Visar resultat för..."Återvända"

Slavkoloni under svensk flagg

Året är 1790. Juristen Axel Banér skickas på uppdrag av kung Gustav III till ön Saint-Barthélemy, Sveriges slavkoloni i Västindien. Hans hustru Milda följer motvilligt med, utan att ana vad resan kommer att kosta dem.I Ashantiriket planerar det unga paret Yaa och Kwame sin framtid. Men under deras bröllop attackeras byn av slavhandlare. I kedjor förs de över havet, mot ett liv i fångenskap.På en ö där allt har ett pris vävs fyra öden samman i en berättelse om makt, skuld och vad en människa är beredd att offra för sin frihet.

En dag ska vi återvända är den första delen i Gustaviasviten. Med levande karaktärsporträtt och historisk skärpa skildras en del av Sveriges förflutna som länge tystats ner: vår roll i den transatlantiska slavhandeln.

Slavkoloni under svensk flagg  

Året är 1790. Juristen Axel Banér skickas på uppdrag av kung Gustav III till ön Saint-Barthélemy, Sveriges slavkoloni i Västindien. Hans hustru Milda följer motvilligt med, utan att ana vilka konsekvenser resan kommer att få för deras familj. I Ashantiriket drömmer det unga paret Yaa och Kwame om en gemensam framtid. Men mitt i deras bröllop attackeras byn av slavhandlare. I kedjor förs de över havet, till ett liv i fångenskap. 

Under svensk flagg flätas de fyra ödena samman i en berättelse om makt, identitet och kampen för frihet.  

En dag ska vi återvända är den första delen i Gustaviasviten. Med levande karaktärsporträtt och historisk skärpa skildrar Carina Bergfeldt en del av Sveriges förflutna som länge tystats ner: vår roll i den transatlantiska slavhandeln. Resultatet är en djupt berörande roman som stannar kvar långt efter att sista sidan är läst.

Slavkoloni under svensk flagg  

Året är 1790. Juristen Axel Banér skickas på uppdrag av kung Gustav III till ön Saint-Barthélemy, Sveriges slavkoloni i Västindien. Hans hustru Milda följer motvilligt med, utan att ana vilka konsekvenser resan kommer att få för deras familj. I Ashantiriket drömmer det unga paret Yaa och Kwame om en gemensam framtid. Men mitt i deras bröllop attackeras byn av slavhandlare. I kedjor förs de över havet, till ett liv i fångenskap. 

Under svensk flagg flätas de fyra ödena samman i en berättelse om makt, identitet och kampen för frihet.  

En dag ska vi återvända är den första delen i Gustaviasviten. Med levande karaktärsporträtt och historisk skärpa skildrar Carina Bergfeldt en del av Sveriges förflutna som länge tystats ner: vår roll i den transatlantiska slavhandeln. Resultatet är en djupt berörande roman som stannar kvar långt efter att sista sidan är läst.

Charlotte Delbo (1913 1985) greps av den tyska ockupationsmakten 1942 i Paris efter­som hon tillhörde motståndsrörelsen. Hennes make avrättades medan hon deporterades med en konvoj den 24 januari 1943 till Auschwitz-Birkenau, som en av närmare 1 700 personer varav 230 kvinnor. Delbo var en av blott 49 kvinnor som överlevde. Hennes Auschwitz och efteråt i tre band utkom 1965 till 1971 och möttes av relativ tystnad. Med tiden har dock trilogin dock framstått som ett av de viktigaste litterära vittnesskildringarna på franska, inte bara från Auschwitz-Birkenau utan också av de deportationer som de franska kollaboratörerna medverkade till. Detta är första gången som Delbo ges ut på svenska.

Thomas Andersson har översatt trilogin från franska.

BOKEN ÄR SIGNERAD AV FÖRFATTAREN.

Slavkoloni under svensk flagg

Året är 1790. Juristen Axel Banér skickas på uppdrag av kung Gustav III till ön Saint-Barthélemy, Sveriges slavkoloni i Västindien. Hans hustru Milda följer motvilligt med, utan att ana vad resan kommer att kosta dem.

I Ashantiriket planerar det unga paret Yaa och Kwame sin framtid. Men under deras bröllop attackeras byn av slavhandlare. I kedjor förs de över havet, mot ett liv i fångenskap.

På en ö där allt har ett pris vävs fyra öden samman i en berättelse om makt, skuld och vad en människa är beredd att offra för sin frihet.

