter en omtalad studie. Men boken han håller på med nu vill inte bli färdig och han vantrivs på ett diffust sätt med sin tillvaro. När Laura, en före detta student, kontaktar Max för att göra en intervju väcks något till liv i honom. Äktenskapet med Katriina går på tomgång. De vuxna döttrarna lever sina egna liv; den yngsta, Eva, har dragit till London för att gå på konstskola. Under några vintermånader kulminerar fl era års besvikelser i kris. Allt ställs på sin spets efter 60-årsfesten, men då är hamstern redan död, och Eva har fått en tanig ung man på halsen. Laura, å sin sida, visar sig ha en helt egen agenda som omkullkastar allt.

Vinterkriget är en skarp och underhållande relationsroman om att mötas och gå isär – om att älska, förlora sina känslor och återfinna dem på det mest oväntade sätt. Det handlar också om hur större skeenden griper in i våra liv och formar oss. Hur ska man egentligen veta vad man vill med sitt liv?

”Teir skriver in sig i en anglosaxisk tradition av medelklassiga familjeskildringar, placerar sig någonstans mellan Richard Yates och John Updike, fast med ett nordiskt temperament ...”Daniel Sandström, Expressen

”Hans gestaltning av välmående samtida finlandssvenskar är sardonisk utan att bli onödigt sadistisk, vänlig utan att bli onödigt välvillig. Jag har skoj när jag läser, samtidigt som Teir sätter fingret på vissa ömma punkter även i min egen tillvaro.”Maria Küchen, Sydsvenskan

”Snudd på lysande … Det är en rolig äktenskapsroman, framförd med det goda humöret som katalysator, men framför allt en intelligent skriven berättelse om äktenskapet utifrån olika generationer.”Björn Kohlström, Jönköpings-posten

I centrum står ett antal människor som försöker finna sin väg. De har mist ungdomens stora drömmar och försöker hålla kvar livslusten och livsriktningen i den tilltagande medelålderns cyniska motvind. Men när det väl gäller klarar de nästan aldrig av att våga språnget – de är för ironiska, för skamsna, för självmedvetna. En evighetsstuderande grundar The Jörn Donner Appreciation Society och låter besattheten av Donner ta över hans liv, en pappa simmar runt med sin dotter i en sådan bakfylla att han inte kan göra annat än att fortsätta dricka.

Philip Teir skriver satiriskt och gestaltande, med humor och smärta. Hans noveller är hela tiden underhållande och nära livet i dess konkreta detaljer. Blicken för allas vår löjlighet är skarp – därför blir också glimtarna av ömhet så mycket starkare.

Philip Teir (född 1980) är författare och tidigare kulturchef på Hufvudstadsbladet. Han skriver om politik och kultur för Dagens Nyheter och driver festivalen Helsinki Lit. Debutromanen Vinterkriget översattes till flera språk. Det brittiska förlaget Serpent’s Tail utkorade honom till #scanzen, en samtidsskildrare likt Jonathan Franzen men med nordiskt temperament.

I centrum står ett antal människor som försöker finna sin väg. De har mist ungdomens stora drömmar och försöker hålla kvar livslusten och livsriktningen i den tilltagande medelålderns cyniska motvind. Men när det väl gäller klarar de nästan aldrig av att våga språnget – de är för ironiska, för skamsna, för självmedvetna. En evighetsstuderande grundar The Jörn Donner Appreciation Society och låter besattheten av Donner ta över hans liv, en pappa simmar runt med sin dotter i en sådan bakfylla att han inte kan göra annat än att fortsätta dricka.

Philip Teir skriver satiriskt och gestaltande, med humor och smärta. Hans noveller är hela tiden underhållande och nära livet i dess konkreta detaljer. Blicken för allas vår löjlighet är skarp – därför blir också glimtarna av ömhet så mycket starkare.

Philip Teir (född 1980) är författare och tidigare kulturchef på Hufvudstadsbladet. Han skriver om politik och kultur för Dagens Nyheter och driver festivalen Helsinki Lit. Debutromanen Vinterkriget översattes till flera språk. Det brittiska förlaget Serpent’s Tail utkorade honom till #scanzen, en samtidsskildrare likt Jonathan Franzen men med nordiskt temperament.

