Bengt Pohjanen - Böcker

I uppslagsboken läser man: "Korpelarörelsen, en extatisk väckelserörelse bland laestadianerna i nordligaste Sverige. K. fick sitt namn av den finske predikanten Toivo Korpela, som uppträdde under början av 1930-t. Korpelanerna väntade världens snara undergång, varvid de själva som de enda trogna skulle räddas genom en från himlen kommande ark." Den väckelse som uppstod kring Toivo Korpela har blivit ökänd och beryktad. En tät väv av legender har bildats omkring sekten: extas, sexuella orgier, kanske rentav rituella människooffer. Bengt Pohjanens roman är en stor undersökning av rörelsen, han skildrar den inifrån, med sina djupa kunskaper om människor och villkor i Tornedalen. Hans roman är en värdig satsning, med en litterär rikedom av ovanligt slag, myllrande, intrikat, och våldsamt spännande.

Präst i Karesuando lappmark och Pajalas nybyggarland; stridbar nykterhetsivrare och social reformator; internationell ryktbar botanist och naturforskare - Lars Levi Laestadius är en genial och sällsamt mångtydig gestalt i det svenska 1800-talet. I Ropandes röst tränger Bengt Pohjanen ner i denna livsgåta, efter mångåriga studier och med osedvanlig konstnärlig inlevelse. Han målar ett blodfullt porträtt av läsarprästen, av troskampen, och biskopsförhören, de hisnande visionerna och feberdrömmarna, strövtågen i ödemarken och de vetenskapliga striderna, de märgrika predikningarna och den ensliga förtvivlan … Hans bok är en betydande litterär satsning.

Ett samhälle i Norrbotten. En ung vettvilling skjuter på gatorna. Han rör sig i en fantasivärld av kioskdeckarvåld och osårbara hämnare, han är Silvertorpeden. Men mauserkulorna han avlossar är inga fantasier. En polisman träffas i huvudet, döden är ögonblicklig. Bengt Pohjanen berättar om det kaos av hjälplöshet och cynism som det meningslösa dådet utlöser, och om den dödsskjutne polisens bror, prästen vars uppgift det blir att hantera detta kaos … och att försona sig med broderns öde och minne.

För Erik är kriget mot nazister och kommunister heligt - en tid för hjältar. Kusinen Kaspo dyker upp och vill ha honom med på ett farligt uppdrag. Tillsammans ger de sig iväg, in i Kasalands skogar, på en färd under vilken Erik möter krigets grymma, brutala verklighet och för alltid förlorar sin tro på hjältar och våld.

Smugglarkungens son är en originell och lyhörd barndomsskildring, men också en inträngande gestaltning av en region i Sveriges marginal, Tornedalen. En rak och rolig bok som har goda möjligheter att skriva in sig bland de klassiska svenska barndomsskildringarna. Huvudperson är pojken "Bengt Pohjanen", eller som han heter på sitt modersmål tornedalsfinskan: Pänktti. Vi följer honom från födelsen - när han dimper ner som den fjärde i syskonskaran en sval midsommarnatt i Tornedalen den 26 juni 1944 - till hans första skolår, i skuggan av kriget i Finland. Pänktti växer upp vid en onaturlig gräns, älven som skiljer Sverige från Finland, men som i första hand är en förbindelse: familjer och släkter bor på båda sidor om vattnet. Därför är smuggling en syssla som de flesta är inblandade i, inte minst Pänkttis egen far, smugglarkungen Otto, med kodnamnet "Spetsnäsan". Men detta utbyte av varor har kriminaliserats av det svenska storsamhället. Man kan säga att hela befolkningen är "kriminaliserad", eller åtminstone betraktad med misstänksamhet från överheten. Att födas in i den tornedalsfinska identiteten är att bli en outsider, placerad utanför storsamhällets normer och värderingar. Bengt Pohjanens berättelse är starkt självbiografisk. Den ger bakgrunden till ett av samtidens mest särpräglade svenska författarskap, men skildrar också ett brett och egensinnigt galleri av färgstarka gestalter - i vardaglig nöd och mytiskt skimmer. Smugglarkungens son är Bengt Pohjanens rakaste bok hittills, buren av humor och livskunskap - den har goda möjligheter att skriva in sig bland de klassiska svenska barndomsskildringarna.

