Tornedalingarna i Sverige blev år 2000 utpekad som en nationell minoritet av regeringen. Sedan dess finns olika berättelser om statens och kyrkans behandling av tornedalingarna under 1800­- och 1900­-talen. Tornedalssällskapet i Uppsala har allt sedan bildandet 2011 drivit en konsekvent linje där vi menar att den identitetspolitiska idén att Tornedalingarna ska betraktas som ett urfolk går för långt. Den idén tenderar dessutom att sakna ett grundläggande socialhistoriskt klassperspektiv vilket gör att den etniska aspekten förstoras. Denna antologi vill nyansera den historiska, religiösa och kulturella spelplanen genom analyser i sju teman. Detta sker i 20 kapitel med särskild expertis inom historia, kvinnohistoria, religionsvetenskap, sociologi, socialt arbete, kultur­ och språkstudier, naturvetenskap och lokalhistoria. Antologin förenar därmed vetenskapligt djup, lokal förankring med personlig erfarenhet vilket stärker trovärdigheten. Jan Johansson, professor emeritus i Arbetsvetenskap vid Luleå Tekniska universitet skriver om boken: Min bedömning är att antologin håller hög akademisk och intellektuell kvalitet, förenar forskning med levda erfarenheter och bör betraktas som ett centralt referensverk för alla som arbetar med minoritetspolitik, kulturarv, regional utveckling eller Tornedalsstudier . Antologins redaktörer är Anders Bäckström och Eva Hellman professorer emeriti vid Uppsala universitet.

Pappan viskar till sin dotter Christina: Alla är inte snälla här, särskilt några på natten. Dom får jag passa mig för. Du får inte säga vad jag har sagt för då kan jag råka illa ut. * * * Efter pappans bortgång börjar författaren skriva om sina föräldrars sista tid i livet där de är i behov av äldreomsorg. Boken är skriven som en berättelse där vi får följa ett äldre par, deras två vuxna barn och barnbarn. Berättelsen vill även ge räst åt andra anhörigas erfarenheter från äldreomsorgen. Författaren är sjuksköterska med lång erfarenhet av arbete inom hälso- och sjukvård. Hon har erfarenhet av att arbeta med patientnära vård och förtvivlas över hur föräldrarna tas om hand. Dagligen rapporteras i media om missförhållanden i äldreomsorgen. I boken lyfts orsaker, som bristande kommunikation men särskilt vad sänkta krav på kunskap hos personal och ledare inom äldreomsorgen får för konsekvenser för de äldres omsorg.

Religion har varit viktig för människor genom historien och i alla kulturer, men dess betydelse har varierat. Går världen nu mot sekularisering, eller är religionen tvärtom åter på frammarsch? Blir människor med tiden mindre religiösa? Och vad betyder i så fall dagens stora intresse för religioner? Kanske är det snarast ett ständigt "tur och retur" för religionen. I Riksbankens Jubileumsfonds årsbok 2017/2018 undersöker forskare bland annat evolution och heliga krig, riter och försanthållanden, rättsliga aspekter på religion i ett mångkulturellt samhälle och hur det är att växa upp inom så kallade sekter.