En dag ska vi återvända är den första delen i Gustaviasviten. Med levande karaktärsporträtt och historisk skärpa skildras en del av Sveriges förflutna som länge tystats ner: vår roll i den transatlantiska slavhandeln.

Starkt och lågmält om kärlek, hat och om livet efter Förintelsen.

Borås Tidning

På ett judiskt sommarkollo i den lilla kuststaden Rovinj i Jugoslavien träffas en pojke och en flicka. Året är 1955 och de två ungdomarna finner varandra i det stora mörkret efter andra världskrigets slut. Jovan ser ingen anledning att leva. Hans mamma, hans pappa och hans storebror är mördade. Otaliga andra i släkten är dödade. Dagarna fördriver Jovan med ensamma vandringar i staden och framför radions musiksändningar. Dina känner sig utanför på sin nya skola, men hon vill bli vuxen och påbörja ett nytt liv. Nu är hon och mamma Lea inte gömda längre och hon behöver inte ljuga för någon om sin judiska härkomst. 

Dina och Jovan gifter sig, får barn och flyttar 1968 till Linköping, Sverige. De skapar ett tryggt och stabilt liv tillsammans och börjar så småningom föreläsa i svenska skolor om sina upplevelser under nazismen. En dag räcker en ung tjej upp handen och frågar: Hur blev ni hela?Frågan tvingar Dina och Jovan Rajs att söka svaret.

I Att återvända till livet berättar Dina och Jovan Rajs om att komma tillbaka: till sin hemstad, till allt som försvunnit, till livet. Efter krig och folkmord, död och förlust hittar de ett sätt att hålla ihop sin familj och sig själva. 

Hur kan det se ut när människor efter krig och förföljelse finner en ny väg till det vardagsnormala i livet? Det försöker denna bok ge ett exempel på./.../ Det är i all sin vardaglighet en tänkvärd och medryckande historia som ger insikter i slumpens och tillfälligheternas spel i det verkliga livet, välskriven med litterära kvalitéer.

BTJ

Starkt och lågmält om kärlek, hat och om livet efter förintelsen.

Borås Tidning

338 sidor som jag sträckläser och som till slut ger mig tårar i ögonen, när vemodet övergår i glädje.

Smålandsposten

Detta är ett dokument, två sammanförda vittnesmål från 1900-talets mörkaste europeiska hjärta, som har ett oundgängligt värde i sig: hur var det för barnen, efter Förintelsen?

Dagens Nyheter

På ett judiskt sommarkollo i den lilla kuststaden Rovinj i Jugoslavien träffas en pojke och en flicka. Året är 1955 och de två ungdomarna finner varandra i det stora mörkret efter andra världskrigets slut. Jovan ser ingen anledning att leva. Hans mamma, hans pappa och hans storebror är mördade. Otaliga andra i släkten är dödade. Dagarna fördriver Jovan med ensamma vandringar i staden och framför radions musiksändningar. Dina känner sig utanför på sin nya skola, men hon vill bli vuxen och påbörja ett nytt liv. Nu är hon och mamma Lea inte gömda längre och hon behöver inte ljuga för någon om sin judiska härkomst. Dina och Jovan gifter sig, får barn och flyttar 1968 till Linköping, Sverige. De skapar ett tryggt och stabilt liv tillsammans och börjar så småningom föreläsa i svenska skolor om sina upplevelser under nazismen. En dag räcker en ung tjej upp handen och frågar: Hur blev ni hela?Frågan tvingar Dina och Jovan Rajs att söka svaret. I Att återvända till livet berättar Dina och Jovan Rajs om att komma tillbaka: till sin hemstad, till allt som försvunnit, till livet. Efter krig och folkmord, död och förlust hittar de ett sätt att hålla ihop sin familj och sig själva. Dina Rajs är arkitekt och författare. I En reva hade nätet - och där slank jag ut (2009) skildrar hon sina upplevelser under andra världskriget. Jovan Rajs är professor emeritus i rättsmedicin och författare. I Ombud för de tystade (med Kristina Hjertén, 2001) skriver han om sin tid i nazisternas arbets- och koncentrationsläger. De är båda pensionerade och bosatta i Stockholm.

