Visar resultat för..."Arkitekt"

Perioden 1909–1931 blev avgörande för arkitekten Gunnar Asplund. Det var då han lade grunden till sitt livsverk. I den guldålder i svensk arkitektur och formgivning som brukar kallas Swedish Grace gick han i spetsen. Med Stockholms stadsbibliotek, Skogskapellet på Skogskyrkogården, Villa Snellman, Tingshuset i Sölvesborg och Stockholmsutställningen 1930 blev han en föregångare både i Sverige och övriga Norden. 

Asplund lämnade ett rikt kulturarv till eftervärlden. Det speglar också en turbulent tid med världskrig, bostadskris, hungerkravaller och spanska sjukan som spreds snabbt i kaserner och trånga lägenheter. Byggnaderna formades i takt med demokratisering och modernitet och spänner över ett brett fält – från nödbostäder och begravningskapell till feststämd biograf i det glada 20-talets tecken.

Detta pionjärarbete är rikt illustrerat med fotografier, ritningar och skisser. Läsaren får följa Gunnar Asplunds arbete med olika projekt utifrån tidens villkor. Fram växer bilden av en mästerlig arkitektur som åskådliggör vår moderna historia.

"Det som gör Ulrica Sieverts bok På jakt efter Josef Frank så intressant är att den både beskriver Josef Franks personliga öde och hur det är kopplat till den europeiska historien."

Nina Asarnoj, P1 Kultur

”På jakt efter Josef Frank är en läsupplevelse. /.../ "Det är främst det dubbla perspektivet med klassisk biografi kombinerat med djupdykning i breven som ger berättandet ett extra sug. Epoken som skildras är dessutom oerhört intressant, både när det gäller arkitektur och formgivning samt utvecklingen i stort med en framväxande demokrati i Europa och två världskrig."

Mats Wickman, SvD

Josef Frank är en av våra mest kända och älskade formgivare. Han föddes i Österrike där han var verksam som tongivande arkitekt, men tvingades lämna allt när hemlandet blev annekterat av nazisterna. Här blev han snabbt känd för sitt samarbete med Estrid Ericson på inredningsfirman Svenskt Tenn, vilket resulterade i en unik inredningsstil som idag betraktas som något typiskt svenskt.

Men bakom framgångssagan och de färgglada fantasifulla floramönstren döljer sig en dramatisk och gripande livshistoria och en sammansatt person, som både är en centralgestalt i svensk kulturhistoria och en outsider som aldrig fick det erkännande han önskade.

Ulrica Sievert har tidigare skrivit en bok om Josef Franks akvareller, men det är som om han vägrar släppa taget – någon vecka efter lanseringen dyker det upp en låda med hundratals brev som leder allt djupare in i berättelsen om människan bakom ikonen Josef Frank.

Här anas Franks röst och möjliga svar på många av frågorna hon ställt sig: Om hans syn på Sverige och hur han blev behandlad när han kom hit på 30-talet. Hur han upplevde åren i exil i New York under andra världskriget, långt borta från judiska släktingar och familjen som försvann. Hur det kändes att inte längre få några arkitektuppdrag. Vad han egentligen tyckte om Estrid Ericson. Och om den livslånga relationen till sin frus kusin Dagmar Grill.

Genom Frank gestaltas också sökandet efter identitet och tillhörighet samt den kreativa drivkraften som ett sätt att hitta pauser i en verklighet som annars blir svår att uthärda. En skildring av en människa som med krass humor och intensiv skaparkraft försöker finna distans, hopp och skönhet i en bitvis grym värld som har många likheter med vår samtid.

Biskop Martin Lönnebo hade många språk. Och outtröttligt sökte han nya vägar att kommunicera kristen tro på sätt som gick att förstå sig på för så många som möjligt, bana väg för tro och hopp.

I Hoppets arkitekt får vi möta pilgrimen, teologen, filosofen, pedagogen, opinionsbildaren, mystikern, författaren, poeten och lekbrodern Martin Lönnebo. Här låter hans kreativa fantasi, humor och allvar – och starka tro på kärlek, vetenskap och skönhet – oss ana ytterligare spår att följa.

Antologins tretton kapitel lyfter fram olika uttryck i det rika arv Martin Lönnebo lämnat efter sig och är skrivna av Jonas Jonson, Karin Johannesson, Jonas Eek, Åsa Molin, Fanny Willman, Patrik Hagman, Christine Wamsler, Malina Abrahamson, Samuel Rubenson, Anna Toivonen, Peter Halldorf, Tomas Sjödin och Ylva Eggehorn.

Boken speglar en biskop, teolog och pilgrim vars tankar och initiativ fortfarande inspirerar och vägleder. Martin Lönnebos liv och gärning påminner oss om att tradition inte är en börda att bära, utan en levande källa att ösa ur, en nyckelresurs som öppnar framtiden när kyrkan står inför nya utmaningar. Kanske är det just så kyrkan bäst kan vara den horisont där himmel och jord möts – genom att bära vidare det vi fått och låta det bli till liv i en ny tid.

