Visar resultat för..."noveller Bengt"

Medverkande: Alvar Johansson, Annah Oj, Bengt Olson, Benny Fröjd, Björn Velander, Catarina Ceder, Catarina Kulborg, Daniel Brandt, Dennis Ariton, Eleonore Hammare, Elisa Lundmark, Fanny Lundgren, Hanna Osvald Sahlin, Helle Milegård, Ingbritt Wik, Jessica Berggren Turban, Jessica Bylund, Juna Henriksson, Kersti Vikström, Lisa Ernemar, Lotta Damstedt, Maria Lindahl-Pollard, Olle Fjordgren, Pernilla Kipping, Peter Westberg, Sandra Nordqvist, Sarah Larsson, Sofia Sköld, Sonja Westerblad och Tuva Broström.

I en sommarnatt fylld med magi och

övernaturliga väsen går ingen säker.

Min mun slits upp, rivande luft tvingas in i mitt svalg, ner i lungorna. De expanderar och expanderar, jag fylls till brädden.

Omkring mig sitter kvinnorna kvar med sina öppna händer mot mig och Ylva har säckat ihop en aning. Hennes ögon är stängda nu, men innerligheten är kvar i hennes ansikte.

” Var inte rädd, syster.”

I  Sommarskuggor möter du 25 författare som tolkar magin i sommaren och de själar som härskar under sommarens heta månader.

Bengt Pohjanen Meänmaan tavasta kertoa: ”Met muistelemma, emmä niinkhään kerro. Met muistelemma tapahtumia, hilheitä ja osia pitkästä muistista, girijasta. Joka unohtaa esivanhemmat, unohtaa tulevaisuutensa. Histooria oon rakenetun elämän muistelua. Joka ei tiä mistä hään tullee, ei tiä mihinkä hään oon menossa. Muistelut oon tieviittoja. Kertojat minun meänkielisessä kontekstissa ei koskhaan keksinheet tyhjästä. Met aattelemma niinku Platon: tarina pittää syntyä anamnesista, muistosta, joka saapi skian, varjon, joka muistelemisen hetkelä luopi eikonin, kuvan ja alitheian, toen. Semmosta tarinoittijaa ja tarinaa ei saa eppäilä. Kieli oon tärkeä. Jos tappelu oon meänkielelä tapahtunnu sen häätyy meänkielelä selittää. Kieli oon sielun sormenjälki ja jos kieli kuolee niin kuolee väki ja saman tien mailmankaikkeus ikusesti.”

Bengt Pohjanen om den tornedalska berättartraditionen: "Vi drar oss till minnes. Vi följer Platons schema för en riktig berättelse: Det finns ett minne (anamnesis), som blir en skugga (skia), som i berättarstunden blir en bild (eikon) som blir alitheia (sanning).

Femtonårige Lasse är på semester i Spanien med sin mamma och hennes kille Mårten. Snart inser Lasse att han måste göra sig av med Mårten.

En ful banktjänsteman gör ett desperat försök att finna en förbehållslös kärlek.

Journalisten Axel lever bland offren för en dödlig ny drog. I en direktsänd TV-intervju får han sedan tillfälle att ställa drogens uppfinnare mot väggen.

Ett pensionärshem får besök av en föredragshållare som – på effektivast möjliga sätt – vill befria de gamla från deras dödsskräck.

Verkligheten i Bengt Ohlssons berättelser är minerad, och de personer han berättar om kan minst av allt lita på sig själva.

Det svåraste i våra liv är inte de misstag och fel som vi gjort, nej det allra svåraste är allt det vi inte gjort, allt det olevda . Alla nya och okända vägar som lockade, men som förblev outforskade och alla gamla och välkända vägar som du gick alltför ofta, likgiltig och trött.

Bengt Petersen har medverkat som frilansskribent i Helsingborgs Dagblad och Kristiansstadsbladet.

Bengt Petersen utgav 2014 boken Livet Kärleken Döden. Tidlösa betraktelser från vår tid.. på Vulkan.

Bengt Erik Eriksson föddes 1948 i Stockholm, Sverige, där han mestadels bor. Han har varit verksam som bl a personalkonsulent, personalchef och utvecklingsdirektör i den svenska statsförvaltningen. Efter pensioneringen presenterar han sig som author, songster, supporter och zen-traveler. Som författare har han publicerat såväl skönlitteratur som lyrik och facklitteratur. Han är också fritidsmusiker sedan 1960-talet med inriktning mest på nord-amerikansk old time country music samt prewar blues och spelar flera instrument.

Bengt Erik Eriksson har i denna novellsamling, I väntan på framtiden, med sin typiska stil blandat det allvarliga med det inte så allvarliga, och – somliga skulle säga – med just ingenting. Påverkan från flera författare som Kurt Vonnegut, Richard Brautigan, Slawomir Mrozek, Stig Claesson, Tove Jansson, James Thurber och andra seriösa humorister kan spåras.

De flesta av berättelserna är ganska gamla och skildrar en svunnen tid, vilket skulle kunna vara trist, om inte novellernas teman, tråkigt nog, fortfarande var aktuella. Vi kan alla ibland känna hur konstig och slumpmässig vår roll i samhället – och livet – är; hur svårt det är att inte riktigt uppleva vår verklighet, och inte minst, att de mest värdefulla ögonblicken, de mycket nära i vår vardag, är de som så lätt kan undfly oss.

Så, hugg in. Du kanske kan läsa bättre noveller än dessa, men säkert är det inte ...