"Hur kan det se ut när människor efter krig och förföljelse finner en ny väg till det vardagsnormala i livet? Det försöker denna bok ge ett exempel på: paret Dina och Jovan Rajs. Båda drabbades av den tyska nazismens antijudiska politik genom ockupationen av Jugoslavien, med flykt, koncentrationsläger och förlorande av släktingar. De finner varandra, blir ett par, utbildar sig till arkitekt respektive rättsmedicinare och flyttar till Sverige 1968. Berättartekniskt varvas deras historier kapitelvis, alltifrån deras öden innan, under och efter kriget. Deras syn på varandra innan de blir tillsammans är en både självutlämnande och för läsaren dramatisk skildring om kärlekens makt och praktik. Det är i all sin vardaglighet en tänkvärd och medryckande historia som ger insikter i slumpens och tillfälligheternas spel i det verkliga livet, välskriven med litterära kvalitéer. Dessutom ger den en intressant inblick i det socialistiska Jugoslavien och 60- och 70-talens Sverige - och svenskar." - BTJ

Den väpnade konflikten, kampen för kontroll av landets värdefulla marker, utviningen av naturresurser, exploatering av odlingsbarmark för att möjliggöra odling av agrobränslen som exempelviss palmolja – narkotikahandeln och den som felaktigt kallas ”strategin för demokratisk säkerhet”, har tillsammans orsakat en humanitär kris i landet. En kris där fler än fem miljoner fördrivna människor gör Colombia till det land som har flest internflyktingar i världen efter Sudan.

Mellan 2012 och 2013 drev Colombianätverket ett informationsprojekt för att sprida information, öka kunskap samt väcka debatt och engagemang hos allmänheten, för frågor rörande den colombianska internflyktingarnas kamp  för att få återveända till sina marker. 

Projektet fokuserade på de processer som idkats av internflyktingarnas organisationer och sociala rörelser. Proceser som ämnar uppnå förändring som leder till förbättrade levnadsvillkor och hållbar utveckling för de tvångsfördrivna människorna i landet.

Med boken vill Colombianätverket bjuda på en grupp intervjuer och texter där konfliktoffer, representanter från allehanda colombianska och internationella människorättsorganisationer samt Colombiakunniga personer redovisar sin bild av internflyktingsproblematiken. 

Oxherdebilderna tillskrivs oftast den kinesiske zenmästaren Kakuan Shion (Kakuan Shien/Kuoan Shihyuan), en lärjunge till rinzaimästaren Daizui Genjo som levde åren ca. 1065–1135. Bildserien kan på sin tid ha varit en av de mest spridda zenskrifterna och fungerade som en slags manual för meditation och utveckling för både munkar och lekmän. Bilderna utgör en allegori för självets utveckling från förvirring till upplysning, där oxen får vara en metafor för självet, vissa kallar det sinnet (mind). Till en upplysning som innebär att slutligen både herden och oxen glöms bort som separata enheter och uppgår i självet. I min bok har jag tolkat, samlat och kommenterat många lärdes kloka och intressanta synpunkter på och analys av bilderna. Oxherdebilderna med verser och kommentarer väcker många tankar och funderingar på ett kognitivt plan, men tjänar förhoppningsvis ännu bättre sitt syfte på det plan där jag får vila från självet med alla dess inskränkningar och begränsningar som språk och erfarenheter medför.

Det är också en glädje att kunna presentera en syn på utveckling och framgång som skiljer sig från många självhjälpsböckers mål att stärka det egna jaget på bekostnad av tillhörighet, gemenskap och helhet. Oxherdebilderna hjälper oss att se betydelsen av det vanliga livet och att inte falla i den fälla som kan kallas andlig materialism, eller kanske rentav andlig girighet. Det är min förhoppning att vi med hjälp av Oxherdebilderna kan ses i vardagen med en klarare blick för verklighet och det viktiga i livet.

"Till en början påminner hon mig lite om Jana Kippo i Karin Smirnoffs böcker; helt oinsmickrande och stenhård."

Expressen

”Petra Rautiainen visar att förändringar är möjliga. En stark läsupplevelse!”

Betyg 5 av 5 = Briljant, Bibliotekstjänst

Havets minne är Petra Rautiainens andra bok efter succédebuten Ett land av snö och aska som nominerades till Nordiska rådets litteraturpris.

Nordnorge på 1980-talet: Efter många år i USA återvänder Aapa, som härstammar från den etniska minoriteten kvänerna, till sin barndomsby i Finnmarken. Hon är anställd av oljeindustrin och är nu tillbaka för att göra en reklamfilm om oljeborrning i Arktis. Något som ska övertyga de motsträviga byborna att gå med på ett utökat borrande i havet.

Återföreningen med Ishavet, djuren och människorna i området får Aapas och byns traumatiska förflutna att komma upp till ytan. Minns Aapa rätt om den tragiska valolycka där hennes mamma förolyckades, och som lämnat henne med en avsky för det hav hon en gång älskade?

