Visar resultat för..."bodde"

Den nyzeeländska författaren Mavis Halleton reser till Berkeley, USA för att vara husvakt åt ett par vänner och få ordning på sitt liv efter att hennes andra man dött. I det nya hemmet börjar hon skriva, men snart tränger andra röster in i texten - tidigare identiteter, påhittade gestalter, minnen hon inte är säker på är hennes egna. Romanen hon skriver börjar leva sitt eget liv, och drar med sig både författaren och läsaren i en väv där gränsen mellan verklighet och fiktion är allt annat än tydlig. Bodde alltid i Maniototo [1979] är en formmässigt vild och stilistiskt exakt roman som bryter upp sig själv medan den pågår. Janet Frame låter berättelsen byta riktning, ton och röst med en frihet som gör boken både oförutsägbar och omöjlig att släppa. I översättning av Carin Ardelius.

JANET FRAME [1924-1990] var en nyzeeländsk författare. Under sin livstid publicerade hon elva romaner, fyra novellsamlingar, en diktsamling och en barnbok. Hennes självbiografiska trilogi bestående av To the Is-land [1982], An Angel at my Table [1984] och The Envoy From Mirror City [1984] cementerade hennes berömmelse och filmatiserades av Jane Campion 1990.

Tidlösa typhus

Så bodde officerarna handlar om arkitektur, byggnadsvård och tidlösa typhus, de flesta med sexdelad planlösning. Boken skildrar också officerarnas familjer och deras ekonomiska och sociala villkor, som visar den rotlöshet och osäkerhet som präglade yrket.

1700-talets främsta arkitekter Hårleman, Palmstedt och Carlberg fick i uppdrag av Kungl. Maj:t att rita boställen åt kaptener, ryttmästare och majorer. Genom att ritningarna finns bevarade kan vi i detalj följa arkitekternas tankar bakom de bostadskonventioner som påverkat oss. Dessa hus från 1700-talet har präglat svensk arkitektur in i modern tid: sparsmakat och enkelt, en föregångare till senare tids funktionalism.

För första gången publiceras nu de viktigaste ritningarna av dessa typhus med kommentarer. Det tog flera år för författaren att hitta de relativt få husen som bevarats. Dessa jämförs med de ursprungliga ritningarna.

Följ med på en resa som gick från Krigsarkivet på Östermalm till undangömda kaptensboställen i det inre av Västergötland och Småland.

Martin Giertz är författare och expert på äldre hus. Han har skrivit standardverket Svenska prästgårdar. Denna nya bok är besläktad med den tidigare. Giertz är bosatt i Stockholm och vid sjön Sommen i en vacker prästgård.

Ibland kan man bli trött på att behöva städa sitt rum, på att behöva äta upp sina grönsaker och borsta sina tänder. Då kanske man börjar drömma om att bo någon helt annanstans? Då kanske man vill bo på en riktigt spännande plats, långt ut i rymden, där man kan flyga fritt och tyngdlöst?Men kanske kommer man då på att det skulle kännas lite tomt framåt kvällen, om det inte fanns någon som frågade hur man mådde? Kanske börjar man då fundera på om det inte vore bättre att bo aningen närmare? Ja, kanske ytterligare lite närmare? Eller närmare bestämt ... hemma hos sig själv? Vem har inte drömt sig bort till andra platser att bo på? Bara för att i slutändan upptäcka att man bor på den plats man allra helst vill bo på.

Lilian Ryd är känd och uppskattad för sina prisbelönta böcker om norra Sveriges kulturhistoria och samiska historia. Hennes nya bok, Vi bodde i Arkadien en familj i Lappland, är en efterfrågad fortsättning på essäsamlingen Vi åt aldrig lunch, där hon beskriver sin klassresa och kulturskillnadernas Sverige.

I den nya boken tar hon sig an sina mest personliga minnen och skildrar en lappländsk barndom som alltför ofta avfärdas som exotisk, just för att den är sällan berättad.

Boken är samtidigt ett stycke nutidshistoria, där Lilian Ryd med sedvanlig skärpa illustrerar 1900-talet genom sin familjs erfarenheter.

Aldrig trodde jag att människor skulle tvingas fly från Sverige. Orden kommer från en svensk anhörig till ungdomar som flydde från Afghanistan till Sverige och sedan flydde vidare.

Asyl och migration är laddade ämnen, och i Sverige säger politiker att vårt land har gjort tillräckligt. Lagar, regler och attityder till människor på flykt ändrades efter 2015 och har tvingat många att fly från Sverige efter tre-fyra år. En del har varit på flykt mycket längre än så. Flera tusen har sökt sig till Frankrike med kanske större möjlighet att få stanna. Men det innebär nytt språk, nya regler, nya sammanhang. Till en början bor de på gatan, saknar de goda sidorna av Sverige men är oroliga över att tvingas dit för att sedan deporteras till Afghanistan.

Annette Rosengren har följt många unga svensktalande afghaner i Paris under deras steg in i det franska samhället. De unga berättar om Sverige och Frankrike, varför de lämnade Sverige, och om sina liv. De visar upp "sitt" Paris och författaren vandrar omkring på gator, i tältläger, söker upp köerna utanför daghärbärgen, och fortsätter hålla kontakt och reser till Paris.

Boken beskriver också Frankrikes och EU:s lagar och praxis, det franska civilsamhällets stöd till flyktingar och migranter och hur de unga försöker ta sig fram i allt detta. Olikt Sverige har de flesta hittills fått stanna i Frankrike även om vägen dit kan bli lång. Ett kapitel tar upp Afghanistan och den svårt utsatta minoritetsbefolkningen hazarer, som många i Sverige tillhör. Slutkapitlet resonerar kring Frankrike avseende migration och immigranter.

Flykten från Sverige har inte upphört och många som flyr nu har bott fem år i Sverige, ibland mer.

Annette Rosengren har skrivit flera böcker om flyktingar i Sverige, Grekland, övriga Europa och nu i Frankrike. I andra böcker har hon skildrat hur människor i Sverige lever sina liv socialt marginaliserade såväl som i välfärdssamhällets trygghet. Hon har varit på plats i många utsatta miljöer och följer gärna samma människor under lång tid. Se också hennes blogg om människor på flykt och om EU:s asylpolitik. Rosengren är fil.dr i etnologi och författare till en rad engagerade böcker. Hon är bosatt i Stockholm.

________________________________________________________________________________________________________ "Annette Rosengrens bok om de här unga svenskafghanerna är noggrann, överflödande och viktig." Per Wirtén, Expressen Kultur