Kasaland är en uppsluppen och burlesk roman från nordligaste Sverige, den geografi som bestäms av Torne älv och närheten till Finland. Den berättar om illegal handel kring gränsälven någon gång på femtiotalet, hästsmuggling. En senvinternatt drivs en finsk hingst över isen till svenska sidan, och tullpolisen kommer den på spåren. En hel by dras in i affären, i en menedshärva som öppnar kampen mellan överhet och undersåtar, mellan storsamhällets fordringar och den enskildes integritet.Bengt Pohjanen debuterade 1979. Ett genomgående tema i hans författarskap är Tornedalen, dess mentalitet som ett "gränsens tredje rum", dess muntliga berättartradition (finsk- och meänkieli-språkig) och dess dramatiska historia som bestämts av närheten till Tsar-Ryssland och Finland. Smuggling, extatisk laestadianism, utopisk kommunism och drömmar om tusenårsriket är starka kryddor i det annars stillsamt meditativa Tornedalen.

Berättaren i Himlalots är en man inbegripen i "ett våldsamt gräl med djävulen". I romanens början sitter han på ett tåg på väg till Moskva. Han har sällskap med två ryska damer som han sannolikt känner väldigt väl. Sannolikt eftersom minnet från kvällen före är en smula dimmigt. Tillsammans med en av damerna vill han söka bot och inre frid i ett kloster utanför Moskva. Han ska också överlämna en lottovinst till fader Feofan. Där, hos munkarna, har han inga problem med minnet - tvärtom. Den färgstarka barndomen i Tornedalen bland hästtjuvar och andra udda existenser passerar revy liksom studenttidens Uppsala och dess frasradikalism.Himlalots är en trosroman och samtidigt en trotsroman. Dess hjälte är en människa dömd att tro i en tid präglad av våld och brott. Det är också en rysk roman, inte bara för att den utspelar sig hos de fromma bröderna i ett rysk-ortodoxt kloster, utan för att den lever av det heliga vansinne som befolkar 1800-talets stora ryska romaner.Bengt Pohjanen debuterade 1979. Ett genomgående tema i hans författarskap är Tornedalen, dess mentalitet som ett "gränsens tredje rum", dess muntliga berättartradition (finsk- och meänkieli-språkig) och dess dramatiska historia som bestämts av närheten till Tsar-Ryssland och Finland. Smuggling, extatisk laestadianism, utopisk kommunism och drömmar om tusenårsriket är starka kryddor i det annars stillsamt meditativa Tornedalen.

Var allt en dröm? Vad var verkligheten? Om ett träd faller i skogen, hörs det något om ingen lyssnar?Hanna och Petrus har aldrig tänkt på sådant tidigare.Hanna är mest intresserad av hästar och Petrus av motorer, och båda är upptagna med att fundera på vad de ska göra efter nian. Plugget tycker de är jobbigt eftersom klassen är den stökigaste i hela trakten.Men så dyker vikarien Edison upp och ställer hela deras tillvaro på ända. Plötsligt radar sig en mängd oroande och förunderliga frågor upp: Har Edison övernaturliga gåvor? Kan han verkligen stämma blod? Vad har myterna om Dödens ängar, som klipphyllorna bland bergen kallas, att göra med SKB:s planerade kärnavfallsförvaring? Vad har den heliga Graal med detta att göra? Är Graalen en bägare eller en sten, och kan den finnas nedgrävd på just Dödens ängar?Dödens ängar rör sig smidigt mellan det vi kallar det övernaturliga och verkligheten, mellan trollformler och kvantfysik, mellan historien och framtiden samtidigt som den är en tonsäker skildring av ungdomar i 90-talets norra Sverige.Bengt Pohjanen debuterade 1979. Ett genomgående tema i hans författarskap är Tornedalen, dess mentalitet som ett "gränsens tredje rum", dess muntliga berättartradition (finsk- och meänkieli-språkig) och dess dramatiska historia som bestämts av närheten till Tsar-Ryssland och Finland. Smuggling, extatisk laestadianism, utopisk kommunism och drömmar om tusenårsriket är starka kryddor i det annars stillsamt meditativa Tornedalen.