En ytterst läsvärd och tänkvärd roman som placerar sin upphovsman bland de allra mest intressanta samtida svenskspråkiga författarna just nu.

BTJ-häftet nr 12

Försommargrönskan skälver omkring Erik och Julia när de stuvar in barnen i bilen och påbörjar färden mot stugan vid havet i Österbotten. Utifrån: en kärnfamilj mitt i livet som ska få en lång sommar tillsammans. Men tiden kan också verka i motsatt riktning, blottlägga sprickorna i det som förut verkade stadigt. Andra personer dyker upp och komplicerar tillvaron: Julias barndomsvän Marika och hennes karismatiske man Chris, som leder Rörelsen. En grupp miljöaktivister som gett upp hoppet om jorden och som istället övar sig i att leva primitivt och sörja den värld som redan gått förlorad. I utkanten finns en ensam kvinna i ett hus vid stranden som bär på en stor sorg.

Kring dessa människor, en sommar, spinner Philip Teir en finstämd berättelse om livsval och lögner, om barndom och vuxenhet. Hur lever vi, om vi vet att världen snart kommer att upphöra?

Philip Teir (född 1980) är författare och tidigare kulturchef på Hufvudstadsbladet. Han skriver om politik och kultur för Dagens Nyheter och driver festivalen Helsinki Lit. Debutromanen Vinterkriget översattes till flera språk. Det brittiska förlaget Serpent’s Tail utkorade honom till #scanzen, en samtidsskildrare likt Jonathan Franzen men med nordiskt temperament.

Mitt i sommaridyllen, men bland alla pågående samtidskriser – från familjelivets till klimatets – placerar Philip Teir sin nya roman ’Så här upphör världen’. Dess nerv ligger i det som bara nästan sker, i en smygande känsla av undergång och allt är på väg att glida oss ur händerna. Författaren lägger fingret på samtidens puls och avläser det oroliga flimret mellan slagen.

Marit Furn, Svenska Dagbladet. En av veckans fem bästa kulturhändelser.

Philip Teir har en lugn berättarauktoritet, och talang för att skapa spänning. Detta är ingen thriller, men tillvaron är laddad. ’En rå, stickande lukt’ möter i sommarstugan, och lukten oroar läsaren romanen igenom. Kanske inte ett lik precis, men något lurar under trossbottnen, likafullt. Alla döljer sin skamliga hemlighet, och riskerar att bli avslöjade när som helst.

Ulrika Knutson, Dagens Nyheter

Det är en ordinär familj. Philip Teir skildrar den med driven skicklighet och en fängslande mild intensitet. Språket är lysande. I sina bästa stunder påminner Philip Teir om Hjalmar Söderberg. Och när sprickorna i deras samliv börjar bli synliga förmår Teir skildra ett förlopp med en precision som är rentutav – ursäkta klyschan – gastkramande och djupt oroväckande /…/ Jag är djupt imponerad.

Crister Enander, Ystads allehanda m.fl.

Teir har en uppenbar begåvning för att ringa in de små dramer och spänningar som alltid finns i en familj. I beskrivningen av det kollektiva familjemedvetandet är det skäl att lyfta fram Teirs beskrivning av barnen, särskilt pojken Anton. Hans ensamhet och ängslan för att föräldrarna skall gå ifrån varandra beskrivs med en pregnans och närvaro som gör att läsaren helt lever sig in i honom. Det är helt enkelt lysande gjort.

Claus Elholm Andersen, Hufvudstadsbladet

Teir är en fantastisk berättare som utan stora åthävor eller märkliga historier fångar sin läsare från första kapitlet.

Anne-May Wisén, Österbottens tidning

Det är lite som med klimatförändringen: en dag är det bara för sent. Alltså är ’Så här upphör världen’ också en insiktsfull äktenskapsroman om klyschan ’vi bara växte isär’.

Sofia Torvalds, Kyrkpressen

’Så här upphör världen’ är en ytterst läsvärd och tänkvärd roman som placerar sin upphovsman bland de allra mest intressanta samtida svenskspråkiga författarna just nu.