Ur förordet av biskop Marika Markovits

Kanske man kunde sammanfatta allt Lönnebo åstadkom i att han ger kristen tro ett uttryck, ett språk, en känsla som förenar teologiskt och andligt djup med en lekfull känsla för det som bränner till i samtidens kultur. Så kunde han vara radikalt lättillgänglig utan att för den skull nedvärdera bildning och komplexitet. Han kunde vara nyskapande utan att se traditionen som en belastning. Han kunde komma med dräpande samhälls-, kyrko- och kulturkritik och förena det med avväpnande värme.

- Ur inledningen av Patrik Hagman och Elin Kindeskog, bokens redaktörer.

"... en verkligt gedigen och viktig studie i arkitekturhistoria för framtiden." BTJ

Drömmen om en förlorad värld handlar om Göteborgs stadsarkitekt Carl Wilhelm Carlberg och hans verk Gunnebo slott, men också om den studieresa han gjorde 1777–1782. Genom resan lärde han känna samtidens bästa arkitekter och fick en inblick i de senaste strömningarna inom arkitektur och inredning i 1700-talets Europa.

Carl Wilhelm Carlberg får sin Grand tour betald av den förmögna familjen Alströmer och han reser som assistent och tecknare till yngste sonen. Utrustade med rekommendationsbrev och skissblock ger de sig ut på äventyret – i högt tempo besöker de en mängd intressanta platser och träffar ledande personer inom olika kunskapsområden. I England blir de kvar nästan ett år innan de fortsätter till Paris 1778 och socialiserar med ”det förnäma folcket”. De blir bland annat presenterade för de kungliga och frotterar sig med hovet i Versailles. På väg till Rom passerar de Milano där de får vara med om invigningen av den nybyggda Scalateatern.

Alströmer och Carlberg har dock inte samma intressen – medan Alströmer vill att Carlberg ska dokumentera och rita upp industriella innovationer som spinnerifabriker och brännvinsbrännerier vill Carlberg studera och mäta upp de modernaste lantvillorna, palatsen och teatrarna. Carlberg bryter upp från Alströmer efter tre år och återvänder till Paris för att själv välja vilken arkitektur han ville studera.

När han senare får uppgiften att skapa lantvillan Gunnebo i europeisk stil av den välbärgade familjen Hall får inspirationen från resan återverkningar på både arkitekturen och Gunnebos konstnärliga program.

Stefan Günther, arkitekt, arkitekturhistoriker och ansvarig för det stora restaureringsprojektet av Gunnebo slott, presenterar skickligt genom att hitta förlagor, jämföra återfunna skisser och ritningar, och studera brev och resejournaler hur Carlberg använde sina kunskaper om den mest nydanande arkitekturen i Europa.

Det är en imponerande bok om Carlbergs livsverk där Gunnebo slott och dess konstnärliga program beskrivs i detalj – en unik studie med tidigare opublicerade ritningar och rikt illustrerad med nästan 500 bilder.

Torsten Söderbergs Stiftelse har bekostat forskning och produktionsstöd.

Josef Frank är en av våra mest kända och älskade formgivare. Han föddes i Österrike där han var verksam som tongivande arkitekt, men tvingades lämna allt när hemlandet blev annekterat av nazisterna. Här blev han snabbt känd för sitt samarbete med Estrid Ericson på inredningsfirman Svenskt Tenn, vilket resulterade i en unik inredningsstil som idag betraktas som något typiskt svenskt.

Men bakom framgångssagan och de färgglada fantasifulla floramönstren döljer sig en dramatisk och gripande livshistoria och en sammansatt person, som både är en centralgestalt i svensk kulturhistoria och en outsider som aldrig fick det erkännande han önskade.

Ulrica von Schwerin Sievert har tidigare skrivit en bok om Josef Franks akvareller, men det är som om han vägrar släppa taget  – någon vecka efter lanseringen dyker det upp en låda med hundratals brev som leder allt djupare in i berättelsen om människan bakom ikonen Josef Frank.

Här anas Franks röst och möjliga svar på många av frågorna hon ställt sig: Om hans syn på Sverige och hur han blev behandlad när han kom hit på 30-talet. Hur han upplevde åren i exil i New York under andra världskriget, långt borta från judiska släktingar och familjen som försvann. Hur det kändes att inte längre få några arkitektuppdrag. Vad han egentligen tyckte om Estrid Ericson. Och om den livslånga relationen till sin frus kusin Dagmar Grill.

Genom Frank gestaltas också sökandet efter identitet och tillhörighet samt den kreativa drivkraften som ett sätt att hitta pauser i en verklighet som annars blir svår att uthärda. En skildring av en människa som med krass humor och intensiv skaparkraft försöker finna distans, hopp och skönhet i en bitvis grym värld som har många likheter med vår samtid.

Gustaf Améens brevväxling med hemmet, under den bildningsresa han gjorde i Europa mellan 1894 och 1896, är ett märkvärdigt stycke kulturhistoria. Senare skulle Améen göra sig känd som arkitekt för Kärnans terrasstrappor i Helsingborg, Landsarkivet i Göteborg och Vanadislundens vattenreservoar i Stockholm. Han hade en stor del i Isak Gustaf Clasons Nordiska museet, och i Stockholms stad var han anställd och arbetade parallellt med stadsarkitekten Kasper Salin.