Varenda ung människa i Galileen i norra Palestina hade hört talas om Messias. De hade läst om honom i skolan. Även den 13-åriga Maria Joakimsdotter väntade …En dag besöker ängeln Gabriel Maria … eller var det en romersk soldat … eller hade hennes fästman Josef …? Maria Joakimsdotter var med barn. Och hon hävdade bestämt att hon inte hade varit tillsammans med någon.En oerhörd skandal eller ett under? Jesus från Nasaret föddes i Betlehem, växte upp i Nasaret i Galileen och blev korsfäst som terrorist.Vem var han? Vad var hans budskap? Har han över huvud taget existerat?Ett är säkert: Med Jesus från Nasaret började världshistorien på nytt.I Söte Jesus låter Bengt Pohjanen många komma till tals: Gud själv, hans änglar, Lucifer, historiker samt den tidens insändarspalter. Han blandar fakta och legend, berättelse och debatt. Bilden av en Jesus som kanske inte är så söt börjar framträda ...Bengt Pohjanen debuterade 1979. Ett genomgående tema i hans författarskap är Tornedalen, dess mentalitet som ett "gränsens tredje rum", dess muntliga berättartradition (finsk- och meänkieli-språkig) och dess dramatiska historia som bestämts av närheten till Tsar-Ryssland och Finland. Smuggling, extatisk laestadianism, utopisk kommunism och drömmar om tusenårsriket är starka kryddor i det annars stillsamt meditativa Tornedalen.

Och fiskarna svarar Guds frid (1979) är Bengt Pohjanens debutroman och när den gavs ut beskrev han den själv så här:

"Det är en roman som kan läsas och tolkas på många sätt. Man kan läsa den som en roman om olösta konflikter från barndomen, från en miljö. en kultur, ett gränsland mellan två språk, kulturer. Två varandra motstridiga och oförenliga ideologier: stalinism-læstadianism.

Den kan läsas som ett försök att gestalta hur en människa trasas sönder i den konflikten och hur han förlöses genom att konfronteras med de båda ismernas 'upphovsmän'. Han förkastar båda ismerna, dör från dem.

Man kan läsa romanen som ett försök att gestalta och besvara den i många sammanhang återkommande meningen: att dö från sig själv.

Man kan läsa romanen som en samhälls- och kyrkokritisk roman eller som en roman om ångest. Eller som en humoristisk roman med en hel del svart humor."

Bengt Pohjanen debuterade 1979. Ett genomgående tema i hans författarskap är Tornedalen, dess mentalitet som ett "gränsens tredje rum", dess muntliga berättartradition (finsk- och meänkieli-språkig) och dess dramatiska historia som bestämts av närheten till Tsar-Ryssland och Finland. Smuggling, extatisk laestadianism, utopisk kommunism och drömmar om tusenårsriket är starka kryddor i det annars stillsamt meditativa Tornedalen.

Smugglarkungens son har blivit fjorton år. Här får vi följa Pänkttis ungdomstid från Realskolan (som var en mardröm) och över gymnasietiden (då världen äntligen öppnar sig). En spännande uppföljning till den kritikerrosade Smugglarkungens son. Pänktti börjar realskolan. En dag när ungdomarna rusar mot skolbussen, ramlar Pänktti i leran på grusvägen, faller och ser det svarta busshjulet närma sig hans huvud. Han fastnar med sitt långa och tjocka hår under hjulet. Realskolan är en mardröm. Han har för det mesta betyget B? och han vantrivs. Bäst trivs han i den blå Scania 4:n som transporterar hästar. Han skriver berättelser som föranleder förhör hos polisen. Har han blivit utsatt för en pedofil eller hittar han bara på? Pappa smugglarkungen visar symptom på magcancer. Och Pänktti får slutligen sin realexamen. När Pänktti börjar gymnasiet öppnar sig dock en helt ny värld. B? blir A. Hans tid i Haparanda är numera legend i Tornedalen. Bör även berättas för övriga landet, Norden och världen. Han läser ryska, Martinson, skriver och lever en Sturm und Drangtid, men tar studenten med bra betyg, trots att han bara sporadiskt gästat gymnasiet. Han har nämligen haft så mycket annat att göra. Bengt Pohjanen berättar i högt tempo och stor berättarglädje som består av lika delar ömsinthet och humor. Första delen i denna självbiografi, Smugglarkungens son, blev kritikerhyllad och ett andra genombrott för denna erfarna författare som firar 30 år på förlaget.