Havets minne är en unik berättelse om Finnmarken på 1980-talet, områdets kvänska och samiska minoriteter, oljeindustrins borrningar som skapar obalans i det arktiska havet och de första spirande försöken att skydda naturen.

"Petra Rautiainens Havets minne är en viktig roman: den är omskakande och effektiv, och den får läsaren att fundera över människors handlingar."

Savon Sanomat

"Till en början påminner hon mig lite om Jana Kippo i Karin Smirnoffs böcker; helt oinsmickrande och stenhård."

Expressen

”Petra Rautiainen visar att förändringar är möjliga. En stark läsupplevelse!”

Betyg 5 av 5 = Briljant, Bibliotekstjänst

Havets minne är Petra Rautiainens andra bok efter succédebuten Ett land av snö och aska som nominerades till Nordiska rådets litteraturpris.

Nordnorge på 1980-talet: Efter många år i USA återvänder Aapa, som härstammar från den etniska minoriteten kvänerna, till sin barndomsby i Finnmarken. Hon är anställd av oljeindustrin och är nu tillbaka för att göra en reklamfilm om oljeborrning i Arktis. Något som ska övertyga de motsträviga byborna att gå med på ett utökat borrande i havet.

Återföreningen med Ishavet, djuren och människorna i området får Aapas och byns traumatiska förflutna att komma upp till ytan. Minns Aapa rätt om den tragiska valolycka där hennes mamma förolyckades, och som lämnat henne med en avsky för det hav hon en gång älskade?

Havets minne är en unik berättelse om Finnmarken på 1980-talet, områdets kvänska och samiska minoriteter, oljeindustrins borrningar som skapar obalans i det arktiska havet och de första spirande försöken att skydda naturen.

"Petra Rautiainens Havets minne är en viktig roman: den är omskakande och effektiv, och den får läsaren att fundera över människors handlingar."

Savon Sanomat

"Relationsraffel på hög nivå. Strålande!" Charlotta von Zweigbergk

"Som ett samtal vid köksbordet du inte kan slita dig ifrån. Fin tidskänsla med igenkänning för oss som upplevt 70- och 80-talet." Johan Anderblad, TV4 Nyhetsmorgon

"Medryckande och gripande roman om att göra upp med den man en gång var." Pernilla Ericson, Aftonbladet

Fyrtio år har gått sedan en försommarfest vid sjön förvandlades till ett inferno av poliser och nyfikna lokalbor. En tragedi som kom att påverka alla på orten, inte minst Anna.  

När Annas mor går bort tvingas hon återvända till sitt föräldrahem för att städa ur det inför en försäljning. De välbekanta gatorna och närheten till sjön kastar henne tillbaka i tiden. Olustiga känslor av skuld och skam tränger upp ur det undermedvetna och hon erinrar sig varför hon kände sig tvungen att flytta därifrån.  

Så stöter Anna ihop med Beatrice som en gång var hennes bästa vän. Efter ett uppslitande första möte bestämmer hon sig. Hon vill försöka förstå vad som hände den där kvällen och berätta för Beatrice vad hon burit på i alla år.

ANNE LILJEROTH är född 1963 i Skara men bor sedan länge i Stockholm. Hon debuterade som författare 2013 och har sedan dess gett ut åtta romaner. Vi var vänner är hennes nionde.

"Bra balans mellan drama och spänning." Lina Wersäll, BTJ

Nominerad till Borås tidnings debutantpris 2023

”Att stöka på det här viset med en trygg och kär genre friskar verkligen upp.” Dagens Nyheter

"'Vaken' är en läsvärd debutroman." Östgöta-Correspondenten

Tess parkerar husbilen där barndomshemmet brunnit ner. Grannen Pelle bjuder på hembränt, stickar och röker sig mot döden. I byn möter hon folket som inte vill ha henne där, enda vännen Minou försvann när isen brast.

Tess drabbar orten igen. Hon är inte önskad men ingen klarar heller av att köra iväg henne.

"Vaken" är en kärvt originell debutroman om familjeband och relationer, att frodas i kaos och sönderfall. Om att se det som sin uppgift att rädda de som inte vill bli räddade.

Den trettioåriga läkaren Maria sitter i ett flygplan, på väg tillbaka till barndomens ö i Grekland där moderns sida av släkten bor. Hon vet inte varför hon har kallats dit, eller vad hon kan förvänta sig. Hon har aldrig förstått varför kontakten med familjen bröts när hon var tio år och har svårt att förlåta att de övergav henne.