Under 1900-talet blev frikyrkornas och de inomkyrkliga väckelserörelsernas gudstjänstlokaler många i övre Norrland. De kallades bönhus, missionshus och kapell, och de återfanns i nästan varje by. I dag har många av lokalerna rivits eller fått andra användningsområden. Antologin Där möten äger rum inleds med en övergripande kartläggning av gudstjänstlokalernas utveckling över tid och rum med hjälp av den digitala kartan DigiBön. Kartans upphovsman, Stefan Gelfgren, använder lokalernas samfundsanknytning till att belysa övre Norrlands kyrkogeografi. Boken behandlar bönhusrörelsens olika faser i skilda delar av Norrbottens och Västerbottens län. Daniel Lindmark undersöker bönhusens förhistoria i byarna i det rosenianska västerbottniska kustlandet och visar att de tidiga skolhusen ofta fungerade som gudstjänstlokaler. Eva Hellmans kapitel är i stället inriktat mot den nutida användningen av olika typer av västlaestadianska bönhus i Gällivaretrakten. I antologin ingår både kapitel som fokuserar på enskilda bönhus och studier som anlägger mer övergripande perspektiv. Medan Daniel Strömner genomför en totalinventering av de frikyrkliga lokalerna i Nordmalings kommun i Västerbotten, skriver Kjell Söderberg om den strid som på 1950-talet uppstod om ägandet av Jävre bönhus i Norrbotten. Boken avslutas med en essä av Anders Persson. I sin analys av lokaler och människor i Sune Jonssons dokumentära fotoböcker berör han tre av väckelsens huvudformer i övre Norrland: rosenianism, laestadianism och frikyrklighet. Det är dessa rörelsers möteslokaler som antologin uppmärksammar.

Pappan viskar till sin dotter Christina: “Alla är inte snälla här, särskilt några på natten.Dom får jag passa mig för.Du får inte säga vad jag har sagt för då kan jag råka illa ut”.* * *Efter pappans bortgång börjar författaren skriva om sina föräldrars sista tid i livet där de är i behov av äldreomsorg.Boken är skriven som en berättelse där vi får följa ett äldre par, deras två vuxna barn och barnbarn.Berättelsen vill även ge räst åt andra anhörigas erfarenheter från äldreomsorgen.Författaren är sjuksköterska med lång erfarenhet av arbete inom hälso- och sjukvård.Hon har erfarenhet av att arbeta med patientnära vård och förtvivlas över hur föräldrarna tas om hand.Dagligen rapporteras i media om missförhållanden i äldreomsorgen. I boken lyfts orsaker, som bristande kommunikation men särskilt vad sänkta krav på kunskap hos personal och ledare inom äldreomsorgen får för konsekvenser för de äldres omsorg.

Tornedalingarna i Sverige blev år 2000 utpekad som en nationell minoritet av regeringen. Sedan dess finns olika berättelser om statens och kyrkans behandling av tornedalingarna under 1800­- och 1900­-talen. Tornedalssällskapet i Uppsala har allt sedan bildandet 2011 drivit en konsekvent linje där vi menar att den identitetspolitiska idén att Tornedalingarna ska betraktas som ett urfolk går för långt. Den idén tenderar dessutom att sakna ett grundläggande socialhistoriskt klassperspektiv vilket gör att den etniska aspekten förstoras. Denna antologi vill nyansera den historiska, religiösa och kulturella spelplanen genom analyser i sju teman. Detta sker i 20 kapitel med särskild expertis inom historia, kvinnohistoria, religionsvetenskap, sociologi, socialt arbete, kultur­ och språkstudier, naturvetenskap och lokalhistoria. Antologin förenar därmed vetenskapligt djup, lokal förankring med personlig erfarenhet vilket stärker trovärdigheten. Jan Johansson, professor emeritus i Arbetsvetenskap vid Luleå Tekniska universitet skriver om boken: Min bedömning är att antologin håller hög akademisk och intellektuell kvalitet, förenar forskning med levda erfarenheter och bör betraktas som ett centralt referensverk för alla som arbetar med minoritetspolitik, kulturarv, regional utveckling eller Tornedalsstudier . Antologins redaktörer är Anders Bäckström och Eva Hellman professorer emeriti vid Uppsala universitet.