Men nu är han ännu ung och skriver fascinerad hem om allt modernt han möter som ännu inte nått Sverige som elektriska spårvagnar, pariserhjul och rörlig film. Breven hemifrån är i sin tur fyllda med ingående beskrivningar av det borgerliga livet i huvudstaden.

Améen möter och berättar också om många av den tidens kulturpersonligheter, bland andra Anders Zorn som också är ute på sin Grand tour. Hos Artur Hazelius bidrar Améen till uppförandet av Skansen genom till exempel Hazeliusporten.

Boken är illustrerad med foton och Améens teckningar, som tillsammans med den kompletta brevsamlingen ger en unik inblick i det senare 1800-talets syn på hur kunskap även skulle uppnås med ritstift och kappsäck i hand.

Biskop Martin Lönnebo hade många språk. Och outtröttligt sökte han nya vägar att kommunicera kristen tro på sätt som gick att förstå sig på för så många som möjligt, bana väg för tro och hopp.

I Hoppets arkitekt får vi möta pilgrimen, teologen, filosofen, pedagogen, opinionsbildaren, mystikern, författaren, poeten och lekbrodern Martin Lönnebo. Här låter hans kreativa fantasi, humor och allvar – och starka tro på kärlek, vetenskap och skönhet – oss ana ytterligare spår att följa.

Antologins tretton kapitel lyfter fram olika uttryck i det rika arv Martin Lönnebo lämnat efter sig och är skrivna av Jonas Jonson, Karin Johannesson, Jonas Eek, Åsa Molin, Fanny Willman, Patrik Hagman, Christine Wamsler, Malina Abrahamson, Samuel Rubenson, Anna Toivonen, Peter Halldorf, Tomas Sjödin och Ylva Eggehorn.

Boken speglar en biskop, teolog och pilgrim vars tankar och initiativ fortfarande inspirerar och vägleder. Martin Lönnebos liv och gärning påminner oss om att tradition inte är en börda att bära, utan en levande källa att ösa ur, en nyckelresurs som öppnar framtiden när kyrkan står inför nya utmaningar. Kanske är det just så kyrkan bäst kan vara den horisont där himmel och jord möts – genom att bära vidare det vi fått och låta det bli till liv i en ny tid.

Ur förordet av biskop Marika Markovits

Kanske man kunde sammanfatta allt Lönnebo åstadkom i att han ger kristen tro ett uttryck, ett språk, en känsla som förenar teologiskt och andligt djup med en lekfull känsla för det som bränner till i samtidens kultur. Så kunde han vara radikalt lättillgänglig utan att för den skull nedvärdera bildning och komplexitet. Han kunde vara nyskapande utan att se traditionen som en belastning. Han kunde komma med dräpande samhälls-, kyrko- och kulturkritik och förena det med avväpnande värme.

- Ur inledningen av Patrik Hagman och Elin Kindeskog, bokens redaktörer.

Erik Josephson var ett känt namn under den svenska judiska guldålder som inföll vid förra sekelskiftet. Men han hamnade i otakt med tiden, när nationalromantiken bröt in under 1910-talet. Dessutom var Erik Josephson jämfört med de idag största namnen i arkitekturhistorien mer lyhörd för beställarens behov och ambitioner - till och med när det resulterade i ett Loire-slott vid Stureplan i Stockholm.

Många storslagna byggnader har Erik Josephson som upphovsman. Han ritade det slottsliknande Grand Hôtel Saltsjöbaden liksom det första riktiga varuhuset i Stockholm - NK vid Stureplan - efter förebilder från det judiska Paris och Berlin. För det framväxande moderna bankväsendet ritade han både huvudkontoren, som Handelsbankens vid Kungsträdgården, och bankirernas exklusiva privatbostäder i Saltsjöbaden och Djursholm. Beställarna fanns alla inom den judiska kretsen i Stockholm.

Som en viktig del av det svenska moderniseringsprojektet ritade han dessutom flertalet av landets regementen, i princip hela staden Boden, och även de stora kraftverken i Norrland och Västsverige, både i Porjus och Trollhättan.

Författaren Johan Schück är journalist, mångårig ekonomisk kommentator i Dagens Nyheter.

Gravkapellet vid den gamla kyrkan i Bodens stad invigdes i juli månad 1929. Ungefär samtidigt – under åren 1927 och 1928 – uppfördes det vackra Gravkapellet inom Garnisonssjukhusets område, med invigning försommaren 1930.De båda byggnaderna kom att få något olika användningsområde, vilket framgår av denna skrift.

Fil dr Siv Rehn är forskare och har tidigare bl.a. utgivit Krigssjukhus i Norrbotten under beredskapsåren 1939–1945 (Probus 2001). Boken Internerad i norra Sverige (Probus 2002) handlar om Krigsmaktens och Utlännings- kommissionens Interneringsläger i Norr- och Västerbotten under åren 1940–1945.