Visar resultat för..."Modern finsk"

"Ett mästerverk!"

Göran Schildt, DN

Den aspirerande författaren Erkki jobbar på en biltvätt och vantrivs storligen. Han kämpar för att komma närmare sitt finska ursprung och skriver på en roman om att som barn ryckas upp från sina rötter och enbart möta förakt i det nya landet. Erkki börjar träffa 20-åriga Sirkka, som har förlorat sitt finska språk och dras allt djupare in i ångest och missbruk.

Asfaltblomman av Antti Jalava är en modern klassiker om självförakt och inre främlingskap. Boken rör teman som skam, språkförlust, rotlöshet och strävan att återta sitt språk och sin stolthet.

Asfaltblomman utkom första gången 1980 och har länge varit ur tryck. Nu finns den i en efterlängtad nyutgåva med förord av Andreas Ali Jonasson, minoritetssamordnare och tidigare bibliotekarie vid Botkyrka bibliotek med ansvar för de nationella minoriteterna.

Antti Jalava (1949-2021) föddes i Villmanstrand i Karelen och kom till Sverige som tioåring. Den unge Antti mobbades och förbjöds att tala sitt modersmål i skolan. Traumat skulle komma att bli centralt för hans författarskap.

Hannu försöker förstå sig på kärleken, sig själv och sin plats i världen. Han är dömd att ständigt söka det barndomens land som togs ifrån honom som liten. Ett tillfälligt sommarhem på Värmdö blir ett substitut i boken Sprickan (1993).

I efterföljande Känslan (1996) möter vi författaren Erkki som har blivit medelålders och rest till Helsingfors av inre tvång . Det är lättare att andas här än i Sverige, men priset är en vansinnesfärd mot botten. En märklig docka, Poika, är alltid med honom. Varför? Kan Poika hjälpa Erkki att överbrygga sprickan inom sig och nå harmoni?

I Sprickan och Känslan fördjupas konflikterna från boken Asfaltblomman. Det handlar fortsatt om den förlust och inre splittring som migrationen kan föra med sig. En förtvivlad längtan efter ett hem och ett ursprung genomsyrar Antti Jalavas trilogi, som nu åter finns tillgänglig i tryck.

Med förord av Kristian Borg. 

Antti Jalava (1949–2021) fick sitt genombrott med romanen Asfaltblomman (1980), en modern klassiker om vad som kan hända en människa som fråntas sitt språk och sitt ursprung. 

"Vad Jalava satte ord på var den andra generationens liv och erfarenheter, bland de första i svensk litteraturhistoria. Asfaltblomman borde ha klassikerstatus även inom arbetarlitteraturen." (Aftonbladet 3/1 2025)

Pappa var finnen i vår familj när jag växte upp. Han och farfar. Inte vi, vi var svenskar. Det kom aldrig på tal att jag eller mina syskon skulle få hemspråksundervisning i skolan. Vad skulle vi med det till? Finskan var industriarbetarnas språk, städtanternas, alkisarnas; ett språk genomkorsat av våld och förtryck. Pappa hade andra planer för oss. Han sa: det finns ingenting som är omöjligt, du kan göra allt du vill.

Kriget, pappa utspelar sig på den plats där traumats arvtagare befinner sig: mellan vi och dem, här och där, nu och det som hände då. Berättelsen sträcker sig från finska inbördeskriget 1918 via en barnhemssal i Tammerforstrakten och mentalsjukhuset Beckomberga till ett långt samtal mellan en far och hans vuxna dotter i ett kök i en mellanstor, mellansvensk stad hundra år senare.

Victoria Rixer är litteraturvetare, journalist och programledare för Finnjävlarpodden i Sveriges Radio. Kriget, pappa. Ett tillförlitligt sifferminne är hennes debutroman.

”När vi i Kommandot lärde känna varandra såg vi oss inte som färdiga individer. Vi var vilda skisser och förslag, det fanns så många livsvägar att välja mellan.”

På 1980-talet grundade de konstnärskollektivet Kommando Kronopio, en konstellation av unga radikala som ville förändra Helsingfors kulturliv. Men nu faller mörkret över drömmarnas stad och den snart pensionerade förläggaren Andy Montag kan inte blunda för hur decennierna förändrat honom själv och vänner som succéförfattaren Willy Thelin och affärskvinnan

Corinne Kattelus. Nu representerar de själva makten och nu är det deras värderingar och ideal som ifrågasätts av en ny generation. Coda är Andy Montags försök att nå fram till sanningen om kollektivet innan det är för sent; en svidande uppgörelse med konsten, kärleken och

samtiden, men också en oemotståndlig Helsingforsskildring av den sort som bara Kjell Westö kan skriva.