Pappan viskar till sin dotter Christina: Alla är inte snälla här, särskilt några på natten. Dom får jag passa mig för. Du får inte säga vad jag har sagt för då kan jag råka illa ut. * * * Efter pappans bortgång börjar författaren skriva om sina föräldrars sista tid i livet där de är i behov av äldreomsorg. Boken är skriven som en berättelse där vi får följa ett äldre par, deras två vuxna barn och barnbarn. Berättelsen vill även ge räst åt andra anhörigas erfarenheter från äldreomsorgen. Författaren är sjuksköterska med lång erfarenhet av arbete inom hälso- och sjukvård. Hon har erfarenhet av att arbeta med patientnära vård och förtvivlas över hur föräldrarna tas om hand. Dagligen rapporteras i media om missförhållanden i äldreomsorgen. I boken lyfts orsaker, som bristande kommunikation men särskilt vad sänkta krav på kunskap hos personal och ledare inom äldreomsorgen får för konsekvenser för de äldres omsorg.

Religion har varit viktig för människor genom historien och i alla kulturer, men dess betydelse har varierat. Går världen nu mot sekularisering, eller är religionen tvärtom åter på frammarsch? Blir människor med tiden mindre religiösa? Och vad betyder i så fall dagens stora intresse för religioner? Kanske är det snarast ett ständigt "tur och retur" för religionen. I Riksbankens Jubileumsfonds årsbok 2017/2018 undersöker forskare bland annat evolution och heliga krig, riter och försanthållanden, rättsliga aspekter på religion i ett mångkulturellt samhälle och hur det är att växa upp inom så kallade sekter.

Under 1900-talet blev frikyrkornas och de inomkyrkliga väckelserörelsernas gudstjänstlokaler många i övre Norrland. De kallades bönhus, missionshus och kapell, och de återfanns i nästan varje by. I dag har många av lokalerna rivits eller fått andra användningsområden. Antologin Där möten äger rum inleds med en övergripande kartläggning av gudstjänstlokalernas utveckling över tid och rum med hjälp av den digitala kartan DigiBön. Kartans upphovsman, Stefan Gelfgren, använder lokalernas samfundsanknytning till att belysa övre Norrlands kyrkogeografi. Boken behandlar bönhusrörelsens olika faser i skilda delar av Norrbottens och Västerbottens län. Daniel Lindmark undersöker bönhusens förhistoria i byarna i det rosenianska västerbottniska kustlandet och visar att de tidiga skolhusen ofta fungerade som gudstjänstlokaler. Eva Hellmans kapitel är i stället inriktat mot den nutida användningen av olika typer av västlaestadianska bönhus i Gällivaretrakten. I antologin ingår både kapitel som fokuserar på enskilda bönhus och studier som anlägger mer övergripande perspektiv. Medan Daniel Strömner genomför en totalinventering av de frikyrkliga lokalerna i Nordmalings kommun i Västerbotten, skriver Kjell Söderberg om den strid som på 1950-talet uppstod om ägandet av Jävre bönhus i Norrbotten. Boken avslutas med en essä av Anders Persson. I sin analys av lokaler och människor i Sune Jonssons dokumentära fotoböcker berör han tre av väckelsens huvudformer i övre Norrland: rosenianism, laestadianism och frikyrklighet. Det är dessa rörelsers möteslokaler som antologin uppmärksammar.

Pappan viskar till sin dotter Christina: “Alla är inte snälla här, särskilt några på natten.Dom får jag passa mig för.Du får inte säga vad jag har sagt för då kan jag råka illa ut”.* * *Efter pappans bortgång börjar författaren skriva om sina föräldrars sista tid i livet där de är i behov av äldreomsorg.Boken är skriven som en berättelse där vi får följa ett äldre par, deras två vuxna barn och barnbarn.Berättelsen vill även ge räst åt andra anhörigas erfarenheter från äldreomsorgen.Författaren är sjuksköterska med lång erfarenhet av arbete inom hälso- och sjukvård.Hon har erfarenhet av att arbeta med patientnära vård och förtvivlas över hur föräldrarna tas om hand.Dagligen rapporteras i media om missförhållanden i äldreomsorgen. I boken lyfts orsaker, som bristande kommunikation men särskilt vad sänkta krav på kunskap hos personal och ledare inom äldreomsorgen får för konsekvenser för de äldres omsorg.