Återföreningen väcker starka känslor till liv och hon går från att ha varit ensam till att plötsligt vara en del i en stor, kärleksfull familj som styrs av den godhjärtade men excentriska mormodern. Maria blir snart varse att med gemenskap och tillhörighet följer inte bara trygghet och mening, utan även ansvar och krav.

När hon möter kärleken tillåter hon sig för första gången att bortse från förnuftet och kastar sig in i en passionerad relation som låter henne utforska sin egen lust och kvinnlighet, men saker blir komplicerade när en tragedi inträffar och snart befinner hon sig mitt i ett äkta grekiskt drama.

Angela Rizzo, född 1966 i Stockholm, bor numera i Solna och arbetar som läkare. En stor del av tiden tillbringar hon i ett hus på en ö i Grekland. Hjärtat talar grekiska skrev hon i New York där hon bodde ett år och varvade skrivandet med ett forskningsprojekt. Boken är hennes skönlitterära debut.

Den framgångsrika advokaten Hillevi återvänder till barndomsorten Svängsta i Blekinge för en sommar, utan en aning om vilka konflikter som väntar runt hörnet. Inom henne gror en längtan efter barn, men hennes man Philippe är orubblig på den punkten. När hon träffar sin ungdomsförälskelse Fredrik blir hon påmind om hur annorlunda saker och ting hade kunnat vara om hon inte flyttat till Stockholm. Samtidigt möts hon av misstänksamhet och hot när det visar sig att en av hennes klienter tänker köpa upp ortens stora fabrik. Hillevi slits mellan lojaliteter och plikter och märker inte att någon verkar bevaka henne. Dessutom plågas hon av det dåliga samvetet över att ha fört Fredrik bakom ljuset när hon flyttade hemifrån, och hon bestämmer sig för att berätta sanningen.

Den längsta vägen hem är en relationsroman kryddad med romantik och spänning, men är också en nostalgisk skildring av en trygg uppväxtort som dras med när förändringens oroliga vindar blåser utifrån. Vad händer när man tvingas stå ansikte mot ansikte med sitt förflutna – och inte längre kan fly?

Anne-Marie Davis växte upp i Svängsta i Blekinge och bor i Stockholm. Hon har jobbat inom domstol, bolag samt på advokatbyrå både i Sverige och USA. Numera arbetar hon som bolagsjurist. Skrivandet fördjupade hon sig i via en författarkurs, och nu skriver hon så fort hon får en chans.

Den framgångsrika advokaten Hillevi återvänder till barndomsorten Svängsta i Blekinge för en sommar, utan en aning om vilka konflikter som väntar runt hörnet. Inom henne gror en längtan efter barn, men hennes man Philippe är orubblig på den punkten. När hon träffar sin ungdomsförälskelse Fredrik blir hon påmind om hur annorlunda saker och ting hade kunnat vara om hon inte flyttat till Stockholm. Samtidigt möts hon av misstänksamhet och hot när det visar sig att en av hennes klienter tänker köpa upp ortens stora fabrik. Hillevi slits mellan lojaliteter och plikter och märker inte att någon verkar bevaka henne. Dessutom plågas hon av det dåliga samvetet över att ha fört Fredrik bakom ljuset när hon flyttade hemifrån, och hon bestämmer sig för att berätta sanningen.

Den längsta vägen hem är en relationsroman kryddad med romantik och spänning, men är också en nostalgisk skildring av en trygg uppväxtort som dras med när förändringens oroliga vindar blåser utifrån. Vad händer när man tvingas stå ansikte mot ansikte med sitt förflutna – och inte längre kan fly?

Anne-Marie Davis växte upp i Svängsta i Blekinge och bor i Stockholm. Hon har jobbat inom domstol, bolag samt på advokatbyrå både i Sverige och USA. Numera arbetar hon som bolagsjurist. Skrivandet fördjupade hon sig i via en författarkurs, och nu skriver hon så fort hon får en chans.

Julen år 2003, Julia återvänder till föräldrahemmet i den norrländska kustbyn. I sitt gamla flickrum öppnar hon fönstret, släpper in vinterluften, och barndomen kommer tillbaka: föräldrarnas beslut att flytta till landet, byskolan där hon aldrig blev accepterad, bästa vännen som hon tappade kontakten med, brodern som skaffade en cykel för att ta sig bort till sina kompisar, och hur hon själv gick längre in i skogen.