Rickard Lindholm, BTJ-häftet nr 12 2017

’Så här upphör världen’ är en mycket filmatisk berättelse. Jag föreställer mig den tryckande stämning som kan målas upp i kontrasten mellan mörka granar och solbelyst strand. Vem iakttar vem och vad händer härnäst?

Anna Dönsberg, Svenska Yle

Dialogerna är på kornet, personkaraktäristiken engagerande, greppet om tematiken handfast. Trots de tunga ämnena finns det en lätthet i gestaltningen som får texten att flyta på och dra en med sig.

Anna Möller-Sibelius, Vasabladet

Precis som [Teirs] tre tidigare böcker är ’Så här upphör världen’ svår att lägga ifrån sig.

Sebastian Johans, Upsala Nya Tidning

Med humor av det bistrare slaget lotsar oss Teir in i den här stormens öga. Humorn finns i de mänskliga reaktionerna, i repliker och pikar, i de skarpa iakttagelserna. Det är spännande på ett pressat sätt, men inte hopknycklat utan mer vikt av de omsorgsfullaste av händer. Det är ambitiöst skrivet, och det finns inga tvära kast när trevligheterna övergår i otrevligheter. Romanen har också ett slut som både är fyndigt och ytterst passande för genren – ett slut som slår till lika iskallt som filmatiseringen av Stephen Kings novell ”The Mist” gjorde för några år sedan.

Björn Kohlström, bloggen Bernur

När Richard träffar den vackra och något äldre Paula känns det som om alla bitarna faller på plats. Hon är hans livs kärlek och han är hennes. Men det är inte bara Paula och Richard som ska bygga bo. I den nya gemensamma lägenheten bor också varannan vecka Richards två barn från ett tidigare äktenskap. Sprickor och olikheter börjar att vecklas ut i den nya familjekonstellationen och allt oftare viner anklagelser mellan väggarna. Inte blir det bättre av att allt ackompanjeras av ett djävulskt pipande oljud, oklart vart det kommer ifrån.

”Jungfrustigen” är en roman om saker som börjar och tar slut, om passion som tar tid på sig och om att plötsligt befinna sig i stormens öga och fråga sig: hur vill jag leva mitt liv? Det är också en bok om den svåra konsten att leva under samma tak.

Österbotten, 1993. Det handlar om Jacob men också om Robert, Mona, Mick och Josefin. Om hur historien om oss själva samtidigt är historien om de människor som korsar vår väg. "Eftermiddag i augusti" är en uppväxtroman som utspelar sig i det mörka nittiotalets era, där sena kvällar framför MTV blir avgörande, där Sonic Youth och Nietzsche blir husgudar och vådan av att runka fem gånger om dagen och konsten att lära sig rulla cigaretter är de ljusa ögonblick som formar en människa.

Österbotten, 1993. Det handlar om Jacob men också om Robert, Mona, Mick och Josefin. Om hur historien om oss själva samtidigt är historien om de människor som korsar vår väg. "Eftermiddag i augusti" är en uppväxtroman som utspelar sig i det mörka nittiotalets era, där sena kvällar framför MTV blir avgörande, där Sonic Youth och Nietzsche blir husgudar och vådan av att runka fem gånger om dagen och konsten att lära sig rulla cigaretter är de ljusa ögonblick som formar en människa.

När Richard träffar den vackra och något äldre Paula känns det som om alla bitarna faller på plats. Hon är hans livs kärlek och han är hennes. Men det är inte bara Paula och Richard som ska bygga bo. I den nya gemensamma lägenheten bor också varannan vecka Richards två barn från ett tidigare äktenskap. Sprickor och olikheter börjar att vecklas ut i den nya familjekonstellationen och allt oftare viner anklagelser mellan väggarna. Inte blir det bättre av att allt ackompanjeras av ett djävulskt pipande oljud, oklart vart det kommer ifrån.

”Jungfrustigen” är en roman om saker som börjar och tar slut, om passion som tar tid på sig och om att plötsligt befinna sig i stormens öga och fråga sig: hur vill jag leva mitt liv? Det är också en bok om den svåra konsten att leva under samma tak.