Nu är det jul, familjen sitter åter samlad vid samma bord. Julia minns åren när avståndet mellan henne och föräldrarna blev lika svårt att överbrygga som avstånden i landskapet omkring dem.

Ingenting har hänt är en känsligt skriven roman om att känna sig osynlig. Att tvingas vara någon man inte är. Det är en inkännande skildring av en klaustrofobisk uppväxt, men också om vägen därifrån och att göra sina egna val.

Nominerad till Borås tidnings debutantpris 2023

”Att stöka på det här viset med en trygg och kär genre friskar verkligen upp.” Dagens Nyheter

"'Vaken' är en läsvärd debutroman." Östgöta-Correspondenten

Tess parkerar husbilen där barndomshemmet brunnit ner. Grannen Pelle bjuder på hembränt, stickar och röker sig mot döden. I byn möter hon folket som inte vill ha henne där, enda vännen Minou försvann när isen brast.

Tess drabbar orten igen. Hon är inte önskad men ingen klarar heller av att köra iväg henne.

"Vaken" är en kärvt originell debutroman om familjeband och relationer, att frodas i kaos och sönderfall. Om att se det som sin uppgift att rädda de som inte vill bli räddade.

"Till en början påminner hon mig lite om Jana Kippo i Karin Smirnoffs böcker; helt oinsmickrande och stenhård."

Expressen

”Den här angelägna boken gör en gråtfärdig och arg. Men framför allt väcker den funderingar om exploateringen av havet i en värld som drabbas av enorma klimatförändringar … Petra Rautiainen visar att förändringar är möjliga. En stark läsupplevelse!”

Betyg 5 av 5 = Briljant, Bibliotekstjänst

Havets minne är Petra Rautiainens andra bok efter succédebuten Ett land av snö och aska som nominerades till Nordiska rådets litteraturpris.

Nordnorge på 1980-talet: Efter många år i USA återvänder Aapa, som härstammar från den etniska minoriteten kvänerna, till sin barndomsby i Finnmarken. Hon är anställd av oljeindustrin och är nu tillbaka för att göra en reklamfilm om oljeborrning i Arktis. Något som ska övertyga de motsträviga byborna att gå med på ett utökat borrande i havet.

Återföreningen med Ishavet, djuren och människorna i området får Aapas och byns traumatiska förflutna att komma upp till ytan. Minns Aapa rätt om den tragiska valolycka där hennes mamma förolyckades, och som lämnat henne med en avsky för det hav hon en gång älskade?

Havets minne är en unik berättelse om Finnmarken på 1980-talet, områdets kvänska och samiska minoriteter, oljeindustrins borrningar som skapar obalans i det arktiska havet och de första spirande försöken att skydda naturen.

"Petra Rautiainens Havets minne är en viktig roman: den är omskakande och effektiv, och den får läsaren att fundera över människors handlingar." – Savon Sanomat

"En fantastisk roman som jag kommer bära med mig en lång tid framöver." Birgitta Bergin"Relationsraffel på hög nivå. Strålande!" Charlotta von Zweigbergk 

"Som ett samtal vid köksbordet du inte kan slita dig ifrån. Fin tidskänsla med igenkänning för oss som upplevt 70- och 80-talet." Johan Anderblad, TV4 Nyhetsmorgon

"Medryckande och gripande roman om att göra upp med den man en gång var." Pernilla Ericson, Aftonbladet

Fyrtio år har gått sedan en försommarfest vid sjön förvandlades till ett inferno av poliser och nyfikna lokalbor. En tragedi som kom att påverka alla på orten, inte minst Anna.  

När Annas mor går bort tvingas hon återvända till sitt föräldrahem för att städa ur det inför en försäljning. De välbekanta gatorna och närheten till sjön kastar henne tillbaka i tiden. Olustiga känslor av skuld och skam tränger upp ur det undermedvetna och hon erinrar sig varför hon kände sig tvungen att flytta därifrån.  

Så stöter Anna ihop med Beatrice som en gång var hennes bästa vän. Efter ett uppslitande första möte bestämmer hon sig. Hon vill försöka förstå vad som hände den där kvällen och berätta för Beatrice vad hon burit på i alla år.

ANNE LILJEROTH är född 1963 i Skara men bor sedan länge i Stockholm. Hon debuterade som författare 2013 och har sedan dess gett ut åtta romaner. Vi var vänner är hennes nionde.

"Bra balans mellan drama och spänning." Lina Wersäll, BTJ

"Det skaver och berör, så där som gör det intressant. Det är en berättelse som dröjer sig kvar och väcker eftertanke